Två år in i Tidösamarbetet står det klart att Sverigedemokraterna har blivit grundlurade. Man har blivit manipulerade av politiskt erfarna rävar, och har inte fått ut något alls av det så kallade samarbetet, allra minst reellt politiskt inflytande i form av politiska poster. Till och med Folkpartiet har större tyngd i konstellationen.
Snarare har partiet pressats att anpassa sig för att framstå som «regeringsdugligt», men inte heller det har belönats. Man har i själva verket kastrerats politiskt, och framstår alltmer som en lam anka i debatten. Något oppositionsparti är man inte längre, utan en del av det vänsterliberala etablissemang man säger sig motarbeta.
Det straffar sig nu när partiets ankarfigurer angrips på bred front av den djupa staten i form av statsunderstödda föreningar i civilsamhället i maskopi med röda åklagare i det korrupta rättsväsendet, samtidigt som svensk regimtelevision i sin «nyhetsrapportering» idkar agendajournalistik genom att agitera mot sagda figurer och deras handel och vandel.
Inte oväntat ligger den så kallade «näthatsgranskaren» bakom polisanmälan av Richard Jomshofs återpublicering av tvenne karikatyrer, en organisation som tidigare har uppburit skattemedel för sin tvivelaktiga verksamhet, tillsammans med ett antal andra liknande föreningar på vänsterkanten.
Jomshof är nu formellt delgiven misstanke för det ideologiska brottet mot staten «hets mot folkgrupp», samtidigt som partikollegan Mattias Karlsson också är polisanmäld för samma slags doktrinära brott för att ha återpublicerat karikatyrerna. Ironiskt nog har partiet i Tidösamarbetet under Dummerjomsen som ordförande i justitieutskottet dels skärpt sagda hetslag, och dels agiterat för att införa ytterligare ideologiska brott mot staten, som att skända flaggan – snacka om att binda ris för egen rygg.
Sverigedemokraterna borde för länge sedan ha insett att man är primär måltavla för hetslagstiftningen och därmed arbeta för att avskaffa den och införa yttrandefrihet i Sverige. Partiet är visserligen inte liberalt, men i detta avseende är liberal lagstiftning den enda möjligheten att komma ur detta dilemma. Men partiprogrammet gapar tomt i frågan, just för att man vill anpassa sig och inte utmana i de känsligaste av frågor, och för att man vill begränsa ordet ytterligare.
Avskaffande av hetslagstiftningen, införande av allmän yttrandefrihet samt nedläggning av statsmedierna borde utgöra sverigevännernas främsta uppgift, och just detta är vad man borde pressa på i vidare samarbete med borgerligheten eller andra. Så länge den djupa staten kontrollerar kulturen och ordet lär SD vara fortsatt neutraliserat.
