Givet hur Lillbritannien går Washingtons ärenden i att neutralisera Julian Assange genom att hålla honom i indefinitivt förvar under i oändlig tid utsträckta processer om utlämning, ska man nog inte bli särskilt förvånad att man drar i trådarna bakom kulisserna även i fallet kring Russell Brand.
Det visar sig nämligen att brittiska parlamentsledamöter offentligt söker påverka sociala medieföretag att strypa Brands inkomster, en sak man har haft stor framgång i. Även den formella makten betraktar således Brand som skyldig, enkom på grundval av fyra anonyma kvinnors utspel i kommersiella tabloidmedier, mer än ett decennium efter de påstådda övergreppen.
Parlamentsledamöten Caroline Dinenage («dame»), ordförande för det särskilda utskottet Culture, media and sport committee, vänder sig till Tiktok med flera företag, med förfrågningar kring Brand och vad företagen gör för att förhindra att artister inte använder plattformen för att «underminera offers välbefinnande».
We would be grateful if you could confirm whether Mr Brand is able to monetise his TikTok posts, including his videos relating to the serious accusations against him, and what the platform is doing to ensure that creators are not able to use the platform to undermine the welfare of victims of inappropriate and potentially illegal beheaviour [sic!].
Tanken att det rör sig om ett koordinerat angrepp på en person med obekväma åsikter och stort inflytande i den allmänna debatten stärks därmed. Vänsterliberala medier i såväl anglosfären som i Sverige stämmer in i kören om att Brand är skyldig, och att han därför måste avplattformeras.
Synsättet är inte nytt, utan har länge präglat den radikalfeministiska rörelsen: omvänd bevisbörda ska tillämpas då kvinnor hävdar övergrepp, och tills motsatsen är bevisad ska kvinnans klagan tolkas som faktum. Nytt är emellertid att detta förvirrade perspektiv nu börjar anta normerande form, som en överväxel på den tidigare «me too»-episoden.
Även om man måste vara tämligen luttrad efter decennier av kulturrevolution, woke och allsköns regeringars insyn i och påverkan av sociala medier, kan man ändå inte låta bli att känna en viss häpenhet över hur man nu i offentlig gärning frångår samtliga de «värden» man brukar bekänna sig till, enkannerligen rättsstatens principer om oskuldspresumtion med mera.
Brands handel och vandel måste naturligtvis prövas i domstol efter vederbörlig offentlig anmälan, istället för att han anklagas anonymt i kommersmedier och därefter karaktärsmördas samt fråntas grundläggande medborgerliga rättigheter, därtill under påtryckningar från parlamentet. Vansinnet är här faktiskt fullständigt.