Sveriges flagga får inte kapas, sägs det ofta, med hänvisning till diverse obskyra krafter som söker nyttja den för politiska syften. Men en flagga är politisk till sin natur, och vem som ska företräda den är just föremål för politisk strid. Det är knappast konstigt att nationalister mer än andra ser flaggan som en symbol för nationen och traditionen.
Värdegrundsglobalister på andra sidan spektret vill istället «se» att flaggan utgör en «kraftfull positiv symbol som bidrar till enande nationell gemenskap», samt att flaggan är en av de gemensamma symboler som tillhör alla. Fast på skolavslutningar viftas det numera med en hel uppsjö av nationella flaggor, varför den tanken kanske inte helt har slagit rot.
Orsaken är att den svenska flaggan, oavsett vad man vill «se», har en distinkt symbolik rotad i kristendomens korståg under medeltiden. Personer med bakgrund i islam «ser» därför inte riktigt samma sak som infödda svenskar, som tror att den svenska flaggan betyder fred och jämställdhet. Även vi ateister drar oss för att vifta med kristna symboler, ty oavsett vad man vill «se» så är korset kristet.
Givet den demografiska utvecklingen kan Sverige komma att ha en muslimsk majoritet innan århundradet är över. En sådan politisk kraft kan tänkas ha synpunkter på vad flaggan representerar, och då kräva en förändring mot en mer representativ utformning, kanske med traditionell halvmåne och stjärna samt takbiren Allahu akbar (الله أكبر).
Problemet är alltså att den svenska flaggan representerar ett svunnet Sverige, rotat i kristendom. Moderna svenskar är inte kristna, inte heller nysvenskar komna från andra länder. En religiös symbol från en kristen enhetstid har inga som helst förutsättningar att kunna ena en modern mångkulturell befolkning med rötter i ingen eller andra religioner.
Ett modernt mångkulturellt land – som Sverige är och förblir – måste således uppdatera sin symbolik till att bli mer representativ för nationens medborgare. Flaggan, som symbol för nationen, måste vara inkluderande och helst även berätta något om landet. Tillhörigheten i Europeiska unionen kan exempelvis markeras med en enskild stjärna, och nationen med en hällristning från Tanum. Det sistnämnda är en symbol för landets allra första invånare, och därmed för alla de som har kommit därefter – en symbol man kan ta till sig som sin egen.
