Mja, Putin kommer alltså inte på turné till Sverige, såvida inte amrisarna väljer att hetsa fram en konflikt med den ryska björnen. Då blir Svedala med automatik indraget, givet att den paranoida politikerklassen valde att utan demokratisk förankring byta framgångsrik neutralitet till amerikansk suzeränitet via medlemskap i den förlegade militärpakten Nato.
Icke desto mindre måste sjukdomsförloppet ha sin gilla gång innan tillfriskning småningom kan ske, vilket innebär att den paranoida psykosen omsätts i allt fler miljarder kronor i försvarsutgifter, dels som en anpassning till Natos krav, men framförallt för att möta ett hot som inte finns. Detta i en tid av ekonomisk kräftgång och osäkerhet.
Men det senare är kanske en händelse som ser ut som en tanke, nämligen såtillvida att satsningen på försvaret kan ses som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument att hantera den höga arbetslösheten och att i någon mån kompensera för de allt fler konkurserna i näringslivet. Man kan förvara och utnyttja unga män och en del kvinnor till en billig penning under en tid i lumpen, samtidigt som det ger arbetstillfällen på berörda orter och i näringslivet.
De 2.6 % av bruttonationalprodukten man avser anslå för kalaset, enligt försvarsberedningens rapport i ämnet, utgör således ett embryo till ett svenskt militärindustriellt komplex, som inte blott är en utgift utan genererar återbäring, skatt och besparingar på olika vis. På sikt finns även vidgad export på programmet, nämligen för de flygplan och ubåtar som i dag inte håller måttet på den internationella marknaden, men som nu uppgraderas till den nyvaknade svenska «stormaktens» båtnad.
När Persson och Reinfeldt lade ned försvaret och satsade stort på asylinvandring gjorde man samtidigt högskolan till arbetsmarknadspolitiskt instrument, just i syfte att dölja arbetslöshet och försöka åstadkomma en sorts strukturomvandling. Resultatet blev emellertid mest drastiskt sänkta krav och därmed prestationer, samt att samhället numera är översvämmat av genuspedagoger, mångfaldskonsulter, HR-chefer och annan modern bråte från vänsterns wokerörelse istället för kvalificerade ingenjörer och traditionella arbetare som kan angripa verkliga problem.
Motsvarande styrinstrument i försvarets regi kan därvidlag bli en kur för denna sjuka, såtillvida att uppdraget inte är förenligt med *2SHBTQIAP++, trygga rum eller andra vänsterideologiska fenomen, i vart fall inte annat än på ytan. I den skarpa militära verkligheten gäller kompetens och meritokrati, inte kvotering efter ras eller kön. Därtill kommer vissa säkerhetsaspekter som kan höja värdet av svenskheten.
Även om det uttalade syftet med att stärka försvaret sålunda är en högst tveksam ambition, enkannerligen i Natos regi, är det alltså egentligen ändå en god sak i praktiken. Ett någorlunda habilt försvar ger en viss illusion om trygghet, samtidigt som det smörjer ekonomin, bidrar till ungdomens fostran samt värnar nationalstaten. Jag är förvisso inte med i Nato, men jag stödjer gärna en sådan utveckling i övrigt.
