Högsta domstolen har på senare tid i ett flertal fall beviljat utlämning av personer till Türkiet, emellanåt alldeles i anslutning till samtal mellan Ankara och Stockholm. Under andra omständigheter hade man inte tagit upp fallen överhuvudtaget, eller i vart fall kommit till en annan slutsats, vilket med eftertryck visar att den svenska rättvisan inte alls är så oberoende som man försöker ge sken av, utan tvärtom lystrar till Rosenbad när så är påkallat.
Det minner om hur socialistregimens ordförande Persson 2001 lät överlämna två egyptier till CIA för luftburna «förstärkta förhörsmetoder» (tortyr), under amerikanskt hot om handelsblockad. Den episoden krävde inte ens medverkan av rättsväsendet, utan exekverades utomrättsligt. Även här intog man en «pragmatisk» linje framför att upprätthålla de ideal och värderingar man annars försvarar i falsett, enkannerligen de mänskliga rättigheterna.
Sveriges ansökan till Nato är på samma sätt en företeelse som överordnas allt annat, och om man får tro ett utspel av den senildemente US-presidenten, arbetar Rosenbad för närvarande med en lagändring i syfte att förbjuda koranbränningar, det vill säga införa ytterligare en inskränkning i yttrandefriheten och således böja sig i stoftet för den fascistoida ideologin islam.
Men stollen i Ankara, den koleriske Erdogan, förefaller inte nöja sig med vare sig frekventa utlämningar av PKK-anhängare eller införande av blasfemiförbud i svensk lag, och för den delen inte heller leverans av amerikanska F-16 i utbyte mot ratificering av Sveriges ansökan, utan höjer nu budet något alldeles vansinnigt inför Nato-toppmötet i den indopacifiska supermakten Litauens huvudstad Vilnius: Sverige blir medlem i Nato när Türkiet blir medlem i EU.
Det senare är normalt sett en ickefråga, och förhandlingarna strandade för länge sedan i takt med att Türkiet under Erdogan islamiserades och avlägsnade sig allt vad demokrati och rättsstat heter. Köpenhamnskriterierna stipulerar här att ett land kan upptas i unionen under vissa förutsättningar, utöver demokrati och rättsstat även skydd för minoriteter – vilket inte kan sägas vara uppfyllt givet klappjakten på kurder.
Den permanent höga türkiska inflationen i kombination med bristande marknadsekonomi samt utbredd korruption utgör andra orsaker till att Ankara inte kvalificerar som medlem. Friheten för medier att verka är också tämligen begränsad, med en rad journalister bakom lås och bom.
Samtidigt delibererar Väst på halvt allvar att uppta den än mer korrupta halvdiktaturen Ukraïna i såväl EU som Nato, nämligen av strikt strategiska skäl. Erdogan ser här en möjlighet att slå in en kil i den utvecklingen, och därmed åka snålskjuts in i EU. Även detta visar att man är beredd att kasta alla principer, värderingar och villkor överbord, så länge man kan uppnå ett överordnat mål av vikt – Väst i ett nötskal.