Sverige fortsätter att sjunka i ranking i Pisa-undersökningen avseende skolelevers prestation i fundamentala ämnen, efter ett kortvarigt trendbrott under några år – det senare på grund av fusk genom att exkludera elever med invandrarbakgrund. Vårt land närmar sig därför åter det bottenrekord som sattes för ett decennium sedan.
Här vill Aftonbladets influencer Lindberg säkert vrida det till att det är Åkessons och den borgerliga ministärens fel, på ungefär samma sätt som man skyller Tidö-laget för de höga elpriserna och den grova brottsligheten. Men var och en förstår här att detta är resultat av föregående regimer, av samtliga kulörer, även om det är innevarande kabinett som har att föreslå åtgärder.
Å andra sidan är resultatet inte så pjåkigt som man i förstone kan tro av krigsrubrikerna att döma. Man vill kanske gärna tro att Sverige är – eller borde vara – «bäst i världen», men i verkligheten är vi en liten europeisk randstat vars bäst före-datum sedan länge har passerats, mestadels självförvållat.
I det avseendet är en placering – för matematikdelen – i övre mittenskiktet ändå respektabelt, och vi placerar oss före Tyskland. Än längre ned finner man Norge och USA, även om vi får stryk av Danmark och Storbritannien. Det är svårt förstå varför Sverige skulle kunna hävda sig bättre än så, givet alla de problem som den styrande eliten har orsakat nationen.
Här är den massiva invandringen i särklass den mest avgörande faktorn, eftersom den inte bara sänker medelnivån utan även påverkar den allmänna prestationen bland etniska svenskar på grund av sämre skolmiljö med bråk, stök och större klasser. Även den traditionella ambitionen att «alla ska med» är en bromskloss, för att inte tala om förändrade värderingar kring betyg, prestation och kunskaper.
Andra orsaker står att finna i att Sverige allt mer har kommit att omfatta «värderingar» som ideologiskt fundament, varvid aktivism kring «klimatet», *2SHBTQIAP++ och andra företeelser har prioriterats framför traditionell kunskapsförmedling. Det är symptomatiskt att skolkande element som Klimat-Greta höjs till föredöme, samtidigt som «forskare» i grenen allt mer antar aktivistens roll.
Uppmuntring till navelskåderi från tidig ålder kring vilket «kön» man tillhör, under förstärkning av sagostunder med transsexuella figurer, lär inte underlätta för traditionell inlärning, och det hade nog varit mer uppbyggligt med sagostunder i regi av innovatörer, entreprenörer och traditionella kulturskapare. Så där håller det på, år in och år ut, med idel nya inslag av woke, kulturmarxism och annan vänsterradikal smörja.
Man kan kontrastera med toppskiktet, som uteslutande är konfucianistiska stater med klassiskt bildningsideal som rättesnöre: Singapore, Kina, Japan, Sydkorea. Det är inte bara i Pisa-undersökningen dessa länder är överlägsna, utan det är ett stabilt och återkommande mönster, som berättar varför ekonomiskt och tekniskt fokus kontinuerligt skiftar mot Östasien.
Av någon anledning är inte Kinas fastland (i form av Beijing, Shanghai, Jiangsu och Zhejiang) längre representerat, och inte heller Ryssland, varför det svenska resultatet egentligen är ännu sämre, nämligen för att Kina traditionellt toppar listan. Macao och Hongkong placerar sig likvärdigt, men är inte representativa för landet i dess helhet.
I vidare mening är det Europa och Väst som halkar efter, och man har ofta gemensamma utmaningar. För Sveriges vidkommande lär det politiska storbråket om skolan fortsätta, varför erforderlig stabilitet aldrig kommer att infinna sig. Nationen kommer därför att fortsätta halka efter.
Lösningen är annars ganska enkel: prioritera kärnämnena matematik, svenska, språk och naturvetenskap med betydligt fler timmar; lägg ned slöjd, bild och andra ämnen som kan väljas som tillval för intresserade; inför (siffer)betyg från första klass; kasta ut störande element i obs-klass; eliminera alla former av woke från skolvärlden, och ge läraren den absoluta makten. Pilla därefter inte i systemet.
