Knappt hade trollagendan svalnat framåt valnatten förrän polackerna på DN och Expressen ånyo sniffade politiskt blod, nämligen då någon dyngrak representant för det förhatliga sverigepartiet nynnade på en populär sång, i detta fall Gigi d’Agostonis lastgamla eurodiscoslagdänga L’amour toujours, men med nykomponerad text i form av Ausländer raus.
Förvisso är det inte David Lång (SD) själv som är författare till snutten, men bara det faktum att han säger samma sak som partiprogrammet i mer komprimerad och slagfärdig form räcker för att etablissemangsnära stats- och kommersmedier ska krevera. Att det dessutom sker på tyska är helt enkelt oförlåtligt, givet landets smutsiga historia i relativ närtid.
Den gången var det emellertid Juden raus som ekade i etervågorna och på torg och gator, med bakgrund i etnisk antisemitism. Den moderna motsvarigheten tar istället sikte på att Tyskland på samma sätt som Sverige har drabbats av svåra konsekvenser av alldeles för stor invandring från avlägsna kulturer, varvid en naturlig motreaktion är given.
Partier som Alternative für Deutschland (höger) och Bündnis Sahra Wagenknecht (vänster) med invandringskritisk agenda knep således sjutton respektive sex mandat vardera i det tyska EU-valet, vilket sägs ha orsakat «chockvågor» i det tyska etablissemanget. Därmed kan man inte heller avfärda problemet som «högerextremism», eftersom migrationskritiken spänner över hela linjen.
Debaclet med L’amour toujours uppstod efter att filmer spreds då packad ungdom sjöng just Ausländer raus på ön Sylt i Schleswig-Holstein, en händelse som fick ett antal entiteter att förbjuda sången vid olika evenemang. d’Agostoni själv kommenterade att man nog inte kan stoppa rasism med förbud mot sånger.
I själva verket lägger man nog bara mer ved på brasan genom sådant agerande, likväl som att slå upp saken stort i medier. Streisandeffekten är given, och därmed sår man även ett frö i populasen, som undrar vad detta månne är för låt och varför man sjunger sålunda. Kanske börjar man nynna med av bara farten?
Sverigevännerna måste naturligtvis «krishantera» Lång på samma sätt som trollagendan, men i övrigt kan man nog rycka på axlarna åt den socialliberala kampanjjournalistisken. Så har man nämligen hållit på i snart två decennier, med känt resultat. Utvecklingen i Tyskland indikerar inte heller något annat. Gott så.