Bakåtsträvarna i den rasistiska extremhögern fick ge vika för den liberala majoriteten i kammaren då riksdagen klubbade den så kallade könsbyteslagen. Visserligen är det bara sex procent av Tidö-väljarna och tjugo procent av samtligt röstboskap som stödjer förslaget, men pöbelns oinitierade och efterblivna åsikter efterfrågar vi faktiskt aldrig i det här landet.
Därmed har Sverige i likhet med övriga Skandinavien och Europa fått en modern könsbyteslag. Vi behöver inte oroa oss, detta angår inte dig eller mig, exempelvis om en man med motsatt juridiskt kön tävlar bland kvinnorna eller för den delen duschar tillsammans med sina medtävlare, utan är avsett att underlätta för en liten grupp människor som lider något så fruktansvärt av att inte erkännas av staten för det kön man anser sig tillhöra!
Men nu är det dags att gå vidare, och vi kan aldrig vila på hanen. Revolutionen måste fortsätta, och nästa naturliga steg är då att erkänna artdysfori som diagnos och samhällsproblem. På samma sätt som man kan uppleva sig ha fel kön, kan man ha en artöverskridande identitet som inte överensstämmer med den biologiska tilldelningen vid födseln.
För den som upplever sig vara en ekorre eller kanske en varg bör det därför vara möjligt att medelst en enkel procedur byta art i folkbokföringen, samtidigt som juridisk arttillhörighet bör märkas ut i identitetshandlingar. Vidare ska det förstås vara möjligt att utföra artkorrigerande behandling i den allmänna vården, exempelvis att implantera svans eller odla vissa kosmetiska drag som päls eller spetsiga öron. Oklart är emellertid hur en sådan reform påverkar bruket av neopronomen, men man kan här skönja en vidgning av den redan etablerade floran med en rad artneutrala varianter.
I ett enklare mellansteg kan det vara lämpligt att först erkänna etnodysfori (kanske med flera varianter), på det att personer som upplever sig vara av annan etnicitet kan erhålla bekräftelse, samtidigt som vi inrättar ett passande rasregister. Här finns även en social dimension av klasskamp, då det är förenat med stigma att tillhöra den eländiga vita rasen, varvid många söker sina rötter på annat håll för högre social status.
Man kan här ana fortsatt motstånd från ultrahögern, men vi måste stå på barrikaderna och göra ned motståndet med sedvanlig kancellering och andra metoder. Det gäller att stå på rätt sida av historien, och de rasistiska och sexistiska bakåtsträvarna ska helt enkelt inte få komma emellan.
