Donald Trump skrev under gårdagen på ett stödpaket om tolv miljarder dollar till amerikanska bönder, som åter har kommit i kläm i det amerikanska handelskriget mot hela världen. Kina har visserligen lovat att köpa sojabönor och andra produkter, men skadan är ändå redan skedd.
Samtidigt publicerar Kina statistik över den egna handeln, som når ett positivt överskott om inte mindre än en biljon dollar (eller triljon med långa amerikanska mått mätt). Det är första gången Kina, eller för den delen någon annan, kan uppvisa ett sådant formidabelt handelsöverskott, och det gäller för årets första elva månader. I andelar räknat ökar Kinas handel med 5.9 % jämfört med november föregående år.
Historien upprepar sig således, och USA:s handelskrig mot Kina har kapitalt misslyckats. Zhongnanhai sitter med alla ess på hand plus några till i ärmen, omfattande bland annat kontrollen över jordartsmetaller och dess tillämpningar som starka magneter samt den stora produktionsapparaten i övrigt.
Tullarna mot Kina har visserligen slagit en del mot direktexporten till USA, men i gengäld har kinesiskt gods istället tagit omvägen via tredje land med lägre tariffer. Den fördyring som detta orsakar betalas av amerikanska konsumenter, inte av kinesiska företag. Samtidigt blir statistiken suddig, och man kan inte längre enkelt se handelsbalansen mellan olika länder.
Beijing har vidare ökat exporten till övriga världen, som ett resultat av de amerikanska och även europeiska merkantilistiska handelshindren. Kinesiska företag har diversifierat sin kundkrets för att öka sin motståndskraft, och det är att märka att Kina alltid har handlat mest med övriga Asien. Exporten till USA motsvarar bara femton procent.
Ytterligare metoder för att öka marknadsandelar är att etablera fabriker i andra länder, inte minst Mexiko, för att runda hinder av olika slag. Det gynnar mest värdlandet ekonomiskt, men företagen kan på så vis lättare stärka sina andelar på den globala marknaden i ljuset av de handelshinder som föreligger.
Summariskt exporterar Kina gods till ett värde av 3 500 miljarder dollar årligen, varav elektronik står för en biljon, maskiner för drygt en halv biljon, bilar, metaller och textilier en kvarts biljon, och därefter i fallande andelar kemiska produkter, leksaker, möbler, plast, gummi och mindre gods.
Bryssel talar i vanlig ordning om «överkapacitet» och hotar Kina med ytterligare handelshinder, trots att de nuvarande bara har åstadkommit ökad kinesisk import. Överkapaciteten finns för övrigt mest på den europeiska sidan, inte minst de tyska bilar som till största delen exporteras tilll övriga världen snarare än till den inhemska marknaden. Kina har praktiskt adresserat denna europeiska överkapacitet genom att ta ledningen i fråga om elbilar, och därmed stimulerat den inhemska marknaden.