Kina är världens fabrik, men ändå är dess företag ganska okända. Eller var i preteritum, ty det är en ordning som är stadd i kontinuerlig förändring. Man kan här skönja en liknande utveckling som tidigare i Japan, Sydkorea och Taiwan, ekonomier som till en början producerade andra länders gods och billigt krimskrams, men som sedermera utvecklade produkter i allt bättre kvalitet och numera är världsledande på en rad områden som kameror och bilar.
Det är en oundviklig konsekvens av att man förlägger produktion i länder med billig arbetskraft. Landet i fråga ger inte bara arbetskraft, utan tar i gengäld kunnande och kompetens, som man sedan förädlar för egna syften. Småningom når man inte bara jämvikt, utan tar även ledningen, vilket är vad vi ser hända i Kina – och därav följer USA:s agerande med handelskrig och andra åtgärder för att försöka sinka den vidare utvecklingen, naturligtvis förgäves.
Ett företag som Huawei (华为) grundades så sent som 1987, men är numera världens största telekomföretag samt världens näst största tillverkare av mobiler, efter Samsung. Företaget bildades i Kinas Silicon Valley i Shenzhen, en forna fiskeby som sedan 1979 har växt från en stad av Malmös storlek till 13 miljoner invånare. Det är också ett mått på Kinas tillväxt.
De flesta av Kinas företag är yngre än så, vilket är en följd av landets knepiga historia med en efterbliven kejsardynasti som föll först 1911, och därefter en period med inbördes splittring, japansk invasion, inbördeskrig och sedermera sluten diktatur fram till slutet av 1970-talet, då Deng Xiaoping i «kattismens» (pragmatismens) namn lät öppna Kina mot omvärlden och införa en form av statskapitalistisk marknadsekonomi – «kommunism» existerar i Kina bara på pappret, men diktaturen är förstås på riktigt.
Många inhemska företag har betydligt äldre anor, till exempel Bianyifang (便宜坊), en restaurang i Beijing från 1416 (Ming). Den kulinariskt lagde som har ätit dess pekinganka känner förstås till den, likväl som andra inhemska berömdheter, som Tianjins Goubuli (狗不理), som sedan 1858 har producerat ångkokta bullar med fyllning, så kallade baozi (包子).
Kinesiska företag på världens läppar måste dock ha en större global närvaro än så, och av världens hundra främsta märken ståtar Kina numera med sjutton bidrag, med Alibaba (阿里巴巴) och Tencent (Tengxun, 腾讯) på sjätte respektive sjunde plats. Båda bolagen bildades strax före sekelskiftet.
Alibaba är för de flesta känt för sina handelsportaler Alibaba och Taobao (淘宝), med en omsättning som överstiger den för Amazon, Walmart, eBay och andra amerikanska motsvarigheter tillsammans, men har i själva verket en större roll än så. Bland annat ombesörjer man den mesta av elektronisk mobilbetalning i Kina med Alipay (Zhifubao, 支付宝) samt har likt Amazon molntjänster. Videosajten Youku (优酷) är ett dotterbolag.
Alipay i sig hör sedan 2014 till avknoppningen Mayi jinfu (Ant financial, 蚂蚁金服), världens högst värderade (150 miljarder dollar) finansteknikbolag och för övrigt även högst värderade enhörningsföretag, det vill säga uppstartsbolag med ett värde överskridande en miljard dollar. Utöver Alipay bedriver man även personlig kreditgivning med Zhima xinyong (Sesam kredit, 芝麻信用), där man nyttjar stordata från Alibabas plattformar för att automatiskt bedöma kreditvärdighet. Jag kan dock slå vad om att knappt någon svensk har hört talas om Ant / Mayi.
Tencent torde vara känt bland videospelsfantaster, eftersom man är en ledande utvecklare med tentakler i många andra bolag, exempelvis svenska Paradox. Det är dock främst ett techbolag med ett antal portaler och verktyg, till exempel chattprodukterna QQ och WeChat (Weixin, 微信). Den senare är störst i världen, och har på senare tid kommit i blickfånget för att Trump vill förbjuda den i USA, tillsammans med Tiktok. Weixin är som en digital fällkniv med mängder av nyttiga funktioner, och kan bland annat nyttjas som mobil betalningsmetod med Weixin zhifu (WeChat pay, 微信支付), i konkurrens med Alipay.
En annan aktör i samma genre är Netease (Wangyi, 网易), som likt Tencent hör till världens främsta spelutvecklare och techbolag. Till samma kategori hör även Baidu (百度), som är en kinesisk motsvarighet till Google med söktjänst, molndrift, videoströmning (iQiyi, 爱奇艺, Aiqiyi) och utveckling av AI. Dess webbplats är den fjärde mest frekventerade i världen, efter Google, Youtube och Tmall (Alibaba). Sohu (搜狐, Souhu eller «sökräven») är en konkurrent till både Baidu och Tencent.
Många känner nog till Xiaomi (小米), ett blott tio år ungt företag som är världens sjätte största tillverkare av mobiltelefoner, med Redmi som flaggskepp. Före Xiaomi på listan är utöver Samsung och Apple inhemska konkurrenter som Oppo (欧珀, Oupo) och Vivo (维沃, Weiwo), två dotterbolag till Bubugao (步步高, BKK electronics) med enklare och billigare telefoner i sortimentet. Nedan Xiaomi finner man på samma sätt ZTE (中兴通讯, Zhongxing tongxun), ett allmänt telekomföretag i klass med Huawei.
Techsektorn ståtar med ännu en storspelare i form av Sina (新郎, Xinlang), som driver mikrobloggsajten Weibo (微博), ett antal nyhets- och andra portaler, samt molntjänster. Weibo är här en motsvarighet till Twitter, och har ungefär samma internationella status i den kinesiska kultursfären. På Taiwan har man typiskt båda tjänsterna.
Andra techbolag ges av Douyu (斗鱼, liveströmning av video), Douyin (抖音) och dess internationella motsvarighet Tiktok (videodelning) samt e-kommersbolaget JD (Jingdong, 京东), den senare en konkurrent till Alibabas Tmall och ett av världens 500 största företag. Mer traditionell elektronik som kylskåp och tvättmaskiner produceras av Haier (海尔), faktiskt världens största företag i branschen. Företaget Suning (苏宁) distribuerar i sin tur sådan hemelektronik i bortåt 1600 varuhus.
En motsvarighet till taxiföretaget Uber ges av Didi Chuxing (滴滴出行), med drift inte bara i Kina utan i stora delar av världen, som Ryssland, Australien, Japan, Brasilien och Mexiko. I själva verket köpte Didi upp Ubers kinesiska division.
Svenskar i gemen känner till Geely (Jili qiche, 吉利汽车) i egenskap av ägare till Volvo personvagnar. Zhejiang med Shanghai, Hangzhou och Ningbo är här fordonsindustrins hjärta i Kina, på samma sätt som Guangdong med Shenzhen och Dongguan i spetsen är centrum för elektronik. Bolaget bildades så sent som 1986, och har förutom Volvo även lagt vantarna på Lotus. De egna modellerna, som Binyue och Jiaji, är dock inte kända utanför Kina, men ser ut som vilken BMW som helst.
Bekant i Sverige är även sportvarumärket Li-Ning (李宁), inte minst som företaget sponsrade svenska olympiska truppen under OS i Beijing 2008 och London 2012. Bosideng (波司登) är ungefär som svenska Hennes & Mauritz, kanske även tillsammans med Meters/bonwe (上海美特斯邦威, Shanghai Meitesi Bangwei), båda företag som man lägger märke till om man befinner sig i Kina.
Arla har i Kina en motsvarighet och dessutom samarbetspartner i Mengniu (蒙牛), med mjölkprodukter och glass i sortimentet. Som namnet antyder är bolaget beläget i Inre Mongoliet (内蒙古, Neimenggu), vilket för övrigt även konkurrenten Yili (伊利) är. Båda företagen var indirekt inblandade i en mjölkskandal 2008, då man tillsatte melamin i mjölkersättning för att ge sken av högre proteinhalt.
På dryckesområdet kan man även notera Nongfu spring (农夫山泉, Nongfu shanquan), vars flaskvatten och drycker säljs precis överallt. Changyu (张裕) är ett vineri i Yantai, Shandong, med produktion sedan 1892. Changcheng (长城, Great Wall) är emellertid det större vinbolaget, även om inget av de båda företagens produkter finns på det svenska Systembolaget. Kina är ändå ett ledande vinland med omfattande tillväxt, och kinesiska viner lär bli vanligare och mer kända även här vad det lider.
Svårare för svenskar och västerlänningar att fördra är emellertid risbrännvin av olika slag, eftersom det tenderar att lämna en svår eftersmak. Wuliangye (五粮液, fem sorters säd) i produktion av statliga Yibin Wuliangye (宜宾五粮液) är här en klassiker med vida renommé. Likaledes statliga Maotai (茅台) är på samma sätt kinesisk starksprit (baijiu, 白酒) bryggd på durra.
Qingdao pijiu (青岛啤酒, ofta stavat «Tsingtao») är ett ölbryggeri av tysk härkomst med omfattande export till andra länder, dock inte Sverige. Tillsammans med Snow (雪花啤酒, Xuehua pijiu), Reeb (力波啤酒, Libo pijiu) och Harbin (哈尔滨啤酒) utgör man världens största ölmarknad.
De flesta känner förmodligen till några av de ovan uppräknade bolagen, och man kan se det som en karta som med tiden bara blir större och med tydligare konturer. Varumärken tar tid att bygga, och kineserna tar nu allt mer plats med sina, på samma sätt som vi tidigare har lärt känna amerikanska.
För skojs skull kan du nu börja räkna upp vilka holländska, franska, belgiska och spanska företag du känner till, så att vi kan sätta saken i relation till Europa.
