Folkmördarstaten Kanadas diktator Justin Trudeleau har återigen trampat i klaveret, denna gång genom att offentligt anklaga Narendra Modi och den indiska regeringen för att ligga bakom mordet på den sikhiska separatisten Hardeep Singh Nijjar. Nai Delhi utvisade en diplomat som svar, och debaclet har lett till strandade handelssamtal.
Tidigare har den besynnerliga wokestaten retat upp Kina genom att under närmare tre års tid hålla Huaweis finanschef Meng Wanzhou i husarrest för påstådda «brott» mot unilaterala amerikanska sanktioner mot Iran, varvid de bilaterala relationerna nådde ett lågvattenmärke som ännu råder.
Kanada har som övriga anglosfären och delar av Västvärlden här tänkt sig att nyttja Indien som en geopolitisk pjäs för att tygla Kina, men episoden visar med all tydlighet att Indien inte har någon genuin vänskap att hämta i Väst. På samma sätt som det är otänkbart att hålla en hög representant för ett globalt företag gisslan, är det bortom all kutym att offentligt anklaga en förment allierad för mord.
Trudeleau saknar helt enkelt finess, och är en skam för sitt land, i kraft av sitt tveksamma politiska värv, omfattande synnerligen underliga restriktioner och åtgärder under pandemin, bland annat att utlysa undantagslagar under de protester som förekom.
Det sagt är det förstås högst troligt att indisk säkerhetstjänst faktiskt ligger bakom mordet på Nijjar. Indien är inte riktigt den där fina och föredömliga demokratin som man gärna framställer det i medier, utan plågas sedan länge av svåra interna stridigheter, korruption, terrorism och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna, brott man sopar under mattan och har överseende med för stunden, i syfte att få med Modi på den aggressiva fronten mot Kina.
Modi själv var länge persona non grata i USA och EU, efter att ha varit ansvarig för hindunationalistiska kravaller 2002, då han företrädde Gujarat. Men det «folkmordet» är numera glömt och förlåtet, och Modi visas de högsta hederbetygelser för att lockas in i den västliga gemenskapen. Han lär inte gå på smickret, utan vet var han har de forna kolonialmakterna.
Gruffet med Kina till trots har man betydligt mer gemensamt med sin asiatiska granne, som därmed är en mer stabil partner på lång sikt. Givetvis kommer Indien att hedga mot både Väst och Kina (och Ryssland) för att maximera utfallet, och man kommer därför aldrig att bli den murbräcka mot Kina som man önskar i Washington, Bryssel och Ottawa – dårfinken Trudeleau ser här till att försäkra detta genom sitt märkliga utspel.