Moderatregimen går vidare med en utredning om en översyn av ordningslagen, i syfte att blidka islamistiska krafter. Man går därmed till mötes de diktaturens kreatur som yttermera vill inskränka det redan hårt reglerade ordet, sådana vidriga element som Aftonbladets Lindberg. Åkesson piper som en mus.
Samma ynkliga clownkabinett har tidigare uttalat att det «inte är svenskar» som bränner koranen, i syfte att två sina händer i frågan inför kalifaten. Man menar att det är främmande element som «missbrukar» yttrandefriheten, samtidigt som man bestämt uppmanar svenskarna att inte använda sina friheter – de finns där blott som demokratisk dekoration.
Det är en märklig hållning från en regering som ständigt har logorré kring «värden» och «demokrati» att man på sådant sätt angriper själva fundamentet för demokratin i fråga, och att man låter omvärlden förstå att man är böjlig och foglig som en amöba så fort det bränner till och börjar bli lite svettigt. Ryggraden är obefintlig.
Den moderatjunta som kryper i stoftet inför profeten tycks vidare ha instruerat berörda myndigheter att närmare utreda och granska koranbrännaren Salwan Momika, och regimtrogna statstelevisionen har för ändamålet tagits i bruk som torped att framkalla allmän misstänksamhet mot budbäraren.
Bland annat pekar man på en bild med Momika i tjänst i den irakiska armén, men det är förstås en tämligen ordinär bakgrund för varje irakier. Bilden, som publicerades av Momika själv, sägs syfta till att motverka andra rykten kring att han har en bakgrund i shiamuslimska Hezbollah.
Enligt mer paranoida hypoteser i nätets avloppskanaler skulle Momika till och med vara «utplacerad» av antingen Bagdad eller Tehran i syfte att provocera fram förändringar i svensk lag i enlighet med vad som nu timar, men det är förstås en löjeväckande fantasi.
Momikas bakgrund måste naturligtvis kontrolleras av såväl säkerhetspolis som migrationsverk, men den är i övrigt ointressant för grundfrågan. Yttrandefriheten tar inte fasta på vem som uttrycker något eller i vilket eventuellt syfte, utan är en blind frihet.
Det är vidare en ytterligt märklig omständighet att man i just detta fall granskar en person som uppvisar äkta drag av regimkritisk hållning, samtidigt som man i andra fall bedriver snyftande socialporr kring migranter som fingerar homosexuella eller konvertiter.
Även Momika skulle naturligtvis kunna höra till den skaran (arameisk kristen bakgrund), men samtidigt tar han i så fall i av bara helvete, och gör sig på allvar till måltavla för islamistiska krafter att leverera hämnd. De gängse simulanterna agerar inte så, utan är måna om sina ynkliga liv.
Momika får därför betraktas som äkta vara till dess att motsatsen bevisas med eftertryck, och det är just den sortens flyktingar konventioner av alla de slag har i åtanke. Sådana som Ayaan Hirsi Ali och andra avfällingar från islam, eller för den delen från andra religiösa och politiska ideologier.
Det är vad vi ska försvara, med näbbar och klor, med papper och penna, och med alla till buds stående medel.
