Folkrepubliken Kina firar i dag 76 år, och resan man gjort från utfattig bondenation sönderslagen i invasion och inbördeskrig till ledande teknikmakt saknar motstycke i världshistorien. Men sår och ärr från den tidigare historien finns alltjämt, och ett av dem är den olösta frågan kring Taiwan, som ännu har rebellstatus.
Som present och en skänk från ovan blottar sig då den amerikanske handelsministern Howard Lutnick när han frankt uttalar att USA inte längre kommer ge beskydd åt utbrytarprovinsen med mindre än att Taibei förlägger femtio procent av den avancerade chipstillverkningen på amerikansk mark. Vilket förstås aldrig kommer att hända, och inte ens är möjligt inom några decennier.
I förlängning och i klartext betyder det att USA säger sig vara berett att fimpa Taiwan när man väl har säkrat den egna produktionen av halvledare, och att det inte rör sig om och aldrig har handlat om att värna Taiwan per se, utan dröjer sig om purt egenintresse. Kineser som kineser, de är för USA:s vidkommande ändå inte värda ett skvatt.
För initierade analytiker har sådan power politics alltid utgjort grundbulten, och vi ser samma fenomen i Trumps förhållande till Ryssland. Han har helt andra prioriteringar än tidigare administrationer, och menar allvar med sin isolationism och America first-policy.
Det innebär att han ser realistiskt på en ny polycentrisk världsordning, och att fredspresidenten inte är beredd att gå i krig för att upprätthålla unipolär hegemoni. För det blir småningom resultatet om Washington skulle framhärda när det gäller Beijings och Moskvas röda linjer kring Taiwan och Ukraïna. För detta förtjänar den store presidenten faktiskt Nobels fredspris.
Därmed kommer tryck att sättas på Taibei att förhandla med Beijing om villkoren för att bevara sin autonomi i utbyte mot att släppa «självständigheten» och formellt införlivas i Folkrepubliken. Alternativt se den egna demokratin och det egna styret slaktas på slagfältet, en utveckling ingen vill se, inte ens Zhongnanhai, men som är den ultimativa utgången på dilemmat.
Samtidigt vässar Washington sin kapacitet för att bibehålla sin status som världens globalt mäktigaste militärmakt, även om man inte längre kommer att upprätthålla hegemoni i Asien och andra delar av världen. Under gårdagen församlades gräddan av generaler, amiraler och andra befälhavare i Virginia för att få sig till livs nya förhållningsregler från krigsdepartementets chef Hegseth samt en lång osammanhängande svada från presidenten himself.
De nya direktiven innebär att woke och vänsterliberalt slafs slängs ut ur USA:s hippiearmé, och att man inte längre tolererar skägg, långt hår och annan kroppsbehåring, eller för den delen fetma och övervikt. USA skämde ut sig rejält när man nyligen höll en parad för Trump, en odisciplinerad tillställning som blev fullständigt utskrattad i Kina, varvid Trump personligen blev förorättad.
Amerikanska militären ska således åter bli som i fornstora dar, en slank och vältränad styrka med hög disciplin och sammanhållning, utan transor, inkvoterade kvinnor och andra vänsterliberala inslag. En armé som kan matcha den kinesiska, ty även om man inte har för avsikt att gå i krig med Kina, måste en formidabel militärmakt ändå visa sig minst lika kapabel i alla avseenden. Ytan är inte oviktig.
Frågan är sedan hur denna nyordning sprider sig till Natos övriga medlemsländer, givet att USA är den ledande kraften i organisationen. Sveriges wokeförsvar ligger i sådana fall väldigt risigt till, givet att man här har som ambition att försvara prideflaggan och allt det den står för mer än den svenska nationen och dess gränser, och givet att man har alldeles dille på «representation» och andra former av socialistisk kvotering.
Till yttermera visso ska det bli intressant att se hur EU och europeiska regeringar agerar när USA inte bara överger Ukraïna, utan även Taiwan. Ska Bryssel nu bli idealismens och det förment godas härförare även långt borta i Asien och komma med svärdet draget på sin vita springare till Taibeis försvar? Eller ska man äntligen börja anpassa sig till denna nya världsordning? Detta är i sanning märkliga och intressanta tider.