Kategori: Hälsa

Kategorier
Hälsa Kultur Politik USA Vetenskap

Amerikansk vetenskaplig renässans

Ozempic-Marteus på Expressen är i farten igen, denna gång i syfte att demonisera amerikanske hälsoministern Robert Kennedy. Tydligen en person som inte bara är en idiot, utan en livsfarlig idiot, som personifierar den amerikanska administrationens «krig mot förnuft och vetenskap».

Tesen driver hon med en anekdot om någon cancersjuk kvinna som sägs ha hamnat i kläm när nya reformer genomdrivs, som att vissa forskare inte längre får stanna kvar i sin tjänst och att statliga anslag till annan forskning om mRNA-vaccin slopas.

Angående det sistnämnda är den spontana tanken att det läkemedelsindustriella komplexet har tjänat fantasiljoner dollar på sådana vaccin under pandemin, och att medel för forskning därför så att säga inte saknas. Varför skulle det vara statens ansvar under sådana förhållanden?

Anekdoter är för övrigt inte godtagbara i vetenskapliga sammanhang, och knappt ens i vinklad debatt i opinionsstick. Man får nog lyfta blicken en aning och anlägga ett bredare perspektiv, och när man gör sålunda framträder istället en annan bild på näthinnan, den om en amerikansk vetenskaplig renässans.

Marteus borde fråga sig själv varför hon har just det metabola tillstånd som är förhandenvarande, och om allt fler mediciner är svaret på det problemet för såväl Marteus som en kontinuerligt stigande andel av befolkningar världen över. När samtliga kurvor kring välfärdssjukdomar skjuter i höjden över lång tid, är den förhärskande «vetenskapen» nog inte riktigt den korrekta, och inte heller den politik som säger sig baseras på denna.

Det fanns en tid då läkare rekommenderade vissa cigarettmärken, samtidigt som man hävdade att rökning är ofarligt. Det gjorde man dessutom långt efter det att medicinsk vetenskap hade synnerligen starka belägg för att tobaksrökning utgör en mycket stor risk för utveckling av cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

De pekuniära intressen som orsakade den korruptionen i det medicinindustriella komplexet kvarstår än i denna dag, men är numera kopplade till livsmedelsindustrin, som nyttjar samma slags metoder som en gång tobaksindustrin för att utveckla «produkter» som är beroendeframkallande i någon mening och därmed kan ge upphov till maximal profit. Once you pop, you can’t stop, är vad man vill uppnå.

Korruptionen framstår i öppen dager, då ledande personer i styrelser och expertkommittéer med uppdrag att vaska fram dietära riktlinjer och annat ofta har en fot i livsmedelsindustrin eller andra märkliga kopplingar till finansiella intressen. Det är därför ultraprocessade substanser rekommenderas av myndigheter, för att det är ett direkt krav från livsmedelsindustrin.

Rekommendationerna spelar stor roll när andra myndigheter ska komponera måltider eller ge ersättning av olika slag. Mat i skola, sjukvård, kriminalvård och annan omsorg bestäms således av riktlinjerna, och i USA kan matkuponger bara användas för vissa livsmedel, av vilka läskedryck och flingor hör till de godkända kategorierna.

RFK avser bryta detta mönster och sparka ut livsmedelsoligarkerna och det läkemedelsindustriella komplexet från den politiska processen. Den besudlade «vetenskap» som har varit förhärskande i över ett halvsekel, enkannerligen kring rön om mättade fetter, får därmed äntligen maka på sig för verklig vetenskap omfattande slumpade kontrollstudier snarare än epidemiologisk skräpvetenskap med oerhört stora inslag av bias.

Under Kennedys vakt fråntas livsmedelsindustrin sitt forna privilegium att själv (!) få avgöra om tillsatser och annat anses vara «generally safe» utan godkännande av myndigheter, samtidigt som en lång rad giftiga ämnen förbjuds. Under Kennedys mandat angrips ultraprocessad skräpmat med den största frenesi, samtidigt som riktig mat med naturliga ingredienser premieras. Ut med industriellt raffinerade oljor och spetsade sockerarter, in med smör och animaliska produkter som vi har ätit problemfritt i tiotusentals år.

Under Kennedys regim angrips även det läkemedelsindustriella komplexet, som länge har profiterat på allmänheten och skattemedel med helt onödiga medikamenter, som exempelvis Ozempic. Under Kennedys översyn angrips rotproblemen för den enorma metabola ohälsa som präglar USA, och för all del även stora delar av övriga världen, istället för fortsatt inkrementell forskning för att komma till rätta med ett problem som stammar från ett alldeles skogstokigt paradigm kring hälsa.

Säkert finns en och annan detalj i reformen som kan ifrågasättas, men den övergripande angreppsvinkeln är absolut den korrekta. Detta är vad man borde ha gjort för decennier sedan, men det är samtidigt svårt att bryta sönder så starka kopplingar med så enorma finansiella intressen på spel.

RFK är emellertid radikal och oberoende nog för att lyckas med det uppdraget, särskilt i sällskap av en likaledes radikal administration i övrigt. Till Trumpadministrationens många frågetecken läggs här ett solklart utropstecken, detta är definitivt en positiv utveckling, som småningom kan komma att spridas till resten av världen som ringar på vatten.

Då cigaretter, i dag vegetabilisk olja och ultraprocess. Kommersiella intressen besudlar såväl vetenskapen som «förnuftet», och det är först i efterhand man förstår hur grundlurad man blev.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik USA

Innan Amerika blev fett

Övervikt har länge präglat det amerikanska samhället, och den har legat konstant över tid. Däremot var fetma tidigare ett marginellt problem med en incidens om cirka tio procent, bara för att senare explodera till dagens dryga fyrtio procent. En särskild brytpunkt för utvecklingen finns kring 1980, och frågan är då varför?

Frågar man de käcka tanterna på Livsmedelsverket eller någon annan vänsterradikal klimatorganisation säger de unisont att det beror på det mättade fettet, på sockret och på saltet, skadliga företeelser som är den direkta orsaken till denna utveckling. Genom att dra ned på dessa ämnen och istället äta mer frukt och grönt samt industriella fröoljor motverkas fetman, menar man.

Fetmaepidemin tar verklig fart kring 1980.

Om denna hypotes äger riktighet skulle vi då i livsmedelskonsumtionen fordomdags se mindre inslag av mättat fett än i dag, samt mer av frukt och grönt och förstås de fleromättade «mjuka» underfetterna direkt från det kemiska raffinaderiet. Bara det att det inte är vad man ser, utan istället den diametrala motsatsen. Bam!

Amerikanska myndigheter anställde förr i tiden regelbundna undersökningar om den amerikanska kosten, då med syfte att tillfredsställa folkets behov av näring snarare än att predika grovfibrets och klimatpolitikens lov. En djupdykning ned i den sextonde rapporten av Household food consumption survey från 1955 ger således en inblick i vad den tidens ickefeta amerikaner åt.

Faktisk kostcirkel från 1955. Hälften består av kött, fisk, ägg, mejeri, smör och olivolja, bara tio procent utgör frukt och grönt.

Redan den faktiska kostcirkeln över sagda konsumtion skvallrar om att dåtidens kost inte riktigt överensstämmer med dagens myndighetsråd. I Livsmedelsverkets «grönare matcirkel» består över hälften av arean av frukt och grönsaker, medan kött och mejeri får en sjundedel var i utrymme. I den faktiska amerikanska kosten 1955 ser man istället att det gröna inslaget blott motsvarar tio procent, medan kött och mejeri upptar 38 %.

I undersökningen har man också fastställt fördelningen av olika makro- och mikronutrienter i kosten, med resultat att fett och kolhydrater landar på 43.5 % vardera av den sammanlagda energin, som motsvarar bastanta 3200 kcal. Av de 155 gram fett som intogs utgjorde 65 g eller 18 % av den totala energin av det förment horribla mättade fettet. I den moderna rådgivningen vill man se en siffra under tio procent, helst noll.

Nivåer av mättat fett som skulle få dagens läkarkår att skrika i högan sky om kolesterol.

Även fritt socker intogs med motsvarande tio energiprocent, vilket alltjämt är en övre gräns i mångahanda rekommendationer. Kolhydraterna i övrigt utgjordes mest av stärkelse i form av potatis och bröd, och det var inte tal om de nivåer av fiber som man rekommenderar i dag. Salthalten överskred med råge den numera rekommenderade mängden.

Amerikanska jordbruksverkets rapport från 1965 fastställer snarlika data, och man kan på grundval av dessa siffror därför dra slutsatsen att mättat fett, socker och salt inte har med saken att göra, i vart fall inte i primär mening. Detta eftersom fetmaepidemin tog fart i samband med introduktionen av andra företeelser.

Man åt mycket fritt socker i kombination med det myckna mättade fettet, utan att för den skull bli fet. Ungefär som dagens fransmän.

En av dessa är just myndigheternas märkliga kostråd om att dra ned på fettet, vilket skedde i USA med lanseringen av den tidens kostcirkel och dietära riktlinjer. Fettfria och fettreducerade alternativ lanserades av livsmedelsindustrin på löpande band, produkter som istället pumpades fulla av socker och kemikalier.

Kabelteveboomen fick samtidigt annonseringen av ultraprocessad skräpmat att skjuta i höjden, vilket skapade incitament till mer frekvent ätande av onyttiga produkter. Introduktionen av majssirap då importen av rörsocker från Brasilien drabbades på grund av amerikanska handelshinder är en annan delorsak, särskilt då den nyttjas flitigt i flytande kalorier i läskedryck.

Att angripa det mättade fettet visade sig alltså vara jubelidioti, då man därmed rubbade kroppens naturliga mättnadskänsla och gav incitament till skräpmatsindustrin att ersätta verklig mat med konstgjorda produkter som överensstämde med konstgjorda dietära riktlinjer. Och det är på grund av denna utveckling som dagens amerikanska administration avser återställa en tidigare ordning, genom att eliminera denna skadliga rekommendation.

Fett, socker och salt är förvisso bovar i detta drama, men inte de naturliga mättade fetter som finns i animaliska livsmedel, och inte heller vanligt rörsocker i sig. Istället dröjer det sig om härdade mättade fetter från hydrogenering av «vegetabiliska» fröoljor samt tillsatt majssirap, maltodextrin och andra högoktaniga sockerarter i den ultraprocess som svämmar över livsmedelsmarknaden, artificiella produkter fullproppade med hormonrubbande kemikalier, designade för att ge en dopaminkick och sug efter mer.

En svensk kokbok från 1800-talet skulle ge samma inblick i dåtidens kost, full av grädde, smör och mättat fett, för att inte tala om socker och salt. Men det var naturliga produkter, som inte rubbade hormonsystem för signalering av hunger och mättnad, till skillnad från den konstgjorda smörja vi matas med numera. Det är den senare man måste angripa om man vill reversera utvecklingen.

Sockerkonsumtionen korrelererar inte med utvecklingen av fetma, inte heller det mättade fettet (av animalisk härkomst). Däremot finns en rad andra korrelationer.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Diabetesparadoxen

Diabetes uppmärksammades i statsteve häromdagen, då gällande typ 1, som är en autoimmun sjukdom snarare än den livsstilsrelaterade typ 2. Emellertid finns gemensamma drag hos båda typerna, bland annat avseende kost, med syfte att kontrollera blodsockret och därmed det åtföljande insulinbehovet.

Den brutala verkligheten är här att myndigheterna sedan länge, på amerikansk förlaga, rekommenderar det gift som orsakar insulinbehovet, det vill säga kolhydrater i stor mängd. Läkemedelskonglomeraten måste ju få kränga sitt insulin, det är huvudaspekten i den så kallade vården av diabetessjuka.

Mycket riktigt ser man i statsteves reportage den fulltatuerade morsan «räkna kolhydrater» samtidigt som hon ordnar frukost åt sin lilla diabetessjuka telning. Frukosten består av «jubileumskakor», vars näringsdeklaration uppger 46 % snabba kolhydrater avsedda att snabbt sätta sprätt på blodsockernivån och därmed motivera ett uppskjut insulin.

Läser man Socialstyrelsens «riktlinjer» är detta faktiskt den rekommenderade approachen, med mycket kolhydrater. Samtidigt upprepas mantrat att man ska undvika rött kött (som man regelmässigt buntar samman med processat kött), som inte innehåller några som helst kolhydrater.

Det är här fettskräcken som kommer till uttryck, särskilt skräcken för det förment farliga mättade fettet (kött innehåller annars mest omättade fetter). Istället rekommenderas margariner och fettreducerade mejeriprodukter. Man ska därför inte bli förvånad över att den stackars killen får Bregott på sina vetekakor, tillsammans med ett glas lättmjölk. Nyttig mat, enligt myndigheterna!

Betraktar man den betydligt mer vanliga diabetes typ 2 ser man som gemensam faktor fetma, vilket åskådliggör att det rör sig om en livsstilsrelaterad sjukdom. Den betraktas som kronisk, men är egentligen ett allmänt symptom snarare än en sjukdom i sig. Man kan bli fri från åkomman.

Problemet här är att den rekommenderade kolhydratrika kosten permanentar fetman, och tar man även insulin stimulerar man vidare viktuppgång. Det läkemedelsindustriella komplexet har kommit på denna fiffiga idé för att kunna behålla sin guldklimp till kundkrets, den som är beroende av läkemedel livet ut för sina besvär, den som dessutom växer år för år.

Någon annan orsak till dessa hjärndöda rekommendationer kan man annars inte se, samtidigt som myndigheter och experter i fältet oftast inte vill höra talas om ketogen kost, fasta och andra företeelser som skulle kunna beröva dem deras inkomst. De vill gärna hjälpa, men bara genom att sälja mediciner och erbjuda kontinuerlig vård, inte genom att angripa rotproblemet eller visa vägen till självhjälp.

Därför finns inte heller någon omfattande forskning kring ketogen eller rent av karnivor kost som behandlingsalternativ vid diabetes, för att det är pengarna som styr, inte patientens hälsa. Det finns också en uppenbar politisk målkonflikt kring «klimatet» och animaliska produkter, verkligt nyttiga livsmedel som man regelmässigt plockar ut ur rekommendationerna för att ersätta med konstprodukter.

Den stackars killen som tvingas leva på vetekakor, Bregott, lättmjölk och insulin skulle ha betydligt mindre behov av stick i fingret och insulinsprutor med en ketogen diet omfattande ägg, kött och fisk, och alldeles särskilt skulle de livsstilssjuka fettona på så vis kunna göra sig kvitt sina besvär helt och hållet.

Så berätta nu en gång till, ni kommunistveganer på Socialstyrelsen et al, varför bedriver ni inte egen, eller finansierar annan, forskning om dessa behandlingsalternativ, och varför håller ni benhårt fast vid förlegade och direkt skadliga rekommendationer som permanentar sjukdom snarare än att avhjälpa den? Är ni rädda för vad resultatet skulle visa?

Någon brist på försökskaniner för en RCT lär knappast finnas, då många i keto- och karnivorlägret är ytterligt villiga att slå ett slag för sin kost, ofta uppbackat med egna blodanalyser med resultat som i sig borde få den gängse expertisen att haja till. Men man slår dövörat till, och det utpräglade tunnelseendet är inte heller avsett att hjälpa. Här finns ju inga pengar att tjäna.

Den myndighetsrekommenderade frukosten för diabetiker och allmogen i övrigt: bröd och margarin.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Teknik

Gurka med burka av olja

Ett «innovationsföretag» i Lund tror sig ha kommit på ett sätt att ersätta plasten runt gurkor med ett tunt skikt av olja, för att på så vis kunna spara 150 000 kilo plast varje år. Man ser det som ett «klimatsmart» sätt att «ställa om» för att «rädda planeten», och med sådana moderna politiska sexord har man beviljats omfattande skattestöd från Naturvårdsverket, Europeiska unionen med flera intressenter.

Oljan sägs bestå av «växtbaserade» ingredienser, nämligen fullhärdad rapsolja och glutenfri havreolja. Det tunna skyddet sägs vara «ätbart» och behöver därför inte borstas bort, enligt «innovatörerna».

Men havreolja används vanligen för hud- och hårvård, och är inte avsett för konsumtion. På samma sätt som för rapsolja utvinns den genom en industriell process i kemiskt raffinaderi, omfattande bruk av lösningsmedlet hexan, upphettning, blekning, deodorisering och färgning. Att det skulle röra sig om «växtbaserade» oljor är därför trams, det rör sig om industrioljor.

Eftersom oljorna dessutom är härdade, är det inte längre fråga om vare sig raps- eller havreolja, utan någon kombination av mättade fetter, typiskt stearinsyra och palmitinsyra. Det är därför en marknadsgimmick, där man försöker renommésnylta på plantindustrins i och för sig korkade uppfattning att rapsolja skulle vara nyttigt.

Härdningen plockar bort både cis- och transbindningar i de «mjuka fetternas» struktur, varvid fettet blir mättat och därmed inte längre föremål för oxidering eller andra skadliga processer. Jag är inte insatt i processen, men det synes vara en märklig omväg att gå via rapsolja och dyr havreolja när man lika gärna kan använda helt vanliga kommersiella kemikalier för att få ned kostnaderna.

Fast man kanske inte vill skylta med skräcktermen «mättat fett», nämligen av det slag som är legio i bakverk och godis, utan istället rida på den falnande planttrenden? Mer troligt är emellertid att det rör sig om ett i raden av bedrägerier i den akademiska världen för att casha in skattemedel på töntiga projekt som aldrig kan realiseras.

Ty å ena sidan är metoden mycket dyrare än plast, varför det ekonomiska incitamentet saknas. Det är ofta så med chic artificiell «plantföda», att den prissätts i stratosfäriska nivåer och därmed prisar ut sig direkt i förhållande till riktig mat, exempelvis avseende «vegofärs» (ihoplimmade sojabitar) kontra riktig nötfärs i ungefär samma prisklass.

Och å den andra är intresset bland konsumenter svalt, enligt rapporter i medier kring ett pilotprojekt som nyligen genomfördes. Man förefaller ha en skeptisk inställning till företeelsen, trots att produkter som äpplen länge har vaxats för att få längre hållbarhet.

Den första tanken är att fett lätt binder till sjukdomsalstrande partiklar, som inte enkelt kan sköljas bort. Plastens funktion är inte bara att öka hållbarheten, utan att skydda mot andra människors bakterier när man klämmer på varorna i butiken. Till yttermera visso är plasten inte ett problem i det här avseendet. Det rör sig inte om förpackningar som slängs i naturen, utan om sådant avfall som går till förbränning.

If it ain’t broken, don’t fix it. Man försöker här angripa ett ickeproblem, med konsekvens att resultatet för konsumenten bara blir sämre. Det är inte den typen av «innovation» vi behöver, utan är i samma korkade härad som EU:s lag om fastsatta korkar på förpackningar.

Kemiska raffinaderier krävs för både rapsolja och plast, det är svårt att se vad vinsten skulle bestå i med denna form av oljegurka.
Kategorier
Hälsa Politik USA

Mer mättat fett?

Så kallade hälsoexperter och vänsterlutande medier skriker i högan sky kring Robert Kennedys antydningar om att snart förestående uppdaterade amerikanska dietära riktlinjer kommer att rekommendera ett högre intag av mättade fetter. Det skulle i så fall gå stick i stäv med de «hälsorekommendationer» som har gällt sedan man började med sådana i början av 1980-talet.

Under den perioden har folk å andra sidan blivit rejält mycket fetare, samtidigt som alla kurvor för diabetes, cancer, demens och allehanda andra sjukdomar har ökat lavinartat. Uppenbarligen står inte allt rätt till med dessa «rekommendationer», och det är alltså hög tid att dessa ifrågasätts och ändras.

Försvaret från «hälsoexperter» är att «rekommendationerna» inte efterlevs, och att detta är orsaken till att övervikt, fetma och sjukdomar är stadda i exponentiell tillväxt. Men det är samtidigt enkelt leda i bevis att konsumtionen av smör och mjölk (mättat fett) har gått ned ordentligt, medan motsvarande konsumtion av margarin och «vegetabiliska oljor» (omättat fett) har ökat markant.

Samma sak gäller med konsumtion av frukt och grönsaker, som också har ökat kraftigt, medan konsumtionen av rött kött har legat mer eller mindre konstant. Däremot har konsumtionen av vitt kött i form av kyckling ökat flerfaldigt. Mönstret är likartat i alla västländer.

Mättat fett, i vart fall inte av animalisk härkomst, kan alltså inte ligga till grund för denna utveckling, eftersom konsumtionen har minskat drastiskt. En korrelation är förvisso inget orsakssamband, men en negativ korrelation utesluter helt och hållet samband.

Däremot har mättat fett i form av hydrogenerade «vegetabiliska» oljor (fröoljor) blivit en allt större del i kosten, främst i margariner, bakverk och alla sorters ultraprocessade substanser, som numera konsumeras i majoritet i USA, Storbritannien och en rad andra länder. En korrekt analys förutsätter alltså att man skiljer noga på dessa två sorters ursprung för mättat fett, dels det naturligt givna och dels det industriellt framtagna.

Mättat fett som mättat fett, säger säkert någon, men det är faktiskt inte heller här det mättade fettet som är problemet, utan de transfetter som åtföljer hydrogenerade oljor. Det är främst elaidinsyra som bildas när en dubbelbindning i linolsyra ändrar riktning, och den resulterande molekylen kan inte hanteras av kroppen, utan ses som en främmande molekyl.

Den fleromättade linolsyran är även rikligt förekommande i rapsolja och andra «vegetabiliska» matoljor, i vilka transfett bildas naturligt genom härskning och framförallt genom upphettning vid tillagning. Om sådana omega-6-haltiga fleromättade syror bildar transfett i en cell sker det genom en oxiderande process i kedjereaktion, med resultat att cellvävnad skadas och makrofager skrider till verket för att eliminera inkräktaren.

Såväl oxiderat LDL (lipoproteiner som transporterar fettet) som transfetter bidrar därmed till uppbyggnad av plack i artärer, vilket ger kardiovaskulära problem med flera åtföljande sjukdomar. Oxidationen kan i sin tur bidra till utveckling av cancer och reducerad funktion i mitokondrier.

Mättat fett oxiderar inte, utan är stabilt. Det kan därför inte ge upphov till den sortens skada i det cellulära maskineriet, och är därför neutralt ur hälsosynvinkel. Det är ren energi, förutsatt att inget transfett finns närvarande i omgivningen. För allehanda godisprodukter, frysta pizzor och de flesta bakverk är förekomsten av industriellt framtaget mättat fett i kombination med transfett legio, och det är alltså där man ska söka boven.

Och det är just vad RFK gör, då hans egentliga budskap inte är att äta «mer mättat fett», utan att konsumera mer hel och riktig mat omfattande animalisk föda med naturligt inslag av mättat fett, att avfärda det lågfettsparadigm som sedan länge är förhandenvarande och att angripa ultraprocess. Att äta så som vi alltid har gjort, innan vi blev feta och sjuka av att inmundiga kemiska industriprodukter.

Förhoppningsvis kommer denna insikt även till EU och Sverige vad det lider, med fokus på att angripa skräpmatsindustrin och premiera riktig naturlig mat, samtidigt som man arkiverar de skadliga och alldeles felaktiga rönen om mättat fett i någon källare.