Statsteveagendan rymmer ett regelbundet fokus på vårdrelaterade nyheter, inklusive forskning som har anknytning till läkemedelsindustrin och Sverige. Emellertid tycks man med tystnad ha förbigått en studie om biomarkörer hos hundraåringar, kanske för att resultatet inte stämmer med den antagna ideologiska kartan.
Materialet är omfångsrikt, nämligen n = 44k deltagare som följdes upp efter blodanalys företagen mellan 1985–1996 (den svenska Amoris-kohorten). 13.1 % dog före 80 års ålder, 47.6 % mellan 80–90 år, 36.6 % mellan 90–100 år, och resterande 2.7 % uppnådde en ålder över hundra år.
Av intresse här är de biomarkörer som deltagarna omfattades av 1985–1996, snarare än vad de hade för värden senare i livet. Statistiken ger underlag för att tolka ideal kost och annan livsföring som ökar chansen till ett längre liv, samt underförstått även ett friskare liv under ålderdomen.
Inte helt överraskande visar resultaten att lägre blodsocker är associerat med högre livslängd, och så även lägre halt av urinsyra. Det är så för att blodsockerhalten står i proportion till förekomsten av avancerade glykerade slutprodukter, det vill säga den glykeringsprocess som påskyndar åldrandet. Hög halt av socker och raffinerade kolhydrater i dieten är förenat med inflammation och hormonell obalans, som ökar risken för en rad sjukdomar och därmed minskar chansen att bli gammal.
In conclusion, already from age 65 onwards, a difference in commonly available biomarkers was observed between individuals who eventually became centenarians and those who did not. Higher levels of total cholesterol and iron and lower levels of glucose, creatinine, uric acid, ASAT, GGT, ALP, TIBC, and LD were associated with a greater likelihood of becoming a centenarian.
Studien: Blood biomarker profiles and exceptional longevity: comparison of centenarians and non‐centenarians in a 35‐year follow‐up of the Swedish AMORIS cohort
Men troligen höjer man på sina håll på ögonbrynen åt ett annat resultat i studien, nämligen att högre kolesterolhalt korrelerar med högre livslängd. Detta för att kolesterol traditionellt ses som en riskfaktor, tillsammans med mättat fett, två myter som vägrar att dö utan tvärtom underhålls av ansvariga myndigheter och organisationer, samt av den läkemedelsindustri som vill sälja statiner och andra läkemedel till sina prenumeranter.
I verkligheten har hög kolesterolhalt ingen sådan funktion, och mer relevant är förekomsten av triglycerider i blodet. Sådana blodfetter minskar med animalisk föda, men ökar med socker och raffinerade kolhydrater, varför de två parametrarna hänger samman.
Resultaten demonstrerar även att det främst är livsstil som avgör hur gammal man blir och hur frisk man kan hålla sig, det vill säga det egna valet av diet och grad av motion. Gener spelar roll enbart på marginalen, och kommer alltså epigenetiskt till uttryck främst genom mindre sund livsstil. Detta är kanske inte riktigt en nyhet, i vart fall inte för många av oss, men det ger ändå en god bekräftelse på riktigheten i teorin om insulindriven metabol ohälsa och andra rön kring livslängd.
