USA har flaggskepp som Nvidia, Apple, Microsoft, Alphabet, Oracle, Cisco, AMD och IBM, med många fler. Kina har på motsvarande vis Alibaba, Tencent, Xiaomi, Pinduoduo, Netease, Baidu, SMIC och Meituan att stoltsera med. Vad har EU på motsvarande lista över de hundra största techbolagen? ASML, Spotify och Seagate.
Det är alltså stor amerikansk och kinesisk dominans, vilket beror på att förutsättningarna för digital teknik av olika slag är så mycket bättre i USA och Kina än i den överreglerade och övertaxerade Europeiska unionen. Det innebär i sin tur att USA och Kina har ett suzeränitetsförhållande till EU, att man dominerar genom teknik.
Bryssel vill ändra på det och istället uppnå vad man benämner digital suveränitet. Men hur det skulle gå till står skrivet i stjärnorna, för i så fall måste unionen först upplösas och därefter återbildas på ny grund. Europeiska sovjetunionen är en byråkratisk koloss på lerfötter, och är mest i vägen för den typ av kreativitet man säger sig vilja fostra.
Kreativitet kan inte heller kommenderas fram politiskt, utan växer fram organiskt under frihet. Men EU tror att man med en massa piffiga adjektiv kan reglera fram en miljö i vilken sådan kreativitet frodas, under den sedvanliga mastodontambitionen att få med precis allt i reformen, från «våra värden» till «klimatet».
Det enda EU har åstadkommit hittills är att fullkomligen förstöra internet med reglering. Meningslösa kaklagar med popups, censur via Digital services act och en rad andra «acts» (AI, Data, Digital Markets o.s.v.) som samtliga lägger sordin på verksamheten för uppstartsföretag.
Nog för att reglering finns även i USA och Kina, men den tillkommer i efterhand när det finns något påtagligt att reglera, medan EU reglerar först och sedan ska stoppa in en tänkt verksamhet i den överreglerade mallen. Bryssel drömmer om hur det borde vara, men kan aldrig nå dit med sovjetreglering.
Andra hinder är att EU inte är i närheten av att ha den gemensamma marknad som är själva grunden för unionen, eftersom lokala bestämmelser ofta har företräde. Ännu har inte hela unionen samma valuta, då efterblivna länder som Sverige av någon anledning vill behålla sin skvalpkrona. Har vi gemensamma betalsystem i Europa? Nej.
Men den största stötestenen är att omfattande skatter och pålagor förhindrar varje försök att konkurrera. Europa importerar nittio procent av all sin digitala hårdvara från Kina, och mjukvara i samma härad från USA. Produktion av elektronik är dock en smutsig verksamhet, och den har därför ingen bra grogrund i ett EU som är besatt av «klimatet». Höga elpriser är inte heller ägnade att hjälpa, särskilt inte för energislukande artificiell intelligens.
Allt detta gör att talanger och uppstartsföretag sjappar till USA, där man har betydligt bättre möjlighet att växa och få utväxling på sin investering. Så länge USA och Kina har betydligt bättre förutsättningar har EU inte skuggan av en chans att bli en digital suverän, utan förblir istället en digital vasall till både USA och Kina.