Statstelevisionen lutar inte alls åt vänster, utan är en objektiv och neutral aktör som beaktar alla aspekter likvärdigt. Det är därför mediejätten har lika många artiklar och program om karnivorer (0) som om veganer (1050), två sorters kostextremism i vardera ändan spektrat. Tesen är således implicit given, att en «växtbaserad» kost är att föredra, inte bara för hälsan, utan även för «klimatet», vilket kanske är den egentliga vänsterkopplingen.
Förvisso kan man argumentera för att ett ökat inslag av grönsaker leder till god hälsa och längre liv, men däremot finns inga som helst belägg för att veganism eller ens vegetarianism har den egenskapen. Tvärtom ser man hos veganer en förhöjd sjuklighet till följd av näringsbrist, främst avseende fettlösliga vitaminer ADEK, vitamin B₁₂ samt ω-3-fettsyror.
Akut brist på vitamin B₁₂ leder obehandlat till hjärnskador och död, men även mindre brist ger åkommor som depression och ångest, som har en högre prevalens bland veganer. Benskörhet är en annan vegansk åkomma, till följd av uselt upptag av kalcium på grund av brist på vitamin D.
En annan konsekvens är en avsevärt högre förekomst av avancerade glykerade slutprodukter (AGE) bland vegetarianer i allmänhet och veganer i synnerhet. Orsaken stavas fruktos, som konsumeras i hög utsträckning av gruppen. Traditionellt har man tillskrivit AGE köttätare, vilket veganlägret alltjämt förfäktar, trots ett uppdaterat kunskapsläge.
Avancerade glykerade slutprodukter är den cellulära motsvarigheten till att baka en sockerkaka, och leder till förbränd kristallisering. Skillnaden är att en sockerkaka bakas på en timma, medan motsvarande (samma) process i cellerna tar sjuttio år, plus eller minus ett par decennier. Ökad förekomst av AGE påskyndar alltså åldrandet, vilket inte är förenligt med tanken om längre och hälsosammare liv bland veganer. Det är också därför extrema frukterianer kan förefalla betydligt äldre än sin kronologiska ålder (rynkor är ett resultat av AGE).
Den gängse rekommendation som förmedlas är att man bör äta mer frukt och grönsaker, där man regelmässigt föser samman två vitt skilda livsmedelsgrupper. Man avfärdar risken med socker i frukt, eftersom det är inbäddat i fibrer, och för att det ju finns så mycket vitaminer och mineraler i frukten. Men fruktosen frigörs småningom av bakterier i tarmarna, och bildar då antingen AGE eller omvandlas av levern till glukos. Bådadera processerna är skadliga.
Förvisso är en än större källa till fruktos den västerländska dieten, enkannerligen i USA, där höga halter av fruktos förekommer i isoglukos (HCFS), det vanligaste sötningsmedlet i läsk och skräpmat. Resultatet är även här kraftigt ökad förekomst av AGE, vilket är förväntat. Tillsammans med ω-6-fettsyror i «vegetabiliska» oljor är det ett recept för den hälsokatastrof vi observerar i realtid.
Men även den veganska dieten är rik på ω-6-haltiga sojabaserade produkter, och ger tillsammans med hög förekomst av fruktos likartade metabola problem. Veganer är ändå betydligt friskare än snittet, men det beror uteslutande på kompensation genom lägre kroppsvikt, den kanske bästa indikatorn på god hälsa, nämligen genom den effekt kalorireduktion har.
Tvivelsutan är det därför så att veganer lever både längre och bättre än den stora massan av metabolt förstörda fetton, men det är kanske inte den optimala komparationen. I jämförelse med omnivorer med en mer balanserad och hälsosam kost, omfattande fisk, kött och grönsaker samt en del mejeriprodukter – exempelvis i Japan och Norge – står sig veganer helt enkelt slätt.
Veganism måste egentligen förstås som en modediet, och praktiseras inte naturligt någonstans i världen, med undantag för Indien, där man av ekonomiska skäl inte har råd med animaliskt protein. Det finns även en del religiös extremism som omfattar veganism. I Västvärlden är det främst ett litet segment av yngre kvinnor, oftast med vänsterprogressiva idéer, som utövar dieten, och man kan se det som en form av ätstörning, ofta som en utvidgning av anorexia och bulimi.
Ändå försöker man normalisera fenomenet, inte minst genom att införa «köttfria» dagar i skolan, därtill i en inflationstid då hungriga elever inte får nog med mat hemma. Det är sorgligt att beskåda denna tragiska utveckling.