Kategori: Hälsa

Året hade knappt börjat innan hela världsordningen ställdes på ända, även om detta förstås påbörjades långt tidigare än så. Den amerikanska administrationen rycker upp den nuvarande ordningen med rötterna, och det inte bara i geopolitiken, utan även i en lång rad andra frågor. Det är i grunden bra.

Under parollen Make America Healthy Again har således nya näringsrekommendationer utlovats, först till hösten 2025, med en drastisk bantning av formatet. Luntan landar slutligen på nio sidor, och ställer mycket riktigt den tidigare indelningen alldeles på huvudet.

Gryn och korn finns fortfarande i botten av pyramiden, det vill säga den nu på huvudet stående pyramiden. Därefter följer frukt och nötter, och i den bredare toppen finns kött, fisk, mejeri, ägg och grönsaker. Indelningen är mer eller mindre snarlik den jag har i min egen pyramid, och det är faktiskt ingen tillfällighet.

Det är nämligen så artriktig föda ser ut, och man betonar helt enkelt sådan verklig mat vi har ätit under tiotusentals år, medan ultraprocess och andra industriella formuleringar skjuts åt sidan. I de nya riktlinjerna nämns överhuvudtaget inget sådant som «växtbaserade smörgåsfetter» eller annat modernt påfund, och rapsolja och andra vegetabiliska industrioljor finns inte medtagna i rekommendationerna.

Istället betonas nyttigt fett, med vilket menas animaliskt omega-3, mättade fetter i mejeri och olivolja, det vill säga naturliga fetter som inte är framställda i kemiskt raffinaderi, utan sådana vi är utvecklade för att äta. Den stora fettstriden går därmed in i en ny fas, nu med amerikanska regeringen som företrädare för den goda kraften.

Förvånande är emellertid att de befängda saltrekommendationerna består, med max 2.3 gram per dag. Här hade man velat se en betoning på mer kalium och magnesium istället för mindre natrium, och riktigt alla moderna vetenskapliga rön verkar inte ha nått MAHA.

Rekommendationerna har mindre betydelse för den stora allmänheten, som kanske aldrig riktigt nås av påbudet och därtill översköljs av en störtflod av konkurrerande budskap, inte minst från den kommersiella industri som vill proppa oss fulla med industriell ultraprocess. Däremot har rekommendationerna tvingande status för offentlig verksamhet, det vill säga bespisning i skola, vård och annan omsorg, vilket naturligtvis är goda nyheter för den uppväxande generationen och socialt missgynnade grupper som länge har varit hänvisade till skadlig kost.

Huruvida de nya dietära riktlinjerna når Sverige och övriga omvärlden och i så fall när är en intressant fråga. USA har stor påverkansmakt i dylika spörsmål, men givet den radikala omsvängningen väntar man måhända in en ny demokratisk administration i förhoppningen om att rapsolja, gryn och korn åter ska stå på menyn, tillsammans med Ozempic. Jag skulle inte sätta en slant på det, de här rönen är här för att stanna, och de har inget speciellt med republikanerna att göra.

Däremot finns det förstås en radikal vänsterfalang som särskilt omhuldar de tidigare gröna rönen, men det främst av klimatskäl. Även svenska uppfostringsmyndigheter som Livsmedelsverket är starkt indoktrinerade i frågan, och har klimat som överideologi per instruktionsbrev från regimen. Detta måste förr eller senare ändras, och det vore en välgärning om den nya pyramiden snabbt funne väg in i den svenska diskursen.

Ozempic-Marteus på Expressen är i farten igen, denna gång i syfte att demonisera amerikanske hälsoministern Robert Kennedy. Tydligen en person som inte bara är en idiot, utan en livsfarlig idiot, som personifierar den amerikanska administrationens «krig mot förnuft och vetenskap».

Tesen driver hon med en anekdot om någon cancersjuk kvinna som sägs ha hamnat i kläm när nya reformer genomdrivs, som att vissa forskare inte längre får stanna kvar i sin tjänst och att statliga anslag till annan forskning om mRNA-vaccin slopas.

Angående det sistnämnda är den spontana tanken att det läkemedelsindustriella komplexet har tjänat fantasiljoner dollar på sådana vaccin under pandemin, och att medel för forskning därför så att säga inte saknas. Varför skulle det vara statens ansvar under sådana förhållanden?

Anekdoter är för övrigt inte godtagbara i vetenskapliga sammanhang, och knappt ens i vinklad debatt i opinionsstick. Man får nog lyfta blicken en aning och anlägga ett bredare perspektiv, och när man gör sålunda framträder istället en annan bild på näthinnan, den om en amerikansk vetenskaplig renässans.

Marteus borde fråga sig själv varför hon har just det metabola tillstånd som är förhandenvarande, och om allt fler mediciner är svaret på det problemet för såväl Marteus som en kontinuerligt stigande andel av befolkningar världen över. När samtliga kurvor kring välfärdssjukdomar skjuter i höjden över lång tid, är den förhärskande «vetenskapen» nog inte riktigt den korrekta, och inte heller den politik som säger sig baseras på denna.

Det fanns en tid då läkare rekommenderade vissa cigarettmärken, samtidigt som man hävdade att rökning är ofarligt. Det gjorde man dessutom långt efter det att medicinsk vetenskap hade synnerligen starka belägg för att tobaksrökning utgör en mycket stor risk för utveckling av cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

De pekuniära intressen som orsakade den korruptionen i det medicinindustriella komplexet kvarstår än i denna dag, men är numera kopplade till livsmedelsindustrin, som nyttjar samma slags metoder som en gång tobaksindustrin för att utveckla «produkter» som är beroendeframkallande i någon mening och därmed kan ge upphov till maximal profit. Once you pop, you can’t stop, är vad man vill uppnå.

Korruptionen framstår i öppen dager, då ledande personer i styrelser och expertkommittéer med uppdrag att vaska fram dietära riktlinjer och annat ofta har en fot i livsmedelsindustrin eller andra märkliga kopplingar till finansiella intressen. Det är därför ultraprocessade substanser rekommenderas av myndigheter, för att det är ett direkt krav från livsmedelsindustrin.

Rekommendationerna spelar stor roll när andra myndigheter ska komponera måltider eller ge ersättning av olika slag. Mat i skola, sjukvård, kriminalvård och annan omsorg bestäms således av riktlinjerna, och i USA kan matkuponger bara användas för vissa livsmedel, av vilka läskedryck och flingor hör till de godkända kategorierna.

RFK avser bryta detta mönster och sparka ut livsmedelsoligarkerna och det läkemedelsindustriella komplexet från den politiska processen. Den besudlade «vetenskap» som har varit förhärskande i över ett halvsekel, enkannerligen kring rön om mättade fetter, får därmed äntligen maka på sig för verklig vetenskap omfattande slumpade kontrollstudier snarare än epidemiologisk skräpvetenskap med oerhört stora inslag av bias.

Under Kennedys vakt fråntas livsmedelsindustrin sitt forna privilegium att själv (!) få avgöra om tillsatser och annat anses vara «generally safe» utan godkännande av myndigheter, samtidigt som en lång rad giftiga ämnen förbjuds. Under Kennedys mandat angrips ultraprocessad skräpmat med den största frenesi, samtidigt som riktig mat med naturliga ingredienser premieras. Ut med industriellt raffinerade oljor och spetsade sockerarter, in med smör och animaliska produkter som vi har ätit problemfritt i tiotusentals år.

Under Kennedys regim angrips även det läkemedelsindustriella komplexet, som länge har profiterat på allmänheten och skattemedel med helt onödiga medikamenter, som exempelvis Ozempic. Under Kennedys översyn angrips rotproblemen för den enorma metabola ohälsa som präglar USA, och för all del även stora delar av övriga världen, istället för fortsatt inkrementell forskning för att komma till rätta med ett problem som stammar från ett alldeles skogstokigt paradigm kring hälsa.

Säkert finns en och annan detalj i reformen som kan ifrågasättas, men den övergripande angreppsvinkeln är absolut den korrekta. Detta är vad man borde ha gjort för decennier sedan, men det är samtidigt svårt att bryta sönder så starka kopplingar med så enorma finansiella intressen på spel.

RFK är emellertid radikal och oberoende nog för att lyckas med det uppdraget, särskilt i sällskap av en likaledes radikal administration i övrigt. Till Trumpadministrationens många frågetecken läggs här ett solklart utropstecken, detta är definitivt en positiv utveckling, som småningom kan komma att spridas till resten av världen som ringar på vatten.