Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Valvinnande köttnationalism

Man frestas nästan lägga lappen på Sverigedemokraterna i september, trots det märkliga knäböjandet för judar i Israel och den knasiga Ukraïna först-policyn. Detta för att Åkesson nu lyfter en härligt populistisk fråga kring köttnationalism, enkannerligen avseende skolmaten.

Det var i sitt vårtal som nationalistledaren gestaltade ett Gedankenexperiment kring å ena sidan köttbullar och makaroner och å den andra strimlade sojabitar, med den retoriska frågan vilken rätt som skulle ta slut först, om tusen skolbarn finge välja. Naturligtvis köttbullarna, för att det är det barn gillar, och för att det är det barn behöver för att få energi och näring.

Jimpan motiverade vidare reformen med att det inte spelar någon roll vilken «obskyr forskning» som myndighetsvänstern med Livsmedelsverket i spetsen hänvisar till, samt att skolmatens syfte inte är att tillfredsställa miljöpartistiska ideologer, utan att ge energi, mättnad och näring på det att barnen ska prestera optimalt.

Han sätter därmed otvivelaktigt fingret på exakt rätt ställe, och pekar på ett samhällsexperiment som har gått alldeles för långt och som aldrig tidigare har ifrågasatts av partipolitiken. Man har lämnat saken till ett rödgrönt expertvälde inom myndighetsvänstern, istället för att göra upp med relevanta myndigheters ledningsstruktur och direktiv.

Åkesson vet att det är omöjligt att vinna matchen genom att drämma forskningsrapporter i huvudet på varandra, dels för att det är ett gebit han inte behärskar, dels för att det då snabbt blir snårigt, komplext och tråkigt för gemene man. Hellre då populistiska argument kring vad barn gillar och väljer.

Men de vetenskapliga resonemangen är ändå tämligen enkla: bara animaliskt protein är fullvärdigt, och barn behöver fullvärdigt protein för att uppnå sin fulla potential; bara animalisk kost ger tillfredsställande nivåer av vitaminer B12 och ADEK, mineraler zink och selen samt fettsyror DHA och EPA; och oprocessat kött är inte carcinogent, som den «obskyra forskningen» vill hävda (och den är verkligen obskyr).

Myndighetsvänsterns egentliga agenda är givetvis «klimatet», men det har ingen egentlig bäring på köttkonsumtionen; det är nämligen ett slutet kretslopp, vi hämtar inte kor från underjordiska fossilerade lager. Och oavsett omständigheter i övrigt, kan sådana argument inte nyttjas för att kompromissa med hälsa och fullvärdig kost.

Åkessons löfte är att det ska finnas kött eller fisk på menyn varje dag i varenda skola i hela Sverige – och kanske även en plantfri dag!? – och det är jag förstås beredd att stödja fullt ut. Men det hänger då på att det blir ett gemensamt manifest för Tidölaget, och att man avser implementera det attans snabbt efter valvinst. Annars är det mest fagra ord, och sånt är vi hjärtligt trötta på.

Barn kräfva dessa köttiga rätter!
Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Dumstruten Marteus

Ozempic-knarkande fettot Marteus å Expressen tar sig ånyo ton i hälsodebatten, denna gång åter om det röda köttet, men dessvärre utan att begripa elementär statistik eller ha förståelse för att det kan finnas andra intressen bakom «prestigetunga» publikationer som Lancet och den myndighetsvänster som Livsmedelsverket tillhör.

Statistiken först, i Jordbruksverkets regi. Om det vore rött kött som skulle ligga bakom trefaldigad incidens av tjocktarmscancer hos unga under 50 år, så måste det avspeglas i konsumtionen av sagda vara. Det gör det inte, utan den pendlar i ett smalt band sedan 1960-talet.

Konsumtionen av nötkött var 18.78 kg per person år 1960 och 22.41 kg år 2025, medan motsvarande siffror för svin låg på 22.49 respektive 29.30 kg. Den beskedliga diskrepansen utgör inte underlag för ökad incidens av cancer, det begriper faktiskt en femåring (om än inte Marteus). Mönstret är inte unikt för Sverige, utan identiskt i hela Västvärlden.

Nja, den ökade incidensen av cancer korrelerar inte med konsumtionen av rött kött. En korrelation utgör inte ett samband, men avsaknaden av korrelation innebär faktiskt att det inte finns något orsakssamband.

En annan «bov» i dessa sammanhang brukar hänföras till mättat fett, men vi ser att konsumtionen av smör har gått ned sjuttio procent sedan 1960. På samma sätt har mjölken minskat med 66 % under samma tid. I gengäld har de «nyttiga» och av myndighetsvänstern och de fina publikationerna omhuldade industrifetterna i margarin och matolja ökat i motsvarande grad. Äggen ligger mer eller mindre konstant.

Ökat rejält har däremot det vita köttet i majsuppfödd kyckling, med inte mindre än 1500 % sedan 1960. Då åt vi 1.55 kg av fågel, i dag 23.36 kg. Därmed inte sagt att kyckling ger cancer. Vi äter även betydligt mer grönsaker nutilldags, för att inte tala om förädlad potatis – det vill säga pommes frites och dylika produkter.

Folk dricker mindre mjölk, men äter desto mer grönsaker, potatis och annat plantbaserat numera.

Konsumtionsmönstren korrelerar alltså inte med de «rön» som myndighets- och klimatvänstern ger uttryck för, och det är således något annat än rött kött och andra animaliska produkter som ligger bakom den ökade sjukligheten. Det faller dessutom på sin egen orimlighet att sådant vi är utvecklade för att äta skulle vara hälsovådligt.

Ökad incidens av cancer sammanfaller istället med ökad prevalens av insulinresistens, diabetes och andra metabola sjukdomar, som i sin tur korrelerar med graden av fetma. Att vi är fetare nu beror alltså inte på att vi äter mer smör, mjölk och rött kött, utan har sin grund i ultraprocessad snabbmat och ökad konsumtion av godis, läsk med mera – det är detta man ska angripa, med straffskatter och andra instrument!

Här finns emellertid starka kommersiella intressen av att vidmakthålla denna trend, samtidigt som myndighetsvänstern och finare publikationer som Lancet har en tvivelaktig politisk klimatagenda. Tvivelaktig, för att klimatambitioner aldrig kan trumfa kvalitativ kosthålllning.

Tanken att vegetarisk mat skulle vara så mycket nyttigare är dessutom befängd. Mest vegetariska länder i världen är Indien och diabetesbältet i Mellanöstern, men det har inte hjälpt upp hälsostatistiken därstädes. En diet som ger uppenbar brist på vitaminer B12 och ADEK är inte heller att rekommendera för det uppväxande släktet, men det är exakt vad Livsmedelsverkets rekommendationer innebär i praktiken – om man räknar på saken.

Dumstrut kallar Marteus jordbruksministern för att han går emot den tvångsvegetariska hållning som myndighetsvänstern ger uttryck för, men dumstruten är i själva verket skribenten själv. Fetton ska tiga i debatten, för de har uppenbarligen inte förstått de elementära mekanismer som präglar vår organism med avseende på diet.

Man ska nog ta den, eh, «hälsomässigt föredömliga» ledarredaktionen vid storkukstabloiden Expressen med en grävskopa salt.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Handlingsförlamad minister

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) tycker än det ena och än det andra, inte minst om skolmaten, men verkar ändå inte få mycket uträttat. Men varför är han då minister, om han inte har möjlighet att förändra? Och består övriga regimen i själva verket av rödgröna (v)eganer, eller hur ska man tolka att Livsmedelsverket får fortsätta ostört med sin märkliga vegoagenda?

Saken rör de nya «kostråd» som Livsmedelsverket har föranstaltat om, råd som du och jag inte behöver bry oss om, men som har tvingande verkan i skolavårdomsorg. Det uppväxande släktet likväl som det sköra äldre måste alltså hålla till godo med det som (v)erket rekommenderar, och dess påbud är mestadels plantbaserad föda och ett maxtak om 125 gram rött kött per vecka (mindre än en dagsranson!).

Det senare har att göra med att rött kött skulle kunna ge upphov till cancer, en obevisad skröna som inte har så mycket med verkligheten att göra, eftersom man inte skiljer på processat och oprocessat kött. Men allra mest har det att göra med det så kallade «klimatet», som utgör överideologi hos Livsmedelsverket likväl som andra myndigheter.

Att det förhåller sig så beror på att regeringen utfärdar myndighetsbrev som beskriver arbetet och de prioriteter som ska gälla, och uppenbarligen har den rödgröna moderatregimen låtit tidigare vänsterkommunistiska ministärs direktiv kvarstå oförändrade. Således kan Kullgren tycka vad han vill om att elever borde få äta animaliskt varje dag, men det har alltså ingen inverkan på myndighetens arbete eller verkligheten i den kommunala verksamheten.

Frågan är således varför moderatregimen inte har gjort som kollegerna i USA, nämligen att bokstavligen vända upp och ned på matpyramiden och föranstalta om mer animalisk kost i skola och annan vård och omsorg? Det måste rimligen vara för att man omhuldar den vänsterkommunistiska hållningen om att skolbarn behöver brist på vitaminer B12, A, D, E och K för hämmad tillväxt och negativ kognitiv utveckling?

För det blir nämligen resultatet av en mestadels «plantbaserad» kost med minimala inslag av animalisk föda. En «plantbaserad» kost har inte dessa ämnen i nämnvärd grad, och den pyttemängd kött och fisk som rekommenderas täcker inte tillnärmelsevis behovet.

Om barnen inte får näringsriktig och artriktig kost i skolan, finns inte heller någon garanti för att de får sådan hemma. I själva verket är missbruket av ultraprocessad skräpmat så utbrett numera, att det närmast är garanterat att barn av i dag lider av näringsbrist, inte minst avseende de uppräknade vitaminerna samt omega-3-fettsyror som DHA och EPA.

Den ursprungliga tanken med «gratis» skolmat var just att avhjälpa sådan brist i hemmiljön, men med den «plantbaserade» kostregimen åstadkommer man den diametrala motsatsen. Barn får varken näring eller mättnad av den fattiga veganmaten, och söker sig således till andra källor till energi – vanligen godishyllan i den lokala butiken.

Desto märkligare då att Livsmedelsverket motiverar sina råd med att de ska «främja hälsa hos barn som växer och utvecklas», när de i själva verket gör motsatsen. Detta måste alltså stävjas, och om inte regeringen agerar, vem ska då göra det?

Kategorier
Hälsa Kultur

När pillemojen sviktar

Plötsligt funkade det inte i sängen längre, lyder rubriken i den ökända storkukstabloidens reportage. Artikeln ligger naturligtvis bakom betalvägg, men illustrationen på ett fettopar säger egentligen allt vad det handlar om: en kardiovaskulär historia med minskat flöde, insulinresistens och annan metabol oreda.

Det är männen som drabbas, eftersom mannen behöver så mycket mer blodflöde än kvinnan när snoppen ska snäppa in i snippan, men i övrigt är de underliggande problemen likadana. Mannen har egentligen en fördel i detta tydliga symptom på metabolt syndrom.

Ty det handlar givetvis inte om «manligheten» i sig, i vart fall inte i 99 % av fallen. Det kan visserligen slå slint i huvudet, men mackapären i sig är inget annat än en svamp fylld med miljarder kapillärer, i vad man skulle kunna kalla felfri funktion. Manicken fungerar alltid.

Om den inte fungerar beror det alltså på minskat blodföde, vilket är ett symptom på betydligt allvarligare problem. Det betyder att det blir svårare att pumpa erforderlig mängd blod ut i extremiteter av olika slag, till följd av fetma, plackuppbyggnad, högt blodtryck med flera faktorer.

Erektil dysfunktion är därför en förvarning om kardiovaskulära problem, som hjärtattack och stroke, och i längden skada på kroppens ultimativa och preeminenta kardivaskulära system: hjärnan. Demensen kommer som ett brev på posten till denna kategori patienter.

Så vad göra? Du måste förstås lägga om din kost radikalt, fimpa all ultraprocess, sluta äta färdiglagat, snacks, godis, chips, kakor, rapsolja, flingor och annat skräp. På menyn står istället kost tillagad av och bara av naturliga råvaror och traditionella kulinariska ingredienser, med tonvikt på animaliskt fett och protein.

Benämningarna varierar, men någon form av karnivor diet, LCHF, keto eller Atkins behövs under en längre tid för att få ned insulinresistensen och inflammationen, och därmed möjliggöra viktminskning. Småningom läggs allt mer grönsaker och bär (men inte frukt) till dieten, men inte i ett första skede.

Förändringen är inte tillfällig, utan måste göras permanent. Du kan aldrig återgå till färdigpizza, munkar, Cola och Donken, utan måste äta riktigt livet ut. Du måste även röra dig betydligt mer, men det behöver vara regelbundet snarare än intensivt. Det behöver vara aerobisk träning för att få upp konditionen och bygga benmuskulatur (blodflöde ut i extremiteterna).

Slutligen måste man spola kröken, i vart fall ett tag, och den som röker måste naturligtvis sluta med det omedelbums. I annat fall väntar sjukdom och elände runt hörnet, för resten av livet. Du behöver alltså inte köpa Expressen, utan får här svaren helt gratis. Sedan vad du gör med dem är ju en annan sak, du kanske inte är redo för det motsatta problemet med ständig erektion…

Detta måste du göra för att få fart på pillemojen (och allt annat i kroppen).
Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Tiondet till Ukraïna tas från äldreomsorgen

Det massiva och bortkastade bidraget till Ukraïna uppgår för närvarande till 111 miljarder kronor, pengar som måste tas från något annat. Med det menas köpsvaga grupper som varken har motståndskraft eller politisk betydelse, främst personer i äldrevården, skola och annan institutionell omsorg.

I kombination med vanskötsel av makroekonomin innebär detta i praktiken att man skär i unga och gamlas meny, eftersom det är andra som bestämmer denna än individ eller familj. Till yttermera visso tas denna matsedel fram på politiska grunder, med «klimat» och «hållbarhet» som främsta ledord, snarare än näring och hälsa.

När statsmedier undersöker saken visar det sig att en tredjedel av kommuner har skurit i äldreomsorgen sålunda, främst genom att dra in på sådant som lax, kött, feta mejeriprodukter och smör, som ersätts med margarin och billiga kolhydrater av olika slag. Men man slår sig samtidigt för bröstet eftersom man tror sig gynna «klimatet», även om på bekostnad av unga och gamlas hälsa.

Det är ett bevis på att ett nytt Fattigsverige långsamt växer fram, där sparbetingen avlöser varandra och kakan att fördela ideligen blir mindre. Ett bevis på politiskt misslyckande av pyramidala mått, då man har offrat grunden för välfärden genom att lägga ned industrin och baskraften i energisystemet samt skattat och överreglerat samhället på alla nivåer. Ett haveri där man har prioriterat *2SHBTQIAP++, invandring, genusöverideologi, «klimatet» och annan woke framför folkets ekonomiska välfärd.

Men å andra sidan finns även en del att invända mot resonemanget, då det ska åligga det offentliga att hushålla. Lax äter inte heller jag, då jag inte har lust att sponsra de feta norrmännens ockerpriser på färgad odlingslax, och det finns billigare fisk att köpa. Smaksatt yoghurt är en typ av ultraprocessad substans som man under inga omständigheter borde utfodra människor i omsorg med. Och en fröoljebaserad raffinaderiprodukt som Bregott har inget i ett kök att göra, utan smörjer väl bäst mekaniska system.

Man kan komma undan ganska billigt med nötfärs eller i undantagsfall blandfärs då butiken har extrapris – eller kunde, innan politikens satsning på «klimatet» fick bönderna att lägga ned köttproduktionen, återigen ett skott i den egna foten. Men principen håller ändå, att man kan laga god, nyttig, fet, energirik och riktig mat från billigare ingredienser, som färs och grönsaker.

Oxbringa är inte en lyx kommunen ska bjuda på, och faktiskt inte heller lax. Makrill och ägg till frukost duger bra, tillsammans med osockrad naturell fil eller grekisk yoghurt. Kyckling, ris och grönsaker till lunch eller middag, naturligtvis med ett uppfriskande och aptitretande glas vin. Eller två, bara för att reta gallfeber på de folkpartistiska nykterhets- och klimattalibanerna.

I grunden handlar allt om balans mellan näring, ekonomi och välbefinnande, men den ekvationen hade varit så mycket lättare att balansera om det inte vore för tiondet till Ukraïna, vansinnesrustningen, den höga arbetslösheten, livsmedelsoligarkernas monopol, doktrinära satsningar på värderingsbaserad politik framför realia, med mycket mera. Med sunda statsfinanser och fokus på kärnuppgifterna hade detta problem överhuvudtaget inte existerat.

Riktig, nyttig och förhållandevis billig mat som man förvägrar unga och gamla i institutionaliserad omsorg.