Redan den första installationen av animerade filmen Nezha (2019) väckte viss uppmärksamhet, dels eftersom den slog mängder med finansiella rekord kring animerade filmer, inklusive att peta ned Spirited away från den internationella förstaplatsen bland icke engelskspråkiga animerade filmer. Men en annan aspekt som uppmärksammades är dess mästerliga rendering, på en nivå som USA tidigare haft i ensamt majestät.
Efterföljaren, Nezha 2 (哪吒之魔童闹海, Nezha zhi motong naohai) utvecklar båda dessa företeelser yttermera, bland annat genom att överlägset krossa tidigare rekord för samtliga animerade filmer och icke engelskspråkiga filmer i allmänhet, där det för övrigt är idel kinesiskt i topp sedan tidigare. Fast givet Kinas större folkmängd är det kanske inte en helt överraskande utveckling.
Mer anmärkningsvärt än sådana siffror är då kvaliteten på hantverket, och man kan ganska enkelt konstatera att inget liknande tidigare har gjorts i denna genre. USA tog täten med datoranimerad rendering kring sekelskiftet, för att man hade den teknologiska spetskompetensen och härskade i den cineastiska kulturen, först med pionjärer som Pixar.
Inte minst har amerikansk animerad film tagit kinesiska motiv till sin barm, och på kuppen gjort kineserna väldigt avundsjuka med filmer som Mulan och Kung fu Panda. Men amerikansk animerad film har samtidigt sedan länge planat ut i teknisk raffinering, samtidigt som man dras allt mer med en vänsterpolitisk wokekultur som kväver kreativiteten.
Inte för att man behöver sådan rendering för att göra god animerad film. När allt kommer omkring är Japan alltjämt ledande nation i allt som rör animerad film, exempelvis med all produktion i Studio Ghibli. Även européerna har överraskat med bländande animerade sagor av traditionellt snitt.
Mästerverk som Spirited away lever emellertid mer på den goda berättelsen än raffinerad animering, och med datoranimering kan man helt enkelt levandegöra en historia så mycket mer. De kinesiska filmerna verkar samtidigt i samma slags dharmiska tradition som de japanska, med tämligen invecklade motiv och komplicerade handlingar. I kontrast står de banala amerikanska filmerna, vanligen maximalt neddummade och överfulla med klichéer för att nå maximal kommersiell succé.
Man inser denna skillnad när man parallellt ser på Nezha 2 och The bad guys 2, och det är inte bara en skillnad i grad utan framförallt i art. Den amerikanska rullen känns föråldrad, som äldre Disney eller liknande, medan den kinesiska har en fräschör och detaljrikedom utan motstycke.
Vad vi bevittnar här är kanske ett tronskifte i den animerade filmen, för även om Nezha 2 kanske är snäppet för kulturellt invecklad för en västerländsk publik, kommer samma slags teknik att nyttjas i mindre krävande framställningar. Småningom blir det volym i den kinesiska animerade filmen, och vi lär märka av det.