Idén är egentligen genial, nämligen att spela hårdrock klädda som hembiträden, eller メイド (meido) / maids med japansk respektive engelsk notation. Nämligen för att kontrasten då blir ett par nummer för stor, med resultat att man kanske tror att det rör sig om en ploj, att det inte är pigorna som spelar och sjunger.
Men Band-Maid (バンドメイド, Bando-meido) är i grunden ett liveband, och om inte förr blir man varse om att det här är flickor som rockar skiten ur de flesta. Egentligen är väl de enskilda bandmedlemmarna ganska mediokra i musikaliskt hänseende, men de levererar en helhet som är svårslagen. Mungiporna formar ett leende vad de än tar sig för, och de ler själva hela tiden – de har otroligt kul tillsammans.
Det rör sig inte om så kallad J-rock, utan om traditionell rock med japanskt stuk, om än inte av samma renhet som Glim Spanky, men med helt sanslösa gitarriff och -solon i klassisk västerländsk rockstil. För sologitarr svarar カナミ (Kanami), som började spela piano som treåring och därefter har skolats in som musiker genom hela uppväxten.
Det är en egenskap som delas av övriga medlemmar, exempelvis アカネ (Akane) på trummor. Från början klassiskt skolad pianist tog hon upp trummor sent i tonåren, men har uppenbarligen en naturbegåvning i så måtto att hon är lika exakt som ett cesiumur. Även när hon faller ut som Animal i Mupparna med vilda solon, håller hon grundtakten perfekt. Räkna själv.
Gruppens ursprung kan härledas till 小鳩ミク (Kobato Miku) eller kort och gott Miku, som arbetade deltid vid ett maidcafé (メイドカフェ, meido kafe) i Akihabara (秋葉原), en marknad i Tokyo för japansk populärkultur, elektronik och mycket annat. Hon är den musikaliskt minst rutinerade i truppen, men leder publiken med en svårslagen grad av charm och karisma. En superintelligent tjej.
サイキ (Saiki) är gruppens huvudsångare, eftersom Mikus förmåga inte räcker till. Hennes personlighet är av det mer mörka slaget, en förförisk och dominant femme fatale. Tidigare hade hon en ljusare röst, innan hon genomgick en stämbandsoperation på grund av alltför ansträngd sångstil.
Personligheten färgar således av sig på respektive karaktär, och det gäller även den rutinerade basisten ミサ (Misa), som är mer reserverad, tystlåten och med fötterna stadigt på marken, och som inte heller klär sig i enlighet med gruppen i övrigt.