Puh! Nu är vi säkra mot den invasion som ändå aldrig skulle ske! Eller? Nja, i själva verket är vi nu en legitim måltavla i händelse av konflikt mellan Ryssland och Nato, och Moskva har kalibrerat sina missiler att även omfatta tidigare neutral mark. Så ser en pyrrhusseger ut.
Den i panik beslutade ordningen att söka medlemskap i Nato härrör från två skrämda fruntimmers vimsiga geopolitiska paranoja om att Ryssland kanske inte nöjer sig med Ukraïna, utan småningom tar sig an Sverige. Man har alltså överhuvudtaget inte förstått grundproblemet, att Natos expansion österut upplevs som ett säkerhetsproblem av Ryssland.
Givet att Nato fortsätter att växa långt efter kalla krigets slut, kommer denna spända situation därför att permanentas. Istället för att söka en rimlig samexistens med grannen i österled, provocerar vi fram ett nytt kallt krig. Det gynnar varken Sverige eller Europa, som går ned sig i ett träsk av upprustning och osäkerhet.
Däremot är det nu klar fördel Kina, som hellre ser att vapen ansamlas kring Europa än i den egna regionen. Ryssland blir Kinas dogg i Europa, den byracka som bidrar till att försvaga den gamla världsordningen och ge upphov till en ny, i vilken Kina är ett av flera centra.
Även den ordningen motsätter sig Väst, men man får nu än svårare att förhindra framväxten av en sådan. Man bränner pengarna på idioti, galenskap och meningslöst krig, medan Kina kan fortsätta växa obehindrat och under långvarig fred – sådan fred som Sverige tidigare har åtnjutit, men nu självmant avstår från.
Artikel fem kan nämligen inte bara åberopas av Sverige, utan har tidigare nyttjats av USA efter terrorattacken i New York. Either you are with us, or you are against us, som US-presidenten Bush uttryckte saken. Ingen var emot, utan Nato involverade sig i operationer i Irak och Afghanistan, vid sidan av tidigare ifrågasatta flygräder under kriget i Jugoslavien – tre konflikter som drev horder av migranter till Europa och Sverige.
Även det sinnesrubbade tugget om ett «globalt Nato» förskräcker, en ambition som innebär att man söker expandera sin förlegade organisation till en världsomspännande allians i syfte att upprätthålla västerländsk dominans och hegemoni, med udden förstås riktad mot Kina.
På samma sätt som man har provocerat fram ett krig med Ryssland genom att nafsa i Ukraïna och Georgien medelst påverkansoperationer och rena statskupper, söker man motsvarande provokation av Kina genom att engagera sig i Taiwan, i syfte att lösgöra provinsen.
Om en sådan provokation resulterar i väpnad konflikt, skulle Nato kunna engagera sig på amerikansk begäran. Istället för att försvara Sverige mot en inbillad fiende i öst, kan svenska soldater därmed finna sig involverade i ett amerikanskt anfallskrig mot Kina, på behörigt avstånd från Nordatlanten. Det senare är inte särskilt sannolikt, men inte heller uteslutet.
Däremot har Sverige nu för alltid förlorat sin diplomatiska tyngd i kraft av formell neutralitet, och ses nu allmänt som en amerikansk lydstat. Sverige kan inte längre bistå vid internationella konflikter, utan kommer att betraktas som en del av ett aggressivt västligt imperium. Sveriges röst i världen har tystnat.
