Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Orosanmäla Livsmedelsverket?

Regimtelevisionen SVT propagerar regelbundet Livsmedelsverkets ståndpunkter, utan att någonsin ifrågasätta eller granska den befängda materia som emanerar därifrån. Detta för att det är statsmediers fundamentala uppgift att befästa och underblåsa statens uppfattning i allehanda spörsmål, snarare än att förkunna en någorlunda objektiv sanning.

Men statstelevisionen har även gemensamma beröringspunkter med denna myndighetsvänster på ett mer övergripande ideologiskt plan, och den vänsterkantring som sedan länge är förhandenvarande i tevehuset smittar således av sig på nyhetsjournalistiken i stort. Framförallt delar man synen på klimatet som överideologi, vilket leder till en fullständigt okritisk hållning.

I strid ström har från regimens propagandaorgan rapporterats om verkets planer på att ytterligare minska det rekommenderade intaget av rött kött till ynka 350 gram per vecka (mindre än en normal dagsranson), under flummiga och osubstantierade svepskäl som att kött skulle ge såväl cancer som diabetes, men i grunden finns ett direktiv om att främja och prioritera klimatarbetet.

Indoktrineringen fortskrider nu med «larm» om att småbarn äter mer kött än «maxgränsen» för vuxna, i vart fall enligt de «nordiska näringsrekommendationerna», som inte är samma sak som verkets kostråd. En av verkets aktivistiska dietister anser att det är «oroande» att barn äter «så mycket» kött redan när de är små.

Kortväxthet och hämmad utveckling hos barn korrelerar inverst med konsumtion av kött.

Men det verkligt oroande är att en statlig myndighet förespråkar en diet som riskerar att begränsa barns tillväxt och kognitiva utveckling, då kött och andra animaliska livsmedel är den primära källan för fullvärdigt protein jämte en del vitaminer och mineraler som A, B12, zink och järn. Bör man kanske rent av orosanmäla Livsmedelsverket och statsmedierna?

Veganpropagandan har att en «plantbaserad» kost är fullgod även för barns hälsa, trots en ymnig materia av bevis i strid med den uppfattningen. Utan animaliskt inslag i kosten uppstår brist på vitamin B12, vilket leder till hämmad kognitiv utveckling. Samma sak gäller för omega-3-fettsyror i ägg, kött och fisk, sådana fettsyror som utgör byggstenar för hjärna, ögon och andra vitala organ. Intag av plantbaserad omega-3 (ALA) kan inte kompensera på grund av låg konverteringsgrad, och sätts dessutom ur spel av alldeles för högt intag av omega-6 (LA) i den grynbaserade och matoljerika födan.

Brist på fettlösliga vitaminer som AEKD har annan hämmande inverkan, och betakaroten i morötter kan inte avhjälpa den saken eftersom konverteringen även här är av låg grad. Järnbrist är en vanlig åkomma bland tonårsflickor och vuxna kvinnor till följd av menstruation, och bristen accentueras med en plantbaserad diet.

Det hävdas ofta att även plantbaserade livsmedel är en fullgod källa till järn, men det är inte samma slags hemjärn som återfinns i animaliska produkter, och har inte tillnärmelsevis samma biologiska tillgänglighet i kroppen. Kroppsegen syntes av hemjärn är ringa, och därav uppstår brist med symptom som blåmärken, försämrad syreupptagning med mera.

Frågan är nu varför man vill riskera småbarns utveckling genom att förespråka en diet som ger brister, särskilt som vissa vänsterblivna föräldrar tenderar att ta saken ett steg längre och därmed åsamkar svåra irreversibla skador på den egna avkomman under en regim av överdriven plantbaserad kost. Det är ett givet resultat av att man demoniserar kött, den absolut viktigaste näringskällan för växande barn och ungdomar.

På ett högre plan måste denna underliga späkande hållning ifrågasättas, och lösningen på problemet med överbefolkning och dess följder för klimatet kan nog inte vara att ta ned medborgarna på sjuklig indisk nivå med avseende på diet och därmed överge fem tusen år av hållbart jordbruk under boskapshållning. Det är i själva verket en vettlös ambition, rent av ett slags nationellt självmord, då man därmed även som konsekvens avvecklar en fundamental del av livsmedelsförsörjningen på grund av minskad konsumtion.

Konsumtion av kött korrelerar linjärt med livslängd. Barnadödlighet korrelerar å andra sidan exponentiellt inverst med konsumtion av kött.