Inte bara statsmedier med en politisk agenda vältrar sig i väderporr, utan får nu även allt mer sällskap av kommersiell slaskpress, som berättar om «monstertemperaturer» och andra klickonomiskt fördelaktiga termer. Det finns uppenbarligen intresse för väder, nämligen för att kylslagna och regntrötta svenskar tycks attraheras av sagda «monstertemperaturer» och således drar till Sydeuropa på semester.
Men frågan är alltjämt varför man har denna våldsamma bias kring värmeperioder, som för allt vad det är värt är helt naturliga. Det är alltid varmt någonstans, samtidigt som intresset för motsvarande köldrekord är betydligt svalare. Man berättar således om att Kina har uppmätt värmerekord i år, men inte om motsvarande köldrekord i januari.
Klimataktivisten frestas här kanske inflika att vi ju har en pågående uppvärmning, och att det därför faller sig mer naturligt att rapportera om värme än om kyla. Men i vilket syfte? Att skrämma upp allmogen att skrida till något slags handling? Är det verkligen medias uppdrag att agera politiska aktivister snarare än att rapportera faktiskt och objektivt om någon företeelse? Var är klimatrealismen?
För i den besvärliga verkligheten är det alltjämt så att kyla är ett betydligt större problem än värme, och för varje person som avlider av värme, dör nio personer av kyla. I reala siffror dröjer det sig om en halv miljon döda av värme per år, och således fyra och en halv miljon av kyla. Var är de braskande rubrikerna om «monsterkylan»?
Temperaturrelaterade dödsfall står därmed för cirka tio procent av samtliga dödsfall, som domineras av hjärt- och kärlsjukdomar (19M), cancer (10M), respiratoriska sjukdomar (4M), med flera medicinska åkommor. Det är typiskt så att äldre drabbas hårdast av såväl värme som kyla.
I takt med att uppvärmningen fortsätter kommer statistiken att friseras något, så att färre dör av kyla och fler av värme. Däremot kommer proportionen aldrig att tippa i värmedödens favör, eftersom den antropogena uppvärmningens typiska effekter inte är extremvärme, utan kortare vintrar, varmare nätter, våtare klimat samt förskjutning av biotoper i latitudinell gradient. Det är därför vi inte ser de svenska värmerekorden från 1933 och 1947 slås.
I Sverige är för övrigt överdödligheten till följd av kyla 153 per 100k invånare, medan motsvarande överdödlighet till följd av värme är 5 per 100k. 97 % av den temperaturrelaterade överdödligheten i Sverige härrör alltså från kyla under vintern, men det är inte det intryck man får av den bisarra mediala rapporteringen.
För Europa i stort är motsvarande siffror 129 mot 13 per 100k, eller närmare det globala snittet om 90 % köldrelaterad död respektive 10 % värmerelaterad död. Det kommer knappast att ändras, eftersom man alltid har haft temperaturer över fyrtio grader i Sydeuropa under högsommaren, och alltid kommer att ha. Det är normalt, och man är därför van. Femtio grader kommer vi emellertid aldrig att se, möjligen med undantag för något spanskt ökenparti, av det enkla skälet att Europa inte har Köppen-klimat.