Du har väl händerna på täcket, lille vän? Gud skapade världen, och han vill inte att du ägnar dig åt självbefläckelse. Visserligen är Stora smällen outgrundlig, så ock guds vägar, men vi vet ändå i detalj vad han vill, nämligen att kvinnor ska täcka sitt hår, att du inte ska låta dig inledas i frestelse, att du inte ska ha begär till din nästas hustru, samt att du inte ska bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Inte heller ska du dräpa eller stjäla, och du ska respektera din far och mor, samt be fem gånger om dagen. Om söndagen ska du vila. Gud är en bestämd herre, och om du missbrukar hans namn kommer han inte att lämna dig ostraffad. Svin ska du inte äta, icke heller örn och andra orena fåglar, och absolut inte klövdjur som inte idisslar.
Okej, religiösa regler från bronsåldern är kanske inte de mest koherenta man kan föreställa sig, men å andra sidan formulerades redan då i olika traditioner den så kallade gyllene regeln i olika varianter, här den konfucianska: Gör inte mot andra så som du själv inte vill bli behandlad.
Det är en abstraktion som syftar till att undvika handlingar som ger lidande för andra. Att stjäla någons pengar eller egendom ger i de allra flesta fall ett sådant lidande, nämligen för att personen i fråga kan bli stressad och få ångest över att ha mist något av värde, kanske något som krävs för blotta uppehället.
Å andra sidan brukar man ofta rättfärdiga att stjäla från rika och ge till fattiga i Robin Hoods socialistiska tradition, varvid man visserligen ger den rike lidande men i gengäld ger de fattiga lycka i den omvända gyllene regelns mening – en form av utilitaristisk lyckomaximering. Men av någon anledning anses det inte vara i sin ordning att sålunda maximera för egen del, bara för andras räkning.
Att döda någon kan ge lidande, om det sker under plåga och smärta, men kan i andra fall vara smärtfritt och tvärtom befria vederbörande från livets lidande. I gengäld ökar lidandet förmodligen bland efterlevande, varför handlingen vanligen ändå genererar mer lidande än den eliminerar i utilitaristisk balansräkning. Självmordets problem är än svårare att tackla.
Frågan är emellertid varför man inte skulle ta av daga en seriemördare eller annan psykopatisk brottsling med liv på sitt samvete, då nära och kära sedan länge har förskjutit vederbörande, och då sådana personers agerande innebär lidande för andra. Varför skulle man inte döda Hitler i lyckomaximeringens namn, om chansen hade infunnit sig? Fast hur beräknar man egentliga sådana moraliska kontobalanser?
Gyllene regeln kan dock svårligen användas med avseende på masturbation, då handlingen inte kan anses ge upphov till lidande, utan tvärtom en känsla av eufori. Ej heller är regeln tillämplig för sodomi mellan två män, men komplikationer uppstår vid sexuella relationer med yngre personer, djur och andra gränsfall där samtycket kan ifrågasättas.
Å andra sidan har vi oftast inga problem att ta djur av daga för kött, hud och andra delar, varför ett moraliskt förbud mot tidelag ter sig malplacerat i sammanhanget – förmodligen består den största moraliska skadan i människans äckel, det vill säga samma fenomen som utgör grunden för homosexförbud i ökenreligioner.
Av denna utläggning inser vi att det varken finns fasta moraliska regler eller abstrakta riktlinjer som har ett intrisikalt sanningsvärde, utan att det i allt rör sig om godtyckliga regler utan objektiv mening. Detta är den moraliska nihilismens ståndpunkt, och den innebär inte nödvändigtvis att man är amoralisk i praktiken, utan bara att man måste analysera varje situation individuellt.
Gyllene regeln, i negativ mening, är därvidlag en utmärkt grundregel som håller måttet i de allra flesta vardagssituationer, men som kan ge komplikationer i svårare fall, exempelvis avseende spårvagnsproblemet eller politiska frågor om brott och straff.
Lidandet har även en personlig dimension, och det kanske ger en viss eufori att befläcka sig själv under täcket. Men snart nog försvinner välbehaget, och ersätts småningom av ett begär att på nytt erhålla en dopaminkick, ett mönster som upprepas ad infinitum likt vågor på havet och därmed ger upphov till intermittent återkommande lidande, inte bara för onani utan även för många andra företeelser som påverkar hjärnans halter av signalsubstanser.
Härav följer den filosofiska ansatsen att eliminera det personliga lidandet medelst meditation, ytterst genom att uppgå i nirvana, som kan sägas vara en buddistisk parallell till nihilism, alltings tomhet, avskild från omvärldens meningslöshet och eviga cykel av begär och lidande.