Stormningen av Kapitolium i Washington är på det hela taget identisk med stormningen av Legco i Hongkong för halvannat år sedan. När Kapitolium stormas är det svårt att kalla förövarna något annat än «terrorister», menar en DN-skribent. Motsvarande pack i Hongkong benämns istället regelmässigt «demokratiaktivister» i pressen, vilket minner om devisen att den enes frihetshjälte är den andres terrorist.
Både USA och Hongkong är «flawed democracies» enligt relevanta demokratiindex, och Hongkong är helt enkelt inte Belarus, så som man gärna försöker framställa saken i medier, utan en demokrati under starkt lagstyre. Ändå blir rapporteringen så fundamentalt annorlunda, för att Hongkong råkar vara en del av den förmenta ärkefienden Kina.
På samma sätt använder man inte alls samma språkbruk kring myndigheternas svar på respektive plats. I Hongkong heter det att man använder «brutalt» polisvåld, trots att man mestadels tittar på istället för att agera (exempelvis under stormningen av Legco). I Hongkong kom aldrig några tyngre styrkor till förstärkning, medan man i USA tidigt satte in nationalgardet och kunde bevittna helt besinningslöst våld med omfattande antal dödsfall.
Även efterspelet, att Kina genom dekret instiftar en säkerhetslag för Hongkong, sätter man i rapporteringen inte i samband med ockupationen av parlamentet eller «demokratiaktivisternas» ambition kring ömsesidig förstörelse om man inte får sin vilja igenom. Man ser istället sådan subversiv verksamhet som något slags ädel kamp för «demokrati» eller till och med någon fullständigt sinnesrubbad förhoppning om att Hongkong ska bli ett självständigt «land», medan myndigheternas svar beskrivs i termer av att «utplåna» de sista spåren av demokrati.
Senast under gårdagen skedde gripanden av ett femtiotal «aktivister» i vad man betecknar som representanter för «demokratirörelsen», i själva verket figurer som har varit verksamma i planering och exekution av förödelse i staden, stormning av parlamentet, belägring av polishögkvarter med flera subversiva aktioner. Trumps subversion av den amerikanska demokratin ser man rätteligen med avsmak, medan man närmast hyllar motsvarande beteende i Hongkong som en nobel frihetskamp – fenomenen är i grund och botten ändå identiska.
I inget annat land hade man tolererat ett angrepp på parlamentsbyggnaden skrev jag då stormningen av Legco ägde rum, men anade då kanske inte att samma öde småningom skulle drabba demokratins och de mänskliga rättigheternas självutnämnda högborg USA. Kanske tog man intryck av Washingtons uppmuntrande tillrop till aktivisterna i Hongkong?
När det nu ändå sker visar det med eftertryck att journalister inte är något annat än aktivister, som inte har till uppgift att neutralt och objektivt beskriva vad som sker i omvärlden, utan att istället göra sig själva till en del av skeendet, att kontrollera narrativet och färga och filtrera det i egen favör. Det är så vidrigt.
It is a beautiful sight to behold. We stand with the people of the USA?
