Stolthetsfestivalen är en märklig företeelse på en rad olika vis. Dels har rörelsen i politisk mening sedan länge uppnått uppställda mål, och de ytterligare «krav» man numera omhuldar är av så esoterisk art att de i praktiken är meningslösa. Dels har de politiker som drar nytta av evenemanget knappast stått på barrikaderna, utan är sent tillkomna renommésnyltare. Man viftar mest med flaggor i syfte att godhetssignalera.
Politiken har alltså inte föregått utvecklingen, utan är en eftersläntrare. Det blir särskilt tydligt när man betraktar de förkastningslinjer som alltjämt finns mellan rörelsen och politiken, exempelvis avseende gruppen av sexsäljare. Politiken är över hela åttaklövern enig i att upprätthålla repressionen mot sexhandeln, och således finns ingen politisk kraft som är villig att gå i bräschen för en förändring. Den liberala positionen i svensk politik är alltjämt ledig.
Detta trots att såväl Amnesty International och Human Rights Watch förespråkar avkriminalisering av sexhandeln samt menar att Sverige begår brott mot de mänskliga rättigheterna genom den märkliga sexköpslagen och vidhäftande juridik, som kopplerilagen och udda lagar mot pornografi. Det är kanske formellt tillåtet att sälja sex, men den som gör så riskerar att bli vräkt och synnerligen illa behandlad av sociala myndigheter, Skatteverket och den övriga djupa staten.
Sexhandel är vidare legalt i större delen av Västeuropa, och för den delen även i Sydamerika och Australien med en rad andra länder, medan förbud typiskt råder i auktoritära regimer. Neoabolitionism i form av sexköpslagen utövas i blott en handfull stater, nämligen Norge, Frankrike, Irland och Kanada, och försöken att «exportera» lagen får ses som misslyckade.
Att man överhuvudtaget vill «exportera» lagar är i sig en märklig omständighet, då det är en form av påverkanskampanj gentemot andra länder, det vill säga sådant vi själva värjer oss emot å det kraftfullaste. Men det är förstås alltid i sin ordning när vi gör det, under antagandet att våra lagar och vårt system är överlägsna?
Även *2SHBTQIAP++ vill man förstås exportera över hela världen på samma grund, under det felaktiga antagandet att det rör sig om universella mänskliga rättigheter. Det är i själva verket blott godtyckliga rättigheter som omhuldas främst av Västvärlden, och de finns inte upptagna i någon FN-traktat.
Istället för att söka uppfostra övriga världen borde politiker alltså först städa framför egen dörr, och det kunde då vara en god idé att avveckla den vidriga statsmoralismen och ansluta till de frihetliga ideal som präglar vår kontinent. Det är hög tid att lössläppa hororna och avfärda socialistisk statsmoralism, och åtminstone högern har att ändra kurs.
