Japans premiärminister Abe Shinzo (安倍晋三) har meddelat sin avgång från sin post, vilket väcker frågor om nationens fortsatta inriktning. Man kunde tycka att ledaren för en regering inte ensam sätter tonen, men i själva verket har premiärministern stort inflytande i Japan.
Under Abe har Japan antagit en mer militaristisk ådra, bland annat genom ändring av konstitutionen och en allmän upprustning. Förhållandet till både Kina och Sydkorea har varit ansträngt, inte minst på grund av Abes nationalistiska hållning.
Kabinettsekreterare Suga Yoshihide (菅義偉) är tippad att ta över posten som partiledare för Liberaldemokraterna (Jiminto, 自民党), och därmed även som försteminister i regeringen. Suga har fungerat som Abes högra hand, men är en betydligt större pragmatiker än den doktrinäre Abe.
Med Suga vid rodret kommer fokus därför att ligga mer på ekonomi än militarisering och storjapanska fasoner, vilket kan få betydelse för utrikespolitiken. Givet Japans beroende av Kina för sin ekonomi kan man komma att närma sig sin stora granne i väster, samtidigt som man vill behålla sina starka band till USA. Huruvida man fortsatt vill bli ett sjätte öga i säkerhetsalliansen Five eyes är oklart, även om det inte spelar så stor roll – man har redan ett omfattande signalspaningssamarbete med alliansen.
Mest populär i interna opinionsundesökningar är emellertid Ishiba Shigeru (石破茂), som för närvarande har den något udda posten som befolkningsunderskottsminister. Han ansvarar även för att stimulera ekonomin regionalt och lokalt. Ishiba räknas likt Abe som en nationalistisk militärnörd (軍事オタク, gunju otaku), och kan därför förväntas fortsätta Abes hårdföra policy och fientliga politik gentemot Kina.
Ishibas 34 % i opinionen tycks vara ointagligt för Suga med sina 14 %, men valet kommer att vara begränsat till ett mindre urval av parlamentsledamöter och lokala delegater runt riket. Suga företräder en större fraktion i parlamentet (Kokkai, 国会) än Ishiba, varför han beräknas ta hem segern trots mindre popularitet i partiet.
Beroende på vem som slutligen står som segrare kan den regionala politiken ta en vändning, vilket kan komma att accentueras ytterligare när USA sedermera går till val senare i år. I ett mardrömsscenario vidmakthålls Abes linje, samtidigt som Trump regerar i fyra år till – det innebär i så fall fortsatt upptrappning och spänningar i regionen.