Sverige har en regim- och etablissemangsnära statstelevision, indirekt kontrollerad av regeringen genom lag och utnämning av förvaltningstiftelsens styrelseordförande, i syfte att värna nationella intressen i propaganda riktad mot medborgarna. Verksamheten sker under en särskild systembevararparagraf, som i allt trumfar objektiv och neutral nyhetsförmedling.
Något motsvarande existerar inte i yttrandefrihetens USA, där så kallad public service broadcasting sker under privata initiativ utanför regeringens kontroll, om än med viss finansiering av kongressen. Verksamheten är således politiskt fristående, och finansieras huvudsakligen av privata donationer samt med reklam.
Men USA har ändå ett slags stateteve av samma kaliber som SVT, om än inte riktad mot de egna medborgarna. Det är en företeelse under paraplyorganisationen United States agency for global media (USAGM), som bedriver medieverksamhet runt om i världen genom sådana renodlade propagandakanaler som Voice of America, Radio free Europe och Radio free Asia, den senare med udden riktad mot Kina.
Själva vill vi gärna inte att andra länder lägger sig i våra angelägenheter i dylika påverkanskampanjer, men det är förstås alltid i sin ordning när vi (eller snarare USA) gör det. Nämligen eftersom vårt system anses vara överlägset och därför angeläget att missionera och propagandera för.
Men denna tvivelaktiga verksamhet tycks nu gå mot sitt definitiva slut, då Donald Trump under gårdagen ströp den vidare fonderingen för USAGM. Detta på rekommendation av Elon Musk, som med sitt effektiviseringsdepartement DOGE nystar i alla former av federalt slöseri. Musk betonar att avsikten är att permanent bomma igen USAGM, på samma sätt som tidigare USAID.
Den senare organisationen har i sin tur finansierat utländska propagandamedier och andra påverkansagenter, som «tankesmedjan» Australian Strategic Policy Institute, inte minst i «Indopacifien» i syfte att påverka länder negativt avseende Kina genom smutskastning, lögner och propaganda.
Händelseutvecklingen bekräftar att Trump tar USA i en mer isolationistisk riktning, ett uttryck för att man från Washington numera erkänner att en polycentrisk världsordning är förhandenvarande, och att det inte längre är meningsfullt att försöka upprätthålla global amerikansk hegemoni, allra minst genom dylika påverkansoperationer. Därtill kommer att den vänsterliberala propagandan inte rimmar med den nuvarande administrationens hållning.
Nu gäller bara att få bort den brittiska statsteven från motsvarande operationer på den globala arenan, även om britterna har svårt att ge upp tanken att man inte längre är ett imperium utan snarare en medelstor nation i fritt fall.