Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Livsmedelsverket vänder på pyramiden?

Uppfostringsmyndigheten Livsmedelsverket har klimatet som överideologi, per instruktionsbrev från regeringen. Därför genomsyrar klimatmässiga aspekter allt som verket handhar, från livsmedelshantering i butikerna till de kostråd man med jämna mellanrum publicerar.

Men eftersom sagda kostråd tar avstamp i klimatet snarare än artriktig näring, är råden inte kompatibla med verkligheten. Folk mitt i livet äter givetvis inte så som verket rekommenderar, och man är förmodligen inte ens medveten om att dessa knasiga rekommendationer ens existerar.

För prekariat av olika slag är emellertid Livsmedelsverkets rekommendationer A och O, och de styr således vad som serveras i institutionerna, som skolan, sjukvården, kriminalvården, äldreomsorgen med mera. Och det är just där bristerna i råden snabbt ger sig till känna.

Få kunde väl bry sig om att intagna klagar över den smala kosten, som man menar inte täcker det egentliga energibehovet. Men samma sak gäller det uppväxande släktet i skolan, som ratar baljväxter och rotmos till förmån för godis och «energidrycker» i närmaste butik. Detta enligt en ny rapport från verket självt, som dock menar att det inte är maten det är fel på utan den «stressiga miljön». Men hade det varit sant skulle man förmodligen ha köpt samma slags mat i butiken?

En annan grupp som drabbas hårt av Livsmedelsverkets «gröna» råd är seniorer, vars tilltagande sarkopeni inte gynnas av den veganska svältkost man tvångsserveras med på uppfostringsanstalter för äldre. På förekommen anledning har uppfostringsmyndigheten för detta klientel hastigt tagit fram rekommendationer som mer liknar de som den amerikanska administrationen nyligen lanserade, med betydligt större fokus på protein.

Proteinrik föda är inte minst kött, som verket har allergi mot. Rekommendationen om den absurt lilla mängden om 350 gram rött kött i veckan kvarstår visserligen även för äldre, men med tillägget: Rött kött och chark kan dock behöva prioriteras för att tillgodose ett tillräckligt intag av protein. […] Vid svårigheter att täcka energibehovet kan rådet om att begränsa köttintaget till högst 350 gram per vecka i vissa fall behöva stå tillbaka.

Även det 1950-talsmässiga fokuset på «magra» mejeriprodukter får ge vika för rådet: Vid svårigheter att täcka protein och energibehovet rekommenderas fetare mejeriprodukter, kvarg och ost. Man förespråkar till och med «energitäta» livsmedel för gruppen i fråga, för att motverka viktnedgång och därmed sämre hälsa och förtidig död: Vid svårigheter att täcka energibehovet kan energitäta och/eller näringsfattiga livsmedel ge ett kompletterande tillskott av energi.

Detta är ju alldeles utmärkt, men varför stanna vid dessa uppenbara prekariat? Alla människor behöver näringsrik föda med fokus på protein och näringsämnen av det slag som animaliska produkter ger. Ser vi månne nu en antydan till anpassning till såväl verkligheten som USA:s helomvändning i frågan?

Det fullvärdiga proteinet i basen av pyramiden
Kategorier
Hälsa Kultur Politik USA Vetenskap

Ny matpyramid 2026

Året hade knappt börjat innan hela världsordningen ställdes på ända, även om detta förstås påbörjades långt tidigare än så. Den amerikanska administrationen rycker upp den nuvarande ordningen med rötterna, och det inte bara i geopolitiken, utan även i en lång rad andra frågor. Det är i grunden bra.

Under parollen Make America Healthy Again har således nya näringsrekommendationer utlovats, först till hösten 2025, med en drastisk bantning av formatet. Luntan landar slutligen på nio sidor, och ställer mycket riktigt den tidigare indelningen alldeles på huvudet.

Gryn och korn finns fortfarande i botten av pyramiden, det vill säga den nu på huvudet stående pyramiden. Därefter följer frukt och nötter, och i den bredare toppen finns kött, fisk, mejeri, ägg och grönsaker. Indelningen är mer eller mindre snarlik den jag har i min egen pyramid, och det är faktiskt ingen tillfällighet.

Det är nämligen så artriktig föda ser ut, och man betonar helt enkelt sådan verklig mat vi har ätit under tiotusentals år, medan ultraprocess och andra industriella formuleringar skjuts åt sidan. I de nya riktlinjerna nämns överhuvudtaget inget sådant som «växtbaserade smörgåsfetter» eller annat modernt påfund, och rapsolja och andra vegetabiliska industrioljor finns inte medtagna i rekommendationerna.

Istället betonas nyttigt fett, med vilket menas animaliskt omega-3, mättade fetter i mejeri och olivolja, det vill säga naturliga fetter som inte är framställda i kemiskt raffinaderi, utan sådana vi är utvecklade för att äta. Den stora fettstriden går därmed in i en ny fas, nu med amerikanska regeringen som företrädare för den goda kraften.

Förvånande är emellertid att de befängda saltrekommendationerna består, med max 2.3 gram per dag. Här hade man velat se en betoning på mer kalium och magnesium istället för mindre natrium, och riktigt alla moderna vetenskapliga rön verkar inte ha nått MAHA.

Rekommendationerna har mindre betydelse för den stora allmänheten, som kanske aldrig riktigt nås av påbudet och därtill översköljs av en störtflod av konkurrerande budskap, inte minst från den kommersiella industri som vill proppa oss fulla med industriell ultraprocess. Däremot har rekommendationerna tvingande status för offentlig verksamhet, det vill säga bespisning i skola, vård och annan omsorg, vilket naturligtvis är goda nyheter för den uppväxande generationen och socialt missgynnade grupper som länge har varit hänvisade till skadlig kost.

Huruvida de nya dietära riktlinjerna når Sverige och övriga omvärlden och i så fall när är en intressant fråga. USA har stor påverkansmakt i dylika spörsmål, men givet den radikala omsvängningen väntar man måhända in en ny demokratisk administration i förhoppningen om att rapsolja, gryn och korn åter ska stå på menyn, tillsammans med Ozempic. Jag skulle inte sätta en slant på det, de här rönen är här för att stanna, och de har inget speciellt med republikanerna att göra.

Däremot finns det förstås en radikal vänsterfalang som särskilt omhuldar de tidigare gröna rönen, men det främst av klimatskäl. Även svenska uppfostringsmyndigheter som Livsmedelsverket är starkt indoktrinerade i frågan, och har klimat som överideologi per instruktionsbrev från regimen. Detta måste förr eller senare ändras, och det vore en välgärning om den nya pyramiden snabbt funne väg in i den svenska diskursen.

Kategorier
Hälsa Kultur Politik USA Vetenskap

Amerikansk vetenskaplig renässans

Ozempic-Marteus på Expressen är i farten igen, denna gång i syfte att demonisera amerikanske hälsoministern Robert Kennedy. Tydligen en person som inte bara är en idiot, utan en livsfarlig idiot, som personifierar den amerikanska administrationens «krig mot förnuft och vetenskap».

Tesen driver hon med en anekdot om någon cancersjuk kvinna som sägs ha hamnat i kläm när nya reformer genomdrivs, som att vissa forskare inte längre får stanna kvar i sin tjänst och att statliga anslag till annan forskning om mRNA-vaccin slopas.

Angående det sistnämnda är den spontana tanken att det läkemedelsindustriella komplexet har tjänat fantasiljoner dollar på sådana vaccin under pandemin, och att medel för forskning därför så att säga inte saknas. Varför skulle det vara statens ansvar under sådana förhållanden?

Anekdoter är för övrigt inte godtagbara i vetenskapliga sammanhang, och knappt ens i vinklad debatt i opinionsstick. Man får nog lyfta blicken en aning och anlägga ett bredare perspektiv, och när man gör sålunda framträder istället en annan bild på näthinnan, den om en amerikansk vetenskaplig renässans.

Marteus borde fråga sig själv varför hon har just det metabola tillstånd som är förhandenvarande, och om allt fler mediciner är svaret på det problemet för såväl Marteus som en kontinuerligt stigande andel av befolkningar världen över. När samtliga kurvor kring välfärdssjukdomar skjuter i höjden över lång tid, är den förhärskande «vetenskapen» nog inte riktigt den korrekta, och inte heller den politik som säger sig baseras på denna.

Det fanns en tid då läkare rekommenderade vissa cigarettmärken, samtidigt som man hävdade att rökning är ofarligt. Det gjorde man dessutom långt efter det att medicinsk vetenskap hade synnerligen starka belägg för att tobaksrökning utgör en mycket stor risk för utveckling av cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

De pekuniära intressen som orsakade den korruptionen i det medicinindustriella komplexet kvarstår än i denna dag, men är numera kopplade till livsmedelsindustrin, som nyttjar samma slags metoder som en gång tobaksindustrin för att utveckla «produkter» som är beroendeframkallande i någon mening och därmed kan ge upphov till maximal profit. Once you pop, you can’t stop, är vad man vill uppnå.

Korruptionen framstår i öppen dager, då ledande personer i styrelser och expertkommittéer med uppdrag att vaska fram dietära riktlinjer och annat ofta har en fot i livsmedelsindustrin eller andra märkliga kopplingar till finansiella intressen. Det är därför ultraprocessade substanser rekommenderas av myndigheter, för att det är ett direkt krav från livsmedelsindustrin.

Rekommendationerna spelar stor roll när andra myndigheter ska komponera måltider eller ge ersättning av olika slag. Mat i skola, sjukvård, kriminalvård och annan omsorg bestäms således av riktlinjerna, och i USA kan matkuponger bara användas för vissa livsmedel, av vilka läskedryck och flingor hör till de godkända kategorierna.

RFK avser bryta detta mönster och sparka ut livsmedelsoligarkerna och det läkemedelsindustriella komplexet från den politiska processen. Den besudlade «vetenskap» som har varit förhärskande i över ett halvsekel, enkannerligen kring rön om mättade fetter, får därmed äntligen maka på sig för verklig vetenskap omfattande slumpade kontrollstudier snarare än epidemiologisk skräpvetenskap med oerhört stora inslag av bias.

Under Kennedys vakt fråntas livsmedelsindustrin sitt forna privilegium att själv (!) få avgöra om tillsatser och annat anses vara «generally safe» utan godkännande av myndigheter, samtidigt som en lång rad giftiga ämnen förbjuds. Under Kennedys mandat angrips ultraprocessad skräpmat med den största frenesi, samtidigt som riktig mat med naturliga ingredienser premieras. Ut med industriellt raffinerade oljor och spetsade sockerarter, in med smör och animaliska produkter som vi har ätit problemfritt i tiotusentals år.

Under Kennedys regim angrips även det läkemedelsindustriella komplexet, som länge har profiterat på allmänheten och skattemedel med helt onödiga medikamenter, som exempelvis Ozempic. Under Kennedys översyn angrips rotproblemen för den enorma metabola ohälsa som präglar USA, och för all del även stora delar av övriga världen, istället för fortsatt inkrementell forskning för att komma till rätta med ett problem som stammar från ett alldeles skogstokigt paradigm kring hälsa.

Säkert finns en och annan detalj i reformen som kan ifrågasättas, men den övergripande angreppsvinkeln är absolut den korrekta. Detta är vad man borde ha gjort för decennier sedan, men det är samtidigt svårt att bryta sönder så starka kopplingar med så enorma finansiella intressen på spel.

RFK är emellertid radikal och oberoende nog för att lyckas med det uppdraget, särskilt i sällskap av en likaledes radikal administration i övrigt. Till Trumpadministrationens många frågetecken läggs här ett solklart utropstecken, detta är definitivt en positiv utveckling, som småningom kan komma att spridas till resten av världen som ringar på vatten.

Då cigaretter, i dag vegetabilisk olja och ultraprocess. Kommersiella intressen besudlar såväl vetenskapen som «förnuftet», och det är först i efterhand man förstår hur grundlurad man blev.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik USA

Innan Amerika blev fett

Övervikt har länge präglat det amerikanska samhället, och den har legat konstant över tid. Däremot var fetma tidigare ett marginellt problem med en incidens om cirka tio procent, bara för att senare explodera till dagens dryga fyrtio procent. En särskild brytpunkt för utvecklingen finns kring 1980, och frågan är då varför?

Frågar man de käcka tanterna på Livsmedelsverket eller någon annan vänsterradikal klimatorganisation säger de unisont att det beror på det mättade fettet, på sockret och på saltet, skadliga företeelser som är den direkta orsaken till denna utveckling. Genom att dra ned på dessa ämnen och istället äta mer frukt och grönt samt industriella fröoljor motverkas fetman, menar man.

Fetmaepidemin tar verklig fart kring 1980.

Om denna hypotes äger riktighet skulle vi då i livsmedelskonsumtionen fordomdags se mindre inslag av mättat fett än i dag, samt mer av frukt och grönt och förstås de fleromättade «mjuka» underfetterna direkt från det kemiska raffinaderiet. Bara det att det inte är vad man ser, utan istället den diametrala motsatsen. Bam!

Amerikanska myndigheter anställde förr i tiden regelbundna undersökningar om den amerikanska kosten, då med syfte att tillfredsställa folkets behov av näring snarare än att predika grovfibrets och klimatpolitikens lov. En djupdykning ned i den sextonde rapporten av Household food consumption survey från 1955 ger således en inblick i vad den tidens ickefeta amerikaner åt.

Faktisk kostcirkel från 1955. Hälften består av kött, fisk, ägg, mejeri, smör och olivolja, bara tio procent utgör frukt och grönt.

Redan den faktiska kostcirkeln över sagda konsumtion skvallrar om att dåtidens kost inte riktigt överensstämmer med dagens myndighetsråd. I Livsmedelsverkets «grönare matcirkel» består över hälften av arean av frukt och grönsaker, medan kött och mejeri får en sjundedel var i utrymme. I den faktiska amerikanska kosten 1955 ser man istället att det gröna inslaget blott motsvarar tio procent, medan kött och mejeri upptar 38 %.

I undersökningen har man också fastställt fördelningen av olika makro- och mikronutrienter i kosten, med resultat att fett och kolhydrater landar på 43.5 % vardera av den sammanlagda energin, som motsvarar bastanta 3200 kcal. Av de 155 gram fett som intogs utgjorde 65 g eller 18 % av den totala energin av det förment horribla mättade fettet. I den moderna rådgivningen vill man se en siffra under tio procent, helst noll.

Nivåer av mättat fett som skulle få dagens läkarkår att skrika i högan sky om kolesterol.

Även fritt socker intogs med motsvarande tio energiprocent, vilket alltjämt är en övre gräns i mångahanda rekommendationer. Kolhydraterna i övrigt utgjordes mest av stärkelse i form av potatis och bröd, och det var inte tal om de nivåer av fiber som man rekommenderar i dag. Salthalten överskred med råge den numera rekommenderade mängden.

Amerikanska jordbruksverkets rapport från 1965 fastställer snarlika data, och man kan på grundval av dessa siffror därför dra slutsatsen att mättat fett, socker och salt inte har med saken att göra, i vart fall inte i primär mening. Detta eftersom fetmaepidemin tog fart i samband med introduktionen av andra företeelser.

Man åt mycket fritt socker i kombination med det myckna mättade fettet, utan att för den skull bli fet. Ungefär som dagens fransmän.

En av dessa är just myndigheternas märkliga kostråd om att dra ned på fettet, vilket skedde i USA med lanseringen av den tidens kostcirkel och dietära riktlinjer. Fettfria och fettreducerade alternativ lanserades av livsmedelsindustrin på löpande band, produkter som istället pumpades fulla av socker och kemikalier.

Kabelteveboomen fick samtidigt annonseringen av ultraprocessad skräpmat att skjuta i höjden, vilket skapade incitament till mer frekvent ätande av onyttiga produkter. Introduktionen av majssirap då importen av rörsocker från Brasilien drabbades på grund av amerikanska handelshinder är en annan delorsak, särskilt då den nyttjas flitigt i flytande kalorier i läskedryck.

Att angripa det mättade fettet visade sig alltså vara jubelidioti, då man därmed rubbade kroppens naturliga mättnadskänsla och gav incitament till skräpmatsindustrin att ersätta verklig mat med konstgjorda produkter som överensstämde med konstgjorda dietära riktlinjer. Och det är på grund av denna utveckling som dagens amerikanska administration avser återställa en tidigare ordning, genom att eliminera denna skadliga rekommendation.

Fett, socker och salt är förvisso bovar i detta drama, men inte de naturliga mättade fetter som finns i animaliska livsmedel, och inte heller vanligt rörsocker i sig. Istället dröjer det sig om härdade mättade fetter från hydrogenering av «vegetabiliska» fröoljor samt tillsatt majssirap, maltodextrin och andra högoktaniga sockerarter i den ultraprocess som svämmar över livsmedelsmarknaden, artificiella produkter fullproppade med hormonrubbande kemikalier, designade för att ge en dopaminkick och sug efter mer.

En svensk kokbok från 1800-talet skulle ge samma inblick i dåtidens kost, full av grädde, smör och mättat fett, för att inte tala om socker och salt. Men det var naturliga produkter, som inte rubbade hormonsystem för signalering av hunger och mättnad, till skillnad från den konstgjorda smörja vi matas med numera. Det är den senare man måste angripa om man vill reversera utvecklingen.

Sockerkonsumtionen korrelererar inte med utvecklingen av fetma, inte heller det mättade fettet (av animalisk härkomst). Däremot finns en rad andra korrelationer.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Diabetesparadoxen

Diabetes uppmärksammades i statsteve häromdagen, då gällande typ 1, som är en autoimmun sjukdom snarare än den livsstilsrelaterade typ 2. Emellertid finns gemensamma drag hos båda typerna, bland annat avseende kost, med syfte att kontrollera blodsockret och därmed det åtföljande insulinbehovet.

Den brutala verkligheten är här att myndigheterna sedan länge, på amerikansk förlaga, rekommenderar det gift som orsakar insulinbehovet, det vill säga kolhydrater i stor mängd. Läkemedelskonglomeraten måste ju få kränga sitt insulin, det är huvudaspekten i den så kallade vården av diabetessjuka.

Mycket riktigt ser man i statsteves reportage den fulltatuerade morsan «räkna kolhydrater» samtidigt som hon ordnar frukost åt sin lilla diabetessjuka telning. Frukosten består av «jubileumskakor», vars näringsdeklaration uppger 46 % snabba kolhydrater avsedda att snabbt sätta sprätt på blodsockernivån och därmed motivera ett uppskjut insulin.

Läser man Socialstyrelsens «riktlinjer» är detta faktiskt den rekommenderade approachen, med mycket kolhydrater. Samtidigt upprepas mantrat att man ska undvika rött kött (som man regelmässigt buntar samman med processat kött), som inte innehåller några som helst kolhydrater.

Det är här fettskräcken som kommer till uttryck, särskilt skräcken för det förment farliga mättade fettet (kött innehåller annars mest omättade fetter). Istället rekommenderas margariner och fettreducerade mejeriprodukter. Man ska därför inte bli förvånad över att den stackars killen får Bregott på sina vetekakor, tillsammans med ett glas lättmjölk. Nyttig mat, enligt myndigheterna!

Betraktar man den betydligt mer vanliga diabetes typ 2 ser man som gemensam faktor fetma, vilket åskådliggör att det rör sig om en livsstilsrelaterad sjukdom. Den betraktas som kronisk, men är egentligen ett allmänt symptom snarare än en sjukdom i sig. Man kan bli fri från åkomman.

Problemet här är att den rekommenderade kolhydratrika kosten permanentar fetman, och tar man även insulin stimulerar man vidare viktuppgång. Det läkemedelsindustriella komplexet har kommit på denna fiffiga idé för att kunna behålla sin guldklimp till kundkrets, den som är beroende av läkemedel livet ut för sina besvär, den som dessutom växer år för år.

Någon annan orsak till dessa hjärndöda rekommendationer kan man annars inte se, samtidigt som myndigheter och experter i fältet oftast inte vill höra talas om ketogen kost, fasta och andra företeelser som skulle kunna beröva dem deras inkomst. De vill gärna hjälpa, men bara genom att sälja mediciner och erbjuda kontinuerlig vård, inte genom att angripa rotproblemet eller visa vägen till självhjälp.

Därför finns inte heller någon omfattande forskning kring ketogen eller rent av karnivor kost som behandlingsalternativ vid diabetes, för att det är pengarna som styr, inte patientens hälsa. Det finns också en uppenbar politisk målkonflikt kring «klimatet» och animaliska produkter, verkligt nyttiga livsmedel som man regelmässigt plockar ut ur rekommendationerna för att ersätta med konstprodukter.

Den stackars killen som tvingas leva på vetekakor, Bregott, lättmjölk och insulin skulle ha betydligt mindre behov av stick i fingret och insulinsprutor med en ketogen diet omfattande ägg, kött och fisk, och alldeles särskilt skulle de livsstilssjuka fettona på så vis kunna göra sig kvitt sina besvär helt och hållet.

Så berätta nu en gång till, ni kommunistveganer på Socialstyrelsen et al, varför bedriver ni inte egen, eller finansierar annan, forskning om dessa behandlingsalternativ, och varför håller ni benhårt fast vid förlegade och direkt skadliga rekommendationer som permanentar sjukdom snarare än att avhjälpa den? Är ni rädda för vad resultatet skulle visa?

Någon brist på försökskaniner för en RCT lär knappast finnas, då många i keto- och karnivorlägret är ytterligt villiga att slå ett slag för sin kost, ofta uppbackat med egna blodanalyser med resultat som i sig borde få den gängse expertisen att haja till. Men man slår dövörat till, och det utpräglade tunnelseendet är inte heller avsett att hjälpa. Här finns ju inga pengar att tjäna.

Den myndighetsrekommenderade frukosten för diabetiker och allmogen i övrigt: bröd och margarin.