Den så kallade matpyramiden är en svensk uppfinning från 1974, ursprungligen framtagen av Kooperativa förbundet, på förlaga av Socialstyrelsen. Myndigheten hade sin egen variant med en kostcirkel, som dock inte visade några proportioner.
Då som nu utgjorde matpriserna ett orosmoment, varför man lanserade ett sortiment av billiga basprodukter för att täcka fundamentala behov av energi och nutrienter. I basen fanns således kaloritäta mjölprodukter som bröd samt mjölk och potatis, medan de nyttigare grönsakerna fanns på nästa hylla. Överst fanns kött och dyrare produkter.
Pyramidens syfte var således inte primärt att illustrera optimal näring, utan sökte kombinera pris och nytta i ett enskilt schema. Icke desto mindre gick pyramiden på export, bland annat till USA, där den fick ungefär samma utseende, med rikliga mängder bröd i bottenhyllan, nämligen för att brödindustrin hade framgång i sitt lobbyarbete gentemot amerikanska jordbruksdepartementet (USDA).
Faktum är att hela pyramiden utgjorde en kompromiss mellan näringslivets intressen och folkhälsa, vilket är den självklara följden när en myndighet sitter på flera stolar. Livsmedelsverket har samma funktion i Sverige, nämligen att bevaka livsmedelsbranschens intressen samtidigt som man ska ge näringsrekommendationer, därtill under ett övergripande «klimatperspektiv».
Den amerikanska (och sedermera globala) fetmaepidemin kan spåras till ungefär samma tidpunkt, och sammanfaller alltså med en centralt dirigerad kampanj för ökat intag av kolhydrater och minskat av fett, därtill utan att skilja mellan raffinerade och andra kolhydrater. Lågfettsprodukter gjorde entré på marknaden, men när man eliminerade fettet ersatte man med socker, och därmed var epidemin ett faktum.
Även fleromättade «vegetabiliska» oljor är en bov i dramat, då sådana oljor ersatte animaliskt fett under den fetthysteri som rådde. Oljorna utgör tillsammans med socker och raffinerade kolhydrater grunden i samtlig skräpmat, i allt från kakor och bakverk till färdigrätter. Numera har man börjat inse sockrets skadeverkningar, men har grävt ned sig alldeles i skyttegravarna angående fettet – därför fortsätter epidemin.
Frågan är emellertid hur mycket som egentligen är forskningsbaserade rekommendationer respektive köpta sådana, givet hur stora kommersiella intressen som står på spel. Personer med ansvar att utforma de amerikanska kostråden sitter i företagens styrelser, och det är knappast något problem att muta inflytelserika personer. Inte heller Sverige är fritt från sådan korruption.
En annan fråga av relevans är statens intressen, exempelvis avseende att hålla industrier under armarna, eller för den delen att åberopa «klimatet» och andra ideologiska doktriner. Att man puffar för såväl vegankost som insekter hör till det senare facket, och det är då likvärdigt med hur man under 1970-talet slog ett slag för brödet (Brödinstitutets kampanj om Socialstyrelsens rekommendation 6–8 skivor bröd om dagen var inte helt uppdiktad).
Både politiska och kommersiella intressen är så mycket starkare än de som företräder självständig forskning och näringslära, och folket blir därmed slavar under dessa intressen. Du ska äta bröd och olja för att tjäna industrin, eller insekter och soja för att tjäna politikens modenycker – ditt verkliga fysiologiska behov är helt underordnat, och har ingen stark aktör som företrädare.