Natthimlen blir allt ljusare när allt fler minisatelliter skjuts upp. Internethjälten Elon Musks Starlink har redan 7 000 sådana i omlopp, och långt fler är på väg. 12 000 satelliter är planerade, men småningom kan uppemot 34 000 farkoster komma att omfattas av programmet.
Syftet med ett sådant nät av satelliter är att tillhandahålla robust och decentraliserad kommunikation som inte enkelt eller inte överhuvudtaget kan störas ut, vilket har en del applikationer, inte minst militära. Det ger också tillhandahållaren stora möjligheter att avlyssna trafik i militär inhämtning.
Det senare är ett av flera skäl till att Ryssland, Kina med flera i den sfären inte är anslutna till Starlink. Men Kina har förstås ett svar på Musks ambition, eller rättare sagt flera svar. Sedan augusti i år har man skjutit upp tre raketer med vardera arton satelliter i programmet Tusen segel (千帆, Qianfan), som småningom avser omfatta 15 000 pjäser.
Men därtill kommer ytterligare två program av samma magnitud, dels Landsnätet (国网, Guowang) med 13 000 enheter, av vilka de första tio sköts upp under gårdagen, och dels Svanen 3 (鸿鹄-3, Honghu-3) med ytterligare 10 000 satelliter. Projektet som sådant är därmed också decentraliserat, och kan komma att följas av fler intressenter.
Utöver att tillhandahålla robust kommunikation i Kinas glesare områden, har projekten även givna militära dimensioner, som att garantera kommunikation oavsett omständigheter i övrigt. Det blir därmed ett komplement till satellitnavigeringssystemet Karlavagnen (北斗, Beidou), som är fristående från GPS och andra system under amerikansk kontroll.
Därtill finns en annan geopolitisk aspekt i att förse Afrika och andra delar av det globala syd med stabil kommunikation, i konkurrens med amerikanska och europeiska intressen. Man har där redan en fördel med Huaweis utbyggnad av landbaserade nät, och satellitöverföring blir därmed ett komplement.
Men ett huvudskäl är att inte göra sig beroende av västliga system, som när som helst kan undandras under «economic coercion», sanktioner och andra mekanismer för att betvinga en förment fiende. Att ha egna system under egen kontroll, helst med överlägsen teknik och prestanda, för att utveckla egna undersystem för civila syften.
Samtidigt fylls lägre banor med satelliter av alla de slag, som riskerar att kollidera med varandra och öka förekomsten av rymdskrot. Den omedelbara rymden är visserligen betydligt större än vad man vanligen tror, men det är ändå rätt många pjäser som nu fyller detta gigantiska tomrum. De ljusa kinesiska satelliterna bidrar även med optisk förorening, vilket påverkar astronomi och vissa delar av faunan.
Risken ökar därmed för att uppskjutningar misslyckas för att man kolliderar med en satellit i omloppsbana, en omständighet som försvåras av att jänkarna inte samarbetar med Kina i rymdfrågor sedan Wolf amendment klubbades 2011.