Europeiska ledare slår ifrån sig varje uns av amerikansk kritik som riktas mot Europa, och vill inte kännas vid att det skulle kunna finnas ens korn av sanning i den. Man avfärdar blankt den problembild som målas upp, och menar att Europa är fullt i stånd att hantera sina egna problem med de demokratiska medel som står till buds.
Noga räknat ser man det inte alls som något problem, exempelvis i den tyska liberala diktaturen eller det labila Storbritannien, att allt fler människor hamnar i rättvisans klor för åsikter som publiceras på nätet. Berlin tycker att det är helt normalt att bedriva gryningsräder mot dem som uttalar sig illa om någon tysk politiker, och att beslagta all deras elektroniska apparatur innan ens ett domslut föreligger.
Men det är inte normalt, eftersom det inte förekommer i andra delar av världen, ens i diktaturer. Man kan inte heller gömma sig bakom ord som «demokrati» och «konstitution» när dessa företeelser inte är korrekt implementerade. När yttandefriheten slås sönder och samman på sådant vis kan man nämligen inte längre tala om demokrati.
But this economic decline is eclipsed by the real and more stark prospect of civilizational erasure. The larger issues facing Europe include activities of the European Union and other transnational bodies that undermine political liberty and sovereignty, migration policies that are transforming the continent and creating strife, censorship of free speech and suppression of political opposition, cratering birthrates, and loss of national identities and self-confidence.
Till yttermera visso har vissa politiska fraktioner motarbetats kraftigt av det förhärskande etablissemanget i stora delar av Europa, vilket också rimmar väldigt illa med demokrati. Att ideligen stämpla meningsmotståndare som AfD (eller SD, Reform, FdI och så vidare) som «högerextrema» går möjligen för sig i politisk retorik som emanerar från vänster, men är etiketter som statsapparaten och dess säkerhetstjänst noga ska passa sig för att nyttja, eftersom man då placerar sig själv i en politisk falang och därmed upphäver den neutralitet och objektivitet som krävs för funktionen i fråga.
När Europa agerar som en vänsterliberal diktatur med allt större förtryck mot meningsmotståndare och allt mer censur och straff gentemot dem som tycker annorlunda, reagerar således omvärlden, inte minst det USA för vilket yttrandefrihet är demokratins grundbult. Europa borde lyssna när sådan kritik framförs, Europa måste lyssna när dess demokrati ifrågasätts så kraftigt. För det är Europa som har fel, det är Europa som har beträtt en farlig väg.