Kategorier
Asien Japan Kina Kultur Musik

Shamisen

Blues är inte den svarte mannens musik, utan stammar snarare från Japan, i vart fall om vi menar improviserad musik i pentatonisk skala på stränginstrument. The original shredding har vi nämligen på 三味線shamisen, eller kinesisk tresträngare (三弦sanxian) med ursprung i dynastin Song (1200-tal).

Från Kina tog sig instrumentet till Liuqiu (琉球Ryūkyū) och vidare till japanska fastlandet under 1600-talet, där det genomgick vissa modifikationer i utformning avseende hud, plektrum och andra detaljer. Men den främsta skiljelinjen föreligger i spelstilen, där den japanska är mer fri och aggressiv.

Mest känd genre är 津軽Tsugaru三味線jamisen från 津軽Tsugaru半島hantō i 青森県Aomori-ken i norra Japan. Uttalet jamisen beror på ljudförändring i ordkombination, men man kan säga Tsugaru-shamisen om man så vill.

川嶋志乃舞 (Kawashima Shinobu) lirar Tsugaru-jamisen med Tokyo Groove Jyoshi: What is hip?

Visserligen spelas shamisen oftast i tretakt, men kvaliteterna i övrigt gör instrumentet synnerligen lämpligt att inkorporera i rock, jazz, fusion och liknande genrer, och görs av bland andra Marty Friedman (tidigare i Megadeth), Wagakki Band med flera.

和楽器バンド (Wagakki Band): 千本桜 / Senbonzakura / Tusen körsbärsblommor

Det finns en rad japanska och kinesiska instrument (som 古筝guzheng) man lär sig att älska efter ett tag, men shamisen är nog det som snabbast finner vägen till hjärtat, för att det knyter an bättre till typiskt västerländsk musik.

Ninagawa Beni (蜷川べに), 和楽器バンド (Wagakki Band)