Det finns inga andra begränsningar än det heliga samtycket, resonerar en ledarskribinna i en notorisk morgontabloid. Inga andra hinder finns i den samtida sexulmoralen, menar hon, så länge den tilltänkta partnern ger sitt uttryckliga kontraktuella medgivande.
Det är förstås rätt analyserat vad avser samtyckets störtlöjliga skenhelighet, men i övrigt alldeles galet. De traditionella sexuella hierarkierna så som uppdragna av radfem-rörelsen kvarstår nämligen orubbade, och lär inte ändras förrän Sverige och dess socialistiska folkhem slutligen faller en gång för alla.
Samtycket spelar nämligen ingen som helst roll då pengar är inblandade i någon form. Inte heller äktliberala principer som skadeprincipen och det fria utbytet av tjänster och kapital har någon relevans under sådana omständigheter, utan det anses då vara ett ideologiskt brott mot staten under global räckvidd, med obligatoriskt fängelsestraff som påföljd. Detta samtidigt som fängelse i vänsterns optik anses vara förlegat för alla andra typer av brottslighet.
Även pornografin faller utanför det tillåtna spektrat, och ses av statsmoralisterna som ett skadligt fenomen som borde förbjudas, eller i vart fall skuffas undan än mer med mekanismer som identifiering och annat. I andra länder har man förbjudit pornografi med små bröst, kvinnlig ejakulation och andra specifika företeelser mot vilka man av olika skäl har särskild aversion.
Ett skäl är att pornografi traditionellt har koppling till kapitalet, varför sexualiteten inom sådana ramar då faller inom prostitutionens domäner, eller i dess gränsland. Fallna feminister som Skugge och dennas verksamhet på Onlyfans är ett exempel i samtiden. AI-genererad porr är ett annat modernt dilemma med beröringspunkter till samtyckesfrågan.
Men å andra sidan är den mesta porr numera av amatörslag, varför en annan mekanism träder in, nämligen den om synen på sexualitet som en strikt privat företeelse. I offentliga sammanhang är det således alltjämt förbjudet att förevisa pornografisk föreställning av allehanda slag, och den som vågar utmana normen med att etablera strippklubb får snart den djupa staten i form av Skatteverket efter sig.
En annan hierarki utgörs av åldersskillnad i relationer, där det finns specifika «räkneregler» av social karaktär för vad som utgör godtagbara mått av avvikelser. Fyrtioårig man med tjugoårig kvinna sorterar således under «pedofili» i dessa kretsar, och goda relationer präglas enligt detta synsätt av tämligen jämnåriga parter.
Tillförne uteslöt man även homosexuella avarter i hierarkierna, varvid den heterosexuella normen upprätthölls. *2SHBTQIAP++-rörelsen har förstås ändrat på den saken, men under kompromissen att bögarna släpper bögsexet i parker och bastuklubbar och annan promiskuitet, för att istället låta sig upptas i av staten och statskyrkan välsignade parrelationer under traditionella äktenskapliga former. Även pederastrin med unga gossar har man tvingats ge upp enligt andra hierarkiska regler, men det är en företeelse som än i denna dag solkar ned Q-rörelsen.
Den heliga relationen omhuldas även i så måtto att man fnyser åt sex med objekt och andra former av självständig onani, kanske som en kristen sexualmoralisk rest. Härav följer även föraktet mot så kallade incels och för all del pornografi. Omvänt finns ingen högre tolerans för flervärda polyamorösa relationer, swingers, gruppsex och andra former av relationer utanför parnormen.
Strängeligen förbjudet i lag är alltjämt så kallad våldspornografi, och statens advokat ses allmänt jaga med blåslampa sådana personer som låter importera sådant material, trots att skildringar av dylikt slag finns ett knapptryck bort. Sadomasochism och liknande genrer finns för allt vad det är värt i huvudfåran numera, varför begränsningen känns tämligen förlegad. Men det är ändå ett givet inslag i den statsfeministiska sexualhierarkin.
Vissa anomalier finns i teoribildningen, exempelvis att man ser mellan fingrarna på manlig prostitution eller kvinnor som åker på sexresa till Gambia. Det kan även passera att medelålders så kallade batikhäxor utnyttjar ensamkommande afghanpojkar och andra, medan en anständig parrelation mellan en vit man och en asiatisk kvinna sorterar under «pedofili» enligt Tobias Hübinette och andra tongivande teoretiker i det vänstermoralistiska facket.
Det finns således många hierarkier att riva för den som är lagd åt det revolutionära hållet, även om «normkritik» i det socialistiska folkhemmet vanligen betyder något annat. Sexualiteten är i detta fall lika fri som ordet, nämligen i den ringa grad och art som makten tillåter.
