Försvarsmakten finns återigen representerad vid den så kallade «pridefestivalen», i syfte att godhetssignalera med sin «värdegrund». För ändamålet har man tillverkat en «prideflagga» av pansar, vilken man hävdar är lika oförstörbar som vårt försvar av mänskliga rättigheter, allas lika värde, och vår rätt att leva som vi själva väljer.
Men försvarets uppgift är nu inte att försvara en viss socialistisk eller annan «värdegrund», och inte heller demokrati eller någon annan ideologi, utan blott rikets gränser. Försvaret lyder under regeringen, oavsett hur denna ser ut eller vad den representerar, och så har det alltid varit. Uppdraget är att avvisa inkräktare, med dödligt våld.
Vidare är det så att Q-rättigheter inte ryms i begreppet mänskliga rättigheter. Det finns en och endast en definition av mänskliga rättigheter med universell räckvidd, och den kan studeras hos Förenta nationerna. Där står inte ett ord om sexuell läggning, eller för den delen om könsdysfori, transsexualism eller genus.
Sådana så kallade Q-rättigheter är istället en föreslagen utvidgning, tillsammans med en rad andra, som aldrig har antagits av FN och därför inte har status av mänskliga rättigheter i internationell lag. Säkerligen finns det behjärtansvärda skäl för dessa och allt fler sådana föreslagna rättigheter, men tills de antas av världssamfundet saknar de universell giltighet och är mest subjektiva föreställningar – man kan inte ha en egen verklighet och egna mänskliga rättigheter.
Inte heller är det försvarets uppgift att försvara «prideflaggan», utan blott den svenska – i vart fall tills vi blir medlemmar i Nato och därmed har att även bära dess banér. «Prideflaggan» representerar inte alla svenskar, och är därtill en politiskt polariserande symbol. Försvaret ska inte polarisera, polemisiera eller politisera, utan försvara landet.
