Två myndigheter går samman i ett «nationellt» mål om att förändra kostvanor, med inriktning mot än mer socker (det vill säga kolhydrater) och allt mindre kött. Det alltigenom politiska syftet har dock inget med hälsa att göra, utan är en skrivbordsprodukt som främst tar sikte på «klimatet».
En renodlad näringsmyndighet med uppdrag att värna folkhälsa (och enbart folkhälsa) hade nog hellre angripit ultraprocessfödan, eftersom det är den (och enbart den) som ger upphov till dietära sjukdomar och förtida död enligt allt fler studier. Omvänt kan Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket inte belägga påståenden om att kött orsakar cancer eller andra sjukdomar med en enda högkvalitativ studie, eftersom ingen sådan överhuvudtaget finns.
Noga räknat bör man skilja på obearbetat och bearbetat kött, där en möjlig källa till sjukdom skulle kunna finnas i de nitrater som nyttjas i process. För obearbetat kött finns emellertid enbart svaga associationer med sjukdom, med en relativ risk så liten att den mer är att betrakta som informationsbrus, och därtill är mycket svår att särskilja från annan kost och livsföring i övrigt i de trubbiga observationsstudier som nyttjas. För bearbetat kött är associationen något starkare, men alltjämt svag.
Det är a priori svårbegripligt att naturliga produkter som vi är utvecklade för att konsumera skulle kunna orsaka sjukdom per se, och logiken haltar än mer i ljuset av att cancer, diabetes med flera så kallade folksjukdomar har epidemisk verkan enbart i modern tid, men är sällsynt förekommande i historien.
Hjärt- och kärlsjukdom är helt moderna företeelser, medan sockersjuka tidigare har förekommit främst i kolhydrattunga miljöer i den tidiga jordbrukskulturen, de första civilisationer vars enformiga diet åstadkom kortväxthet, karies och diabetes i jämförelse med traditionell diet bland jägare-samlare.
Fetma är i epidemisk mening också en helt modern företeelse, med uppenbar koppling till ultraprocess, industrioljor (raps, margarin), myndighetsdrivna lågfettsparadigm och kolhydratexcess. Motion har inte med saken att göra, och inte heller överflöd av kalorier – människan anpassar likt alla andra arter automatiskt intaget efter behov, givet en adekvat diet av för vår art naturliga livsmedel.
Pandemin med fetma och folksjukdomar kommer emellertid att fortsätta obehindrat, eftersom myndigheterna fortsätter i samma upptrampade politiska fotspår. Klimat och miljö får angripas med andra medel, varvid populationspolitik med sikte mot minskad befolkning är en given uppgift, och människan ska inte behöva kompromissa med sin hälsa för att uppfylla absurda politiska mål.
Min egen lösning på detta dilemma är att räcka fingret åt staten, och att fortsätta göra tvärtemot rekommendationerna. Jag ökar således konsumtionen av kött (och salt) ytterligare, och drar samtidigt ned på grönsaker, under övervägande om att helt upphöra med «plantbaserade» livsmedel och anamma en plantfri karnivor livsstil.
För närvarande lyder jag under en «paleoketovor» regim med en makrokomposition om 65–70 % fett, 25–30 % högkvalitativt animaliskt protein och 4–5 % kolhydrater från grönsaker, som ledigt ger samtliga erforderliga mineraler, vitaminer och fettsyror, med en helt optimal balans ω6/ω3 om 1.0. Jag utmanar vem som helst på FHM eller Livsmedelsverket att hitta motsvarande «plantbaserade» lösning, och tar gärna en blodvärdesdrabbning med veganerna därstädes.
I regimen ingår inte ultraprocessföda, bröd, gryn, korn, frukt eller industriolja, men kanske en flaska vin per vecka – mest för invärtes själsligt bruk. Som kompensation tillämpas även vattenfasta under en eller två dagar per vecka för optimal hälsoeffekt, samt förstås regelbunden motion.
