Under decennier har danskarna med stora ögon följt det svenska samhällsexperimentet, tills det slutligen kraschlandade och tillnyktring så smått började ske. Sverige har under den perioden tagit lärdom av Danmark, framförallt avseende brott och straff, om än tio eller fler år för sent, en process som alltjämt fortsätter.
Men nu tycks vi åter befinna oss vid någon sorts inflexionspunkt, i det att den danska storkoalitionen återinför blasfemilag och därmed går islamiststater och terrororganisationer till mötes. Man vänder på en femogtyveøre och överger den traditionella danska yttrandefriheten, varvid även den vacklande svenska hållningen kan komma att påverkas.
«Utilbørlig behandling» av religiösa objekt som betraktas som «heliga» kan därmed straffas med upp till två års fängelse, enligt lagförslaget, även om normalpåföljden blir böter. Med begreppet «utilbørlig behandling» fångar man inte bara in koranbränningar, utan även andra slags skändningar av sådana objekt.
Det blir således upp till domstol att avgöra huruvida ett visst uttryck – exempelvis Pissekrist – är «utilbørlig behandling» eller «kunst», varvid man brukar dra gränsen helt godtyckligt vid Dan Park och Rasmus Paladan. Det är en «utilbørlig» ordning, och visar bara att den danska regimen helt har tappat det.
Man hänvisar till att det bara rör sig om en lille flok, att det er jo ganske få personer på den yderste højrefløj, der brænder koraner af – deras yttrandefrihet kan man givetvis inskränka, eftersom de inte kännetecknar majoriteten, menar man. Men yttrandefriheten är alltså inte till för majoritetens harmlösa uttryck, utan för att skydda minoritetsuppfattningar som misshagar majoriteten.
En annan «motivering» är att det är en indskrænkning på linje med de 425 andre indskrænkninger, der er i lovgivningen allerede, och en till gör därför inte så mycket. Det sluttande planet har aldrig varit så brant, och med en sådan hållning kan man lika gärna avskaffa de få fragment av yttrandefrihet som finns kvar. Det är verkligen något ruttet i Danmark.