Prognosen för ett år sedan var att Takaichi Sanae (高市早苗) nog skulle återkomma i striden om premiärministerposten, och den utsagan förefaller nu redan infrias. Detta efter att även Ishiba Shigeru (石破茂) klivit av sin post i förtid, främst för att ha lyckats med konststycket att förlora sitt partis majoritet i båda kamrar.
Vänsterliberala representations- och kvoteringspressen noterar att Takaichi i så fall blir den första kvinnan på premiärministerposten, men den som hoppas på en «feministisk» politik med detta rivjärn bör nog ställa in festligheterna. Tvärtom är detta en mycket konservativ dam, som värnar tradition och borgerliga värderingar.
Och det är nog bra det, för trots att Japan har en hypermodern kulturell yta, är den underliggande konservatismen djupt rotad. Det är det som ger landet dess unika karaktär och gör kvinnorna så extremt charmiga. Radikalfeminism har helt enkelt ingen plats i detta land.
*2SHBTQIAP++ och andra märkliga västerländska fenomen har således ingen stark ställning i Japan, som inte ens erkänner samkönat äktenskap. Särskilt dominerande Liberaldemokratiska partiet (Jimintō, 自民党) är emot erkännande av sådana relationer, och Takaichi Sanae är härvidlag inget undantag.
Men det är inte i socialpolitiken som ommöbleringen i regeringen har relevans, utan i ekonomin och utrikespolitiken. Ishiba bidrog till att töa upp relationerna med Beijing, bland annat med förenklade visumregler och möten med kinesiska kolleger. Takaichi har här helt motsatt hållning, och ses som en hök i förhållande till Kina.
Takaichi ser Taiwan som en sak för Japan, och har besökt Lai Qingde i Taibei, till Beijings förtret. Hon har också besökt Yasukunihelgedemen i egenskap av minister, vilket med automatik retar upp både Kina och Sydkorea, eftersom ett tusental krigsförbrytare har sin sista vila där. Hon har en revisionistisk hållning till Japans krigsbrott och brott mot mänskligheten under andra världskriget, och är i likhet med sina senaste företrädare på posten medlem i ultranationalistiska grupperingen Nippon kaigi (日本会議).
Med Takaichi tar Japan dessvärre två steg tillbaka till Abenomics, upprustning och tätare samarbete med USA, trots Trumps tullar. Det ökar spänningen och konfliktrisken i regionen, och kyler ned den samarbetskultur som har varit förhandenvarande under senaste tiden. Tredje gången gillt för Takaichi, men frågan är hur långlivad hon blir på posten. Jag ger henne frikostigt ett år.