Övervikt har länge präglat det amerikanska samhället, och den har legat konstant över tid. Däremot var fetma tidigare ett marginellt problem med en incidens om cirka tio procent, bara för att senare explodera till dagens dryga fyrtio procent. En särskild brytpunkt för utvecklingen finns kring 1980, och frågan är då varför?
Frågar man de käcka tanterna på Livsmedelsverket eller någon annan vänsterradikal klimatorganisation säger de unisont att det beror på det mättade fettet, på sockret och på saltet, skadliga företeelser som är den direkta orsaken till denna utveckling. Genom att dra ned på dessa ämnen och istället äta mer frukt och grönt samt industriella fröoljor motverkas fetman, menar man.
Om denna hypotes äger riktighet skulle vi då i livsmedelskonsumtionen fordomdags se mindre inslag av mättat fett än i dag, samt mer av frukt och grönt och förstås de fleromättade «mjuka» underfetterna direkt från det kemiska raffinaderiet. Bara det att det inte är vad man ser, utan istället den diametrala motsatsen. Bam!
Amerikanska myndigheter anställde förr i tiden regelbundna undersökningar om den amerikanska kosten, då med syfte att tillfredsställa folkets behov av näring snarare än att predika grovfibrets och klimatpolitikens lov. En djupdykning ned i den sextonde rapporten av Household food consumption survey från 1955 ger således en inblick i vad den tidens ickefeta amerikaner åt.
Redan den faktiska kostcirkeln över sagda konsumtion skvallrar om att dåtidens kost inte riktigt överensstämmer med dagens myndighetsråd. I Livsmedelsverkets «grönare matcirkel» består över hälften av arean av frukt och grönsaker, medan kött och mejeri får en sjundedel var i utrymme. I den faktiska amerikanska kosten 1955 ser man istället att det gröna inslaget blott motsvarar tio procent, medan kött och mejeri upptar 38 %.
I undersökningen har man också fastställt fördelningen av olika makro- och mikronutrienter i kosten, med resultat att fett och kolhydrater landar på 43.5 % vardera av den sammanlagda energin, som motsvarar bastanta 3200 kcal. Av de 155 gram fett som intogs utgjorde 65 g eller 18 % av den totala energin av det förment horribla mättade fettet. I den moderna rådgivningen vill man se en siffra under tio procent, helst noll.
Även fritt socker intogs med motsvarande tio energiprocent, vilket alltjämt är en övre gräns i mångahanda rekommendationer. Kolhydraterna i övrigt utgjordes mest av stärkelse i form av potatis och bröd, och det var inte tal om de nivåer av fiber som man rekommenderar i dag. Salthalten överskred med råge den numera rekommenderade mängden.
Amerikanska jordbruksverkets rapport från 1965 fastställer snarlika data, och man kan på grundval av dessa siffror därför dra slutsatsen att mättat fett, socker och salt inte har med saken att göra, i vart fall inte i primär mening. Detta eftersom fetmaepidemin tog fart i samband med introduktionen av andra företeelser.
En av dessa är just myndigheternas märkliga kostråd om att dra ned på fettet, vilket skedde i USA med lanseringen av den tidens kostcirkel och dietära riktlinjer. Fettfria och fettreducerade alternativ lanserades av livsmedelsindustrin på löpande band, produkter som istället pumpades fulla av socker och kemikalier.
Kabelteveboomen fick samtidigt annonseringen av ultraprocessad skräpmat att skjuta i höjden, vilket skapade incitament till mer frekvent ätande av onyttiga produkter. Introduktionen av majssirap då importen av rörsocker från Brasilien drabbades på grund av amerikanska handelshinder är en annan delorsak, särskilt då den nyttjas flitigt i flytande kalorier i läskedryck.
Att angripa det mättade fettet visade sig alltså vara jubelidioti, då man därmed rubbade kroppens naturliga mättnadskänsla och gav incitament till skräpmatsindustrin att ersätta verklig mat med konstgjorda produkter som överensstämde med konstgjorda dietära riktlinjer. Och det är på grund av denna utveckling som dagens amerikanska administration avser återställa en tidigare ordning, genom att eliminera denna skadliga rekommendation.
Fett, socker och salt är förvisso bovar i detta drama, men inte de naturliga mättade fetter som finns i animaliska livsmedel, och inte heller vanligt rörsocker i sig. Istället dröjer det sig om härdade mättade fetter från hydrogenering av «vegetabiliska» fröoljor samt tillsatt majssirap, maltodextrin och andra högoktaniga sockerarter i den ultraprocess som svämmar över livsmedelsmarknaden, artificiella produkter fullproppade med hormonrubbande kemikalier, designade för att ge en dopaminkick och sug efter mer.
En svensk kokbok från 1800-talet skulle ge samma inblick i dåtidens kost, full av grädde, smör och mättat fett, för att inte tala om socker och salt. Men det var naturliga produkter, som inte rubbade hormonsystem för signalering av hunger och mättnad, till skillnad från den konstgjorda smörja vi matas med numera. Det är den senare man måste angripa om man vill reversera utvecklingen.
