Trump har plötsligt slut på magneter, och delar av den amerikanska industrin står i begrepp att stänga ned. Samma sak sker i Europa, men kanske mer som en sekundär effekt än avsikt. Det är för att Kina har infört exportkontroller på sällsynta jordartsmetaller och produkter av sådana, som magneter.
Varför har Kina gjort det? För att den andre killen införde 145 % handelstullar mot Kina, och även för att dennes företrädare Sleepy Joe Biden införde exportkontroller kring chips och annan halvledarteknik samt förbjöd Huawei med flera från att verka i USA.
Beijing har väntat länge på att slå tillbaka i hopp om bot och bättring, men sådan kommer uppenbarligen inte. Tvärtom blir kraven ständigt värre, och det är uppenbart att USA vill Kina mycket illa. Därför agerar Kina, och därför måste Kina agera.
Och därför har Trump nu tröttnat på att vänta på det telefonsamtal som aldrig kommer från Xi, och istället själv ringt upp. Han har återigen blinkat först, och tvingas nu förnedra sig genom att be på sina bara knän om att Kina ska lätta på trycket. Ömsesidiga möten i respektive land ska således äga rum.
Jordartsmetallerna är inte så sällsynta som namnet antyder, utan finns överallt på jorden. Men dels är de så utspädda att det krävs stora resurser för att utvinna dem, varför man helst vill ha så tät ansamling som möjligt. Och dels är det själva raffineringen som är den avgörande delen, den som Kina mer eller mindre har monopol på.
Väst lade ned sin egen brytning och raffinering för att istället utlokalisera verksamheten till Kina, av såväl miljö- som ekonomiska skäl. Alltså kunde man även peka finger mot Kina för att man släpper ut så mycket skit när man tillverkar åt Väst, i sedvanlig arrogans.
Men nu står man med rumpan bar, och det skulle ta ett decennium – minst – att få till stånd även den mest anspråkslösa återindustrialisering i detta fält. Lönsamt kommer det aldrig att bli, utan sådan raffinering skulle mångdubbla priserna på sagda metaller och produkter i ett slag.
Tills vidare är man därför beroende av Kina, och det är därför Trump ska åka till Beijing för att slå en koutou inför kejsar Xi. Huruvida von der Liar gör samma sak återstår att se, men man kan ana att Bejing delvis vill sätta en smula press även på EU för att Bryssel inte ska få för sig fler dumheter, exempelvis fler tullar kring kinesisk grön teknik.
Det är inte så att detta kommer som en klar blixt från himlen, utan är ett sedan länge välkänt faktum. Varför man ändå utmanar är därför en gåta, och kanske hade man hoppats på att Kina i vanlig ordning skulle ta den smisk som kommer från de forna kolonialherrarna. Men även Kina har en smärtgräns, och den är nu nådd.
Kina är nu den vuxne i rummet – enkannerligen när man betraktar den fars som nu pågår i Washington mellan Musk och Trump – och lär därför vara benäget att göra upp, under förutsättning att det är någorlunda rimliga villkor. Man gör kalkylen att man ändå vinner på längre sikt, medan Trumps horisont är betydligt snävare. Men det är USA som har den största pressen på sig.