Samtiden är i vanlig ordning ur led. Det sägs att folket inte hinner med att titta på alla teveserier som erbjuds i strömningstjänster, och att det gamla tevemediet därmed har återetablerat sin forna roll som underhållningsdrog. Det kanske är det som menas med att få ihop livspusslet?
Själv har jag inte tid för teve eller några serier alls, med undantag för utmärkt science fiction, ty då finns ingen tid kvar för film och böcker. Faktum är att jag aldrig hinner beta av den växande högen med endera mediet, och det kanske är så att det är jag som är ur led. Hu.
Nå, man får välja med omsorg, vilket är raka motsatsen till att slötitta på serier med trivial handling och hög förutsägbarhet. Det man trängtar efter är ett drag av nyskapande, något som avviker från det invanda och bekanta. I högen märkt 2019 finns en del sådana filmer, varav tre redovisas här.
Bekant för många är förmodligen Alita: Battle Angel (USA, 2019), ett mangainspirerat drama av ett slag som bara kan åstadkommas med moderna digitala effekter. En läkare hittar på en soptipp en skrotad cyborg utan kropp, och väcker henne till liv i sin avlidna dotters kropp. Alita, som hon blir kallad, minns inget av sitt forna liv, utan försöker finna sig i sin nya miljö.
Småningom går det upp för henne att hon har tjänstgjort som stridsrobot, och hennes teknik kommer väl till pass för uppgörelser med skurkar av olika slag, särskilt efter att hon förses med en anpassad cybernetisk kropp. Som all manga är handlingen och karaktärerna överdrivna, men genom dramarealistiskt foto som grund blir resultatet anmärkningsvärt fräscht.
Svart komedi i form av Parasit (기생충) (Sydkorea, 2019) ger en makaber historia om en fattig arbetarfamilj som steg för steg nästlar sig in i en rik familj som tjänstemän av olika slag. Sonen får i uppdrag av sin kompis att lära den rika dottern engelska medan kompisen studerar utomlands.
Väl på plats rekommenderar han sin syster som konstnärlig rådgivare åt den rika familjens son, och senare även sin far som chaufför och sin mor som hushållerska – de tidigare anställda manipulerar man bort. Handligen tar senare mer tragikomiska vändningar av det mer oförutsebara slaget.
Nazha (哪吒之魔童降世) (Kina, 2019), eller Nezha som den formellt översätts, är en animation kring en hinduisk och buddistisk mytologisk figur som föds direkt som pojke snarare än spädbarn. Å andra sidan hålls han kvar i pojkstadiet med en magisk anordning, för att han är farlig för sin omgivning med sin uppdämda ilska och demoniska natur.
De kinesiska mytologiska superhjältarna är av betydligt äldre snitt än sina amerikanska motsvarigheter, och med en mer komplicerad bakgrund. Men i modern animation och tolkning blir handlingen lättöverskådlig och en trevlig njutning. Den elake Nazha motsvarar en modern vresig tonåring, och är i själva verket lätt att tycka om.
