Paranoikerna på Expressen vädrar återigen sitt kinahat, denna gång genom att återanvända ett ledarstick från fordom, angående kinesiska forskare vid svenska universitet. Svenska utbildningsanstalter ska inte sponsra Kinas armé, hävdar man i den braskande rubriken, men tydligen går det bra att «sponsra» övriga världens motsvarigheter – man väljer medvetet ut just Kina.
Men det är inte kinesiska vapen som orsakar död i världen, utan amerikanska och för all del även svenska. Kina har inte deltagit i något krig sedan 1979, och är inte en expansiv makt. Det vore nog mer uppbyggligt att porta amerikaner som för svenska skattemedel fortsätter bygga upp det amerikanska militärindustriella komplexet och sprida ond bråd död världen över, exempelvis genom obemannade drönare styrda av tonåringar i bunkrar i Nevada.
Man exemplifierar ändå med frågan om Taiwan och en möjlig invasion från fastlandet, samt med det nyligen timade debaclet med en kinesisk väderballong på drift över det amerikanska fastlandet. Kom igen nu?
Låt mig här dumma ned saken så att även en efterbliven kretin vid Expressen har möjlighet att förstå saken. Man kan exempelvis konstatera att Sverige inte har några som helst tekniska lärosäten bland de hundra främsta i världen. KTH kvalar in på plats 155, medan woke- och klimatteknologerna vid Chalmers inte finns med i systemet överhuvudtaget.
Kina har å andra sidan tio universitet bland de främsta, och har därtill ledig åtkomst till minst dubbelt så många andra i Singapore, Nya Zeeland och andra stater som inte deltar i den amerikanska aggressionen mot Kina. Vad är det svenska universitet egentligen har att erbjuda Folkets befrielsearmé?
Frågan blir än mer absurd när man konstaterar att Kina är ledande i utveckling i allt fler tekniska spetsgrenar som AI och kvantdatorer, och för den delen även avancerade vapensystem som hypersoniska missiler. Kina är en utvecklad rymdnation som skickar upp en raket varannan dag, och är så att säga inte i behov av medelmåttig forskning vid medelmåttiga universitet i en medelmåttig randstat i Europas utkant.
I den mån kinesiska forskare deltar i svenska program är bidraget till kinesisk militär noll och intet, och det rör sig mer om sedvanligt utbyte i forskarvärlden, till allas båtnad. Svenska universitet härbärgerar inte militär spetsforskning, utan sådan sker uteslutande vid Saab och andra företag, där man givetvis har en relevant säkerhetsklassificering.
Universitetens roll är att främja grundforskning (samt civila tillämpningar), och sådan kan inte begränsas med flummiga argument om att tekniken kan komma att användas i militära applikationer. Antingen är forskningen och utbildningen fri och internationell, eller så är den det inte.