Kategori: Hälsa

Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Diabetesparadoxen

Diabetes uppmärksammades i statsteve häromdagen, då gällande typ 1, som är en autoimmun sjukdom snarare än den livsstilsrelaterade typ 2. Emellertid finns gemensamma drag hos båda typerna, bland annat avseende kost, med syfte att kontrollera blodsockret och därmed det åtföljande insulinbehovet.

Den brutala verkligheten är här att myndigheterna sedan länge, på amerikansk förlaga, rekommenderar det gift som orsakar insulinbehovet, det vill säga kolhydrater i stor mängd. Läkemedelskonglomeraten måste ju få kränga sitt insulin, det är huvudaspekten i den så kallade vården av diabetessjuka.

Mycket riktigt ser man i statsteves reportage den fulltatuerade morsan «räkna kolhydrater» samtidigt som hon ordnar frukost åt sin lilla diabetessjuka telning. Frukosten består av «jubileumskakor», vars näringsdeklaration uppger 46 % snabba kolhydrater avsedda att snabbt sätta sprätt på blodsockernivån och därmed motivera ett uppskjut insulin.

Läser man Socialstyrelsens «riktlinjer» är detta faktiskt den rekommenderade approachen, med mycket kolhydrater. Samtidigt upprepas mantrat att man ska undvika rött kött (som man regelmässigt buntar samman med processat kött), som inte innehåller några som helst kolhydrater.

Det är här fettskräcken som kommer till uttryck, särskilt skräcken för det förment farliga mättade fettet (kött innehåller annars mest omättade fetter). Istället rekommenderas margariner och fettreducerade mejeriprodukter. Man ska därför inte bli förvånad över att den stackars killen får Bregott på sina vetekakor, tillsammans med ett glas lättmjölk. Nyttig mat, enligt myndigheterna!

Betraktar man den betydligt mer vanliga diabetes typ 2 ser man som gemensam faktor fetma, vilket åskådliggör att det rör sig om en livsstilsrelaterad sjukdom. Den betraktas som kronisk, men är egentligen ett allmänt symptom snarare än en sjukdom i sig. Man kan bli fri från åkomman.

Problemet här är att den rekommenderade kolhydratrika kosten permanentar fetman, och tar man även insulin stimulerar man vidare viktuppgång. Det läkemedelsindustriella komplexet har kommit på denna fiffiga idé för att kunna behålla sin guldklimp till kundkrets, den som är beroende av läkemedel livet ut för sina besvär, den som dessutom växer år för år.

Någon annan orsak till dessa hjärndöda rekommendationer kan man annars inte se, samtidigt som myndigheter och experter i fältet oftast inte vill höra talas om ketogen kost, fasta och andra företeelser som skulle kunna beröva dem deras inkomst. De vill gärna hjälpa, men bara genom att sälja mediciner och erbjuda kontinuerlig vård, inte genom att angripa rotproblemet eller visa vägen till självhjälp.

Därför finns inte heller någon omfattande forskning kring ketogen eller rent av karnivor kost som behandlingsalternativ vid diabetes, för att det är pengarna som styr, inte patientens hälsa. Det finns också en uppenbar politisk målkonflikt kring «klimatet» och animaliska produkter, verkligt nyttiga livsmedel som man regelmässigt plockar ut ur rekommendationerna för att ersätta med konstprodukter.

Den stackars killen som tvingas leva på vetekakor, Bregott, lättmjölk och insulin skulle ha betydligt mindre behov av stick i fingret och insulinsprutor med en ketogen diet omfattande ägg, kött och fisk, och alldeles särskilt skulle de livsstilssjuka fettona på så vis kunna göra sig kvitt sina besvär helt och hållet.

Så berätta nu en gång till, ni kommunistveganer på Socialstyrelsen et al, varför bedriver ni inte egen, eller finansierar annan, forskning om dessa behandlingsalternativ, och varför håller ni benhårt fast vid förlegade och direkt skadliga rekommendationer som permanentar sjukdom snarare än att avhjälpa den? Är ni rädda för vad resultatet skulle visa?

Någon brist på försökskaniner för en RCT lär knappast finnas, då många i keto- och karnivorlägret är ytterligt villiga att slå ett slag för sin kost, ofta uppbackat med egna blodanalyser med resultat som i sig borde få den gängse expertisen att haja till. Men man slår dövörat till, och det utpräglade tunnelseendet är inte heller avsett att hjälpa. Här finns ju inga pengar att tjäna.

Den myndighetsrekommenderade frukosten för diabetiker och allmogen i övrigt: bröd och margarin.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Teknik

Gurka med burka av olja

Ett «innovationsföretag» i Lund tror sig ha kommit på ett sätt att ersätta plasten runt gurkor med ett tunt skikt av olja, för att på så vis kunna spara 150 000 kilo plast varje år. Man ser det som ett «klimatsmart» sätt att «ställa om» för att «rädda planeten», och med sådana moderna politiska sexord har man beviljats omfattande skattestöd från Naturvårdsverket, Europeiska unionen med flera intressenter.

Oljan sägs bestå av «växtbaserade» ingredienser, nämligen fullhärdad rapsolja och glutenfri havreolja. Det tunna skyddet sägs vara «ätbart» och behöver därför inte borstas bort, enligt «innovatörerna».

Men havreolja används vanligen för hud- och hårvård, och är inte avsett för konsumtion. På samma sätt som för rapsolja utvinns den genom en industriell process i kemiskt raffinaderi, omfattande bruk av lösningsmedlet hexan, upphettning, blekning, deodorisering och färgning. Att det skulle röra sig om «växtbaserade» oljor är därför trams, det rör sig om industrioljor.

Eftersom oljorna dessutom är härdade, är det inte längre fråga om vare sig raps- eller havreolja, utan någon kombination av mättade fetter, typiskt stearinsyra och palmitinsyra. Det är därför en marknadsgimmick, där man försöker renommésnylta på plantindustrins i och för sig korkade uppfattning att rapsolja skulle vara nyttigt.

Härdningen plockar bort både cis- och transbindningar i de «mjuka fetternas» struktur, varvid fettet blir mättat och därmed inte längre föremål för oxidering eller andra skadliga processer. Jag är inte insatt i processen, men det synes vara en märklig omväg att gå via rapsolja och dyr havreolja när man lika gärna kan använda helt vanliga kommersiella kemikalier för att få ned kostnaderna.

Fast man kanske inte vill skylta med skräcktermen «mättat fett», nämligen av det slag som är legio i bakverk och godis, utan istället rida på den falnande planttrenden? Mer troligt är emellertid att det rör sig om ett i raden av bedrägerier i den akademiska världen för att casha in skattemedel på töntiga projekt som aldrig kan realiseras.

Ty å ena sidan är metoden mycket dyrare än plast, varför det ekonomiska incitamentet saknas. Det är ofta så med chic artificiell «plantföda», att den prissätts i stratosfäriska nivåer och därmed prisar ut sig direkt i förhållande till riktig mat, exempelvis avseende «vegofärs» (ihoplimmade sojabitar) kontra riktig nötfärs i ungefär samma prisklass.

Och å den andra är intresset bland konsumenter svalt, enligt rapporter i medier kring ett pilotprojekt som nyligen genomfördes. Man förefaller ha en skeptisk inställning till företeelsen, trots att produkter som äpplen länge har vaxats för att få längre hållbarhet.

Den första tanken är att fett lätt binder till sjukdomsalstrande partiklar, som inte enkelt kan sköljas bort. Plastens funktion är inte bara att öka hållbarheten, utan att skydda mot andra människors bakterier när man klämmer på varorna i butiken. Till yttermera visso är plasten inte ett problem i det här avseendet. Det rör sig inte om förpackningar som slängs i naturen, utan om sådant avfall som går till förbränning.

If it ain’t broken, don’t fix it. Man försöker här angripa ett ickeproblem, med konsekvens att resultatet för konsumenten bara blir sämre. Det är inte den typen av «innovation» vi behöver, utan är i samma korkade härad som EU:s lag om fastsatta korkar på förpackningar.

Kemiska raffinaderier krävs för både rapsolja och plast, det är svårt att se vad vinsten skulle bestå i med denna form av oljegurka.
Kategorier
Hälsa Politik USA

Mer mättat fett?

Så kallade hälsoexperter och vänsterlutande medier skriker i högan sky kring Robert Kennedys antydningar om att snart förestående uppdaterade amerikanska dietära riktlinjer kommer att rekommendera ett högre intag av mättade fetter. Det skulle i så fall gå stick i stäv med de «hälsorekommendationer» som har gällt sedan man började med sådana i början av 1980-talet.

Under den perioden har folk å andra sidan blivit rejält mycket fetare, samtidigt som alla kurvor för diabetes, cancer, demens och allehanda andra sjukdomar har ökat lavinartat. Uppenbarligen står inte allt rätt till med dessa «rekommendationer», och det är alltså hög tid att dessa ifrågasätts och ändras.

Försvaret från «hälsoexperter» är att «rekommendationerna» inte efterlevs, och att detta är orsaken till att övervikt, fetma och sjukdomar är stadda i exponentiell tillväxt. Men det är samtidigt enkelt leda i bevis att konsumtionen av smör och mjölk (mättat fett) har gått ned ordentligt, medan motsvarande konsumtion av margarin och «vegetabiliska oljor» (omättat fett) har ökat markant.

Samma sak gäller med konsumtion av frukt och grönsaker, som också har ökat kraftigt, medan konsumtionen av rött kött har legat mer eller mindre konstant. Däremot har konsumtionen av vitt kött i form av kyckling ökat flerfaldigt. Mönstret är likartat i alla västländer.

Mättat fett, i vart fall inte av animalisk härkomst, kan alltså inte ligga till grund för denna utveckling, eftersom konsumtionen har minskat drastiskt. En korrelation är förvisso inget orsakssamband, men en negativ korrelation utesluter helt och hållet samband.

Däremot har mättat fett i form av hydrogenerade «vegetabiliska» oljor (fröoljor) blivit en allt större del i kosten, främst i margariner, bakverk och alla sorters ultraprocessade substanser, som numera konsumeras i majoritet i USA, Storbritannien och en rad andra länder. En korrekt analys förutsätter alltså att man skiljer noga på dessa två sorters ursprung för mättat fett, dels det naturligt givna och dels det industriellt framtagna.

Mättat fett som mättat fett, säger säkert någon, men det är faktiskt inte heller här det mättade fettet som är problemet, utan de transfetter som åtföljer hydrogenerade oljor. Det är främst elaidinsyra som bildas när en dubbelbindning i linolsyra ändrar riktning, och den resulterande molekylen kan inte hanteras av kroppen, utan ses som en främmande molekyl.

Den fleromättade linolsyran är även rikligt förekommande i rapsolja och andra «vegetabiliska» matoljor, i vilka transfett bildas naturligt genom härskning och framförallt genom upphettning vid tillagning. Om sådana omega-6-haltiga fleromättade syror bildar transfett i en cell sker det genom en oxiderande process i kedjereaktion, med resultat att cellvävnad skadas och makrofager skrider till verket för att eliminera inkräktaren.

Såväl oxiderat LDL (lipoproteiner som transporterar fettet) som transfetter bidrar därmed till uppbyggnad av plack i artärer, vilket ger kardiovaskulära problem med flera åtföljande sjukdomar. Oxidationen kan i sin tur bidra till utveckling av cancer och reducerad funktion i mitokondrier.

Mättat fett oxiderar inte, utan är stabilt. Det kan därför inte ge upphov till den sortens skada i det cellulära maskineriet, och är därför neutralt ur hälsosynvinkel. Det är ren energi, förutsatt att inget transfett finns närvarande i omgivningen. För allehanda godisprodukter, frysta pizzor och de flesta bakverk är förekomsten av industriellt framtaget mättat fett i kombination med transfett legio, och det är alltså där man ska söka boven.

Och det är just vad RFK gör, då hans egentliga budskap inte är att äta «mer mättat fett», utan att konsumera mer hel och riktig mat omfattande animalisk föda med naturligt inslag av mättat fett, att avfärda det lågfettsparadigm som sedan länge är förhandenvarande och att angripa ultraprocess. Att äta så som vi alltid har gjort, innan vi blev feta och sjuka av att inmundiga kemiska industriprodukter.

Förhoppningsvis kommer denna insikt även till EU och Sverige vad det lider, med fokus på att angripa skräpmatsindustrin och premiera riktig naturlig mat, samtidigt som man arkiverar de skadliga och alldeles felaktiga rönen om mättat fett i någon källare.

Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Planetära skräpdieten

En del rabalder uppstod häromveckan då «nyheten» att man helst bara bör äta femton gram rött kött per dag för att «främja både klimatet och människors hälsa» kablades ut. Det motsvarar en korv per vecka, eller i runda slängar en elvafaldig reduktion av svenskens nuvarande konsumtion av rött kött, ned till ungefär indierns futtiga nivå. Kommer förstås aldrig att fungera.

Men någon nyhet är det inte fråga om, utan det är samma riktlinjer som gavs 2019 då den «planetära hälsodieten» eller «EAT-Lancet» presenterades. Faktum är att gränsen då angavs till 14 gram rött kött per dag, men det är alltså en avrundning av hundra gram per vecka. För övrigt en helt godtycklig siffra.

Det är snarare mer reklam i vänstermedier för Johan Rockström och andra galna klimatdårar, som tror att hela världen kan äta samma slags enfaldiga och fattiga kost som bangladeshier, utan något som helst beaktande av lokala matkulturer (till exempel indoeuropeisk boskapskultur) eller produktionsmässiga förutsättningar, för att inte tala om beredskap – vi i den arktiska regionen kan inte odla tillräckligt mycket för att vara självförsörjande.

Dieten i fråga är inte heller bra för vare sig «klimatet» eller hälsan, och särskilt inte det senare. Snarare kommer en sådan fattig och futtig diet att ge fortsatt kortväxthet och annan underutveckling, inte minst kognitiv, särskilt i fattiga länder.

Den «planetära» ohälsodieten ger svårt underskott av omega-3-fettsyrorna DHA, DPA och EPA, och kommer därför att vara hämmande för den kognitiva utvecklingen hos framförallt barn, medan vuxna oftare kommer att drabbas av depression och demens. Även kraftigt underskott av vitaminer D och K noteras, vilket är helt förväntat när man nästan helt utesluter viktiga livsmedelsgrupper som kött, fisk och ägg. Halten av kolhydrater och framförallt socker är alldeles för hög, och proteinet som ges i denna plantdiet lär inte vara kvalitativt nog för optimal hälsa.

Själva tanken att kompromissa med sin hälsa för att uppnå ett dystopiskt «klimatmål» är dessutom fullständigt absurd, och de problem som finns med överutnyttjande av resurser måste istället angripas med populationskontroll. Världens befolkning måste alltså minska snarare än att femtio miljarder människor ska leva som en kastlös indier i Kolkatas slum.

Svårförståeligt är även varför ett perfekt kretslopp skulle utgöra ett problem för «klimatet». Kor utvinns alltså inte av kol och olja i marken, utan ingår i ett slutet kretslopp. Visst släpper kor ut metan, men metanet omvandlas till koldixoid, som sugs upp av växter, som äts av kor, och så vidare i all evinnerlighet.

Boskap är vidare proteinmaskiner som nyttjar gräsbevuxen mark som i övrigt inte kan brukas för odling eller annat. Sagda kretslopp inbegriper för övrigt inte bara kor, utan utgör ett helt ekosystem med kompletterande biotoper. Odling fordrar gödsel, som antingen kommer från boskap eller från konstgödsel framtagen med hjälp av metan (Haberprocessen) – Rockström och klimatdårarna väljer oväntat nog naturgasen.

Kossorna konsumerar även vatten, vilket man menar är ett problem. Men här är en nyhet för Rockström et al: det är också ett slutet kretslopp. Kor pinkar ut det regnvatten de huvudsakligen konsumerar, och den totala vattenmängden i omlopp är alltid konstant. Vattnet «förbrukas» alltså inte, och försvinner inte heller i något svart hål som klimatdårarna tycks tro.

Dieten är således framtagen med «klimatet» som huvudsakligt rättesnöre, och hälsan kommer uppenbarligen i allra sista hand. Man hävdar att femton miljoner liv per år skulle kunna räddas med dieten, men om det verkligen vore liv och hälsa man är intresserad av skulle man förstås angripa ultraprocessad föda, den stapelvara som överlägset orsakar mest sjukdom och förtidig död.

Men det finns överhuvudtaget inget intresse för det bland detta klientel, som även inbegriper Livsmedelsverket, vars politiska direktiv ju också omfattar «klimatet» som överideologi. Istället angriper man det nyttiga köttet och dess ingredienser i form av mättat fett, som man alldeles felaktigt associerar med sjukdom.

Dieten tar inte heller hänsyn till IBS och andra åkommor som orsakas av fiberrik diet eller gasbildande ingredienser som bönor, linser, kål och lök. Många av oss som främst äter kött och fisk gör det just för att vi då mår så mycket bättre, och slipper tillbringa halva dagen på skithuset för att magen ständigt är orolig av fibrer och kolhydrater i alldeles för stor mängd.

Livskvalitet finns helt enkelt inte som parameter i denna planetära skräpdiet, utan det är en diet som proklameras von oben av en elit till den stora massan av produktionsenheter (du och jag) som ska utfodras på billigast möjliga vis, medan kvalitetsmaten är vigd för den politiska aristokratin.

För egen del äter jag varken gryn eller korn, ej heller frukt eller legymer, och framförallt inga industriella fabriksoljor som rapsolja. Konsumtionen av rött kött, fisk och ägg är däremot långt högre än vad dieten anger.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik USA

Autism av Alvedon?

Andelen autistiska personer räknar numera tre per var hundrade person, eller en per skolklass om man så vill, i vart fall i USA. Det är en ökning med 32 000 % sedan 1970, vilket man brukar förklara med bättre diagnostikmöjligheter och dylika kriterier. Säkert finns även en stark tendens till överdiagnosticering, då det ligger i det medicinindustriella komplexets intresse att bredda sin affärsverksamhet.

De som tror sig kunna räkna på epidemiologiska underlag menar samtidigt att det finns en reell ökning om man rensar för andra variabler, och man kan vidare slå fast att ökningen sker nästan uteslutande bland barn och unga. Det finns så att säga inte tillnärmelsevis lika stor andel autistiska personer på ett ålderdomshem som i en förskoleklass.

Detta indikerar att problemet knappast är genetiskt, utan har miljöfaktorer som orsak. I grunden finns förstås alltid epigenetiska faktorer, men det genetiska basunderlaget i populationen har rimligen inte förändrats sedan 1970. Av samma skäl har epidemin av övervikt, diabetes med flera sjukdomar miljömässiga orsaker snarare än genetiska. I själva verket skulle man kunna förmoda att autism är ännu en i raden av metabola åkommor, men då med avseende på avkomman snarare än individen själv.

Tämligen sjuk utveckling.

I fysisk mening observerar man störningar i hjärnans synapser, de kopplingar som förbinder neuroner och därmed bildar det neurala nätverket. Tätheten av synapser är samtidigt lägre än hos normala individer, och ju mindre täthet, desto fler störningar. Frågan är då vad som orsakar denna förändring.

Bekämpningsmedel och mikroplaster figurerar i debatten, likaså ultraprocessad skräpmat och metabolt syndrom hos mammor. Föräldrars ålder är en annan variabel, och det är i allmänhet omöjligt att peka på en enda orsak.

Häromveckan blev det rabalder när USA:s hälsominister Robert Kennedy pekade ut paracetamol som en orsak till autism, vilket fick det medicinindustriella komplexet att göra en brandkårsutryckning. Diverse medicinska auktoriteter intygade att forskningen visserligen visar på samband, men att det snarare rör sig om samvariation med andra faktorer.

Så kan det ju vara, vem kan egentligen veta? Men det som är märkligt med denna hantering är att man med sådan iver avfärdar riskerna och plötsligt inte beaktar försiktighetsprincipen. Man kan misstänka att pekuniära motiv spelar in, då försäljning av paracetamol omsätter 120 miljarder kronor per år, samtidigt som vinstkvoten är extremt hög – det kostar tio öre att tillverka ett piller, men utpriset är det femtondubbla.

RFK får ofta löpa gatlopp i pressen och bland högljudda akademiker, inte minst när han yppar vaccinskepticism. Men Kennedys stora förtjänst är att han angriper just det medicinindustriella komplexet och den associerade skräpmatsindustrin, som han mycket riktigt menar är delproblem i den amerikanska (och globala) ohälsan.

Det är här inte fråga om något förbud, utan om en rekommendation för gravida kvinnor och barn att vara försiktig med intaget av paracetamol. Det kan inte heller skada att titta närmare på eventuella samband i mer högkvalitativa RCT-exeperiment. Barn kan ju ta ibuprofen istället, så får man direkt en skiljelinje att studera.

För även om Trumps-administrationen skulle ha fel i denna enskilda fråga, har man helt rätt i att det medicinindustriella komplexet inte är lösningen på problemet. Ständigt mer forskning och fler läkemedel leder fel, och man måste börja titta på rotorsakerna, i det här fallet miljöaspekterna. Det är ekvivalent med att semaglutid aldrig kan vara en generell lösning på fetmaproblemet.

Autism är ett lukrativt ämne för det medicinindustriella komplexet.