För klimatets skull har jag länge försökt förändra min katts fördärvliga beteende, eftersom konsumtion av kött sägs öka utsläppen av växthusgaser. Uppmuntran har skett genom att blanda in allt fler grönsaker i fiskdieten, för att på så sätt vänja katten.
Och en dag hände det sig plötsligt att hon berättade för mig, genom tankeöverföring eller liknande mekanism, att hon nu var redo att komma ut som vegan. Därefter fick hon dagligen äta en smarrig vegangryta med industriellt fastlimmade sojarester i syfte att efterlikna köttets karaktär, tillsammans med allehanda grönsaker och fibrer.
Tyvärr blev hon sjuk efter ett tag. Hon utvecklade blindhet och dog sedermera. Veterinären säger att det beror på brist på taurin, medan jag själv tror att det har att göra med det fördärvliga köttets inverkan under lång tid. Rubba inte mina cirklar!
Nå, (nästan) alla förstår här att ovanstående berättelse är ironisk och sarkastisk, eftersom katter ju är utpräglade karnivorer, och därför inte kan överleva på vegankost. Men om vi översätter problematiken på vår egen art i ett annat ämne, närmare bestämt på småbarn med ringa utvecklad intellektuell kapacitet och fullständig oförståelse för sexualitet och kön?
För på samma sätt som det verkligen finns människor som försöker göra sina katter till veganer, finns motsvarande element som bestämt hävdar att de egna barnen är «födda i fel kropp» och därför vill påbörja en «könskorrigerande» behandling medelst stopphormoner i syfte att förhindra pubertetsutvecklingen.
Vuxna föräldrar överför här den egna snurriga dysforin (eller i förekommande fall ideologin) på de egna barnen, som inte har den minsta förmåga att förstå sakens natur, utan härmar och försöker vara till lags när de uppmuntras att «komma ut» med varje slags underlig läggning, inte minst i förskolans genusexperimentella verkstad.
Förpubertala barn kan alltså per definition inte ha någon egen föreställning om könsidentitet, på samma sätt som en katt inte kan ha en föreställning om veganism. Det är asexuella varelser som pådyvlas en knäpp vuxenvärlds vänsterradikala wokeföreställningar, och därmed berövas sin barndom och sedermera de experimenterande tonåren.
Statsmedier berättar att föräldrar tar sina treåringar (!) till kliniker för att påbörja «behandling», trots att myndigheterna på senare år har besinnat sig något och skärpt rekommendationerna, efter att forskning konstaterat att den psykiatriska åkomman könsdysfori inte kan avhjälpas med kirurgiska ingrepp, och efter rapporter om individer som i vuxen ålder djupt ångrar det irreversibla ingrepp som man lurades att låta utföra i detta märkliga samhällsexperiment.
Det står naturligtvis vuxna personer fritt att undergå sådan kirurgi, men då för egna medel, eftersom det inte kan vara en angelägen uppgift för hälsovård i allmänhetens regi att utföra meningslösa ingrepp som vanligen inte avhjäper grundproblemet. Det är ekvivalent med att vi inte ger motsvarande «vård» till personer med «artdysfori» – den störda förnimmelsen av att inte bara befinna sig i fel slags kropp utan att tillhöra fel slags art. Kan man få en tjusig kattsvans i primärvården?
Däremot måste vi nu sätta definitiv punkt för de vedervärdiga övergrepp som begås mot barn genom att utsätta dem för den ultraradikala wokevänsterns S2HBTQIAP++ transagenda och allehanda påverkansförsök av annan karaktär, som att låta sådana könsdysforiska personer läsa sagor för barn i syfte att ge ett sken av «normalitet». Låt barn vara barn, och låt katter vara katter.
