Att arbetarklassen i dag utfodras med processmat fylld av socker och industriolja samt någorlunda hålls levande med abonnemangsförskrivning av läkemedel för de åkommor ofödan genererar kan härledas till den industriella revolutionen och landvinningar i kemi med flera företeelser, varvid en successiv utarmning av kosten har skett.
Betrakta exempelvis det viktorianska England 1850–1880, under industrialismens akuta fas, då London var fylld av smutsiga fabriker och gatorna badade i exkrementer från de hästar som utgjorde transportmedel innan förbränningsmotorns framväxt. Trångboddhet, sanitär olägenhet, usel hygien, smittsamma sjukdomar, hög barnadödlighet och andra prekära omständigheter kännetecknade det dagliga livet, väsensskilt från vårt moderna samhälle.
Paradoxen här är att medellivslängden i det egentliga Storbritannien vid tiden var högre än i exempelvis dagens USA, rensat för barnadödlighet. Det innebär att de som överlevde den selektiva kuren av bakterier och virus under barndomen kunde räkna med en livslängd om närmare sjuttiosex år.
Detta är bara möjligt om livsföringen i övrigt är bättre i förhållande till nutida mönster, och så tycks mycket riktigt ha varit fallet. Industrialismen kännetecknades visserligen av att ersätta manuell arbetskraft med maskinell, men alltjämt fordrades omfattande fysisk ansträngning i både arbetet och det dagliga livet – tvätt- och diskmaskiner fanns inte, för att ta ett banalt exempel, inte heller kollektivtrafik.
Det dagliga kaloribehovet var därför närmare det dubbla mot dagens, som kan sägas vara på en historisk bottennivå på grund av sedentär livsstil. Fysisk ansträngning, som i sig är hälsofrämjande, krävde således ett större intag av energi genom födan, som var av nyttigare slag än dagens i ett flertal avseenden.
Bland annat fanns inga artificiella «vegetabiliska» oljor, margarin eller andra kemiskt framtagna fetter, utan man tillagade uteslutande i animaliskt fett som ister. Inte heller socker förekom i fritt tillstånd, men förvisso i säsongsbetonad konsumtion av lokalt odlad frukt.
Kolhydrater åts i stor mängd, vilket är typiskt för en arbetsintensiv population, men det rörde sig alltså inte om raffinerade kolhydrater i form av socker och finmalet mjöl eller produkter därav, utan om rotfrukter, stärkelserika potatisar, verkligt fullkorn och fibergrönsaker i mängd.
Förutom att man fick i sig mer av grönsaker än vad nutida västerländsk kost medger, var näringsinnehållet i grödorna vid den tiden betydligt högre. Industriell odling har successivt utarmat näringsinnehållet i jorden, varvid dagens grönsaker är tämligen fattiga i jämförelse. (Tips: frysta grönsaker är i allmänhet mer näringsrika än färska.)
«Köttfritt» existerade inte vid den tiden, utan brist på kött i dieten sågs som en ytterligt fattig omständighet. Man hade visserligen inte råd med någon mer omfattande konsumtion, men kött ingick alltid i kosten, samtidigt som fisk konsumerades i förhållandevis rikliga mängder. Källan till sådana animaliska produkter utfodrades inte heller med industrioljor, utan betade gräs i det fria.
En sådan riklig omnivor kost ger all erforderlig näring, och kan liknas vid paleolitisk diet eller medelhavskost. Till yttermera visso finns andra likheter med medelhavsmönstret, nämligen i måttligt bruk av såväl alkohol som tobak – det senare industriella tobaksmissbruket går inte att jämföra med en enstaka dos nikotin.
En konsekvens av livsföringen är att incidensen av cancer och hjärt- och kärlsjukdom var avsevärt lägre än i dag, och det som tog kål på människor vid den tiden var främst kommunikativa sjukdomar, förgiftning, olyckor med mera. De smutsiga viktorianerna var metabolt fullt friska, till skillnad från dagens sjukliga västerländska befolkning.
Rapporten i fråga, samt videon nedan, berättar vidare hur detta mönster småningom avvecklades genom ökad produktion och import av processad mat, stigande konsumtion av socker, urlakning av näringsämnen i födan och så vidare, vilket gav omfattande avtryck på den brittiska befolkningen efter 1880, omfattande minskad kroppslängd, deformering, drastiskt minskad livslängd med mera.
Hundrafemtio år senare tampas vi alltjämt med processmatens fördärvliga inflytande, och medvetandet om orsakerna till ohälsan är helt ickeexisterande i den klass av politiker och byråkrater som har att reglera saken. Eller så är det alltså helt avsiktligt.