Kinesiska medier och organisationer nyttjar numera hellre namnet Xizang istället för Tibet i engelskspråkiga artiklar, efter att en statlig vitbok om regionen flitigt använt termen. Men det enda man uppnår med det är förmodligen att förbrylla målgruppen i fråga, och reformen har inga förutsättningar att sprida sig utanför Kina.
På mandarin och andra kinesiska språk böjs inte ord i morfologisk mening, utan förblir i en och samma form. Men på exempelvis svenska säger vi tibetansk i adjektivistisk mening, vilket inte låter sig göras lika enkelt med den andra formen – «xizangiansk», eller vadå? Även de kinesiska medierna brottas med detta dilemma, och skriver tills vidare «Tibetan», som i Tibetan Buddhism, Tibetan schools och så vidare.
Ytterligare en omständighet är förstås att ickekineser i allra största allmänhet inte riktigt vet hur x uttalas, varför man säger Xi (Jinping) med något slags tonande z istället för det tje-ljud (ɕ) det är fråga om: xi uttalas som ki i Kina. Därför kommer vi inte att nyttja Xizang istället för Tibet, på samma sätt som vi inte kommer att använda Xianggang istället för Hongkong, eller för den delen Bharat istället för det sedan länge hävdvunna Indien.
Xizang (西藏, Västra Zang) är i lingvistisk mening dock en mer korrekt term för regionen, och är ett kinesiskt lånord för Ü-tsang (དབུས་གཙང), som det heter på modern tibetanska. Ü-tsang är då den västliga av tre traditionella provinser i Tibet, jämte Amdo och Kham.
Tibet är istället ett persiskt och arabiskt låneord (تبت, Tabbat), som i sin tur antas härledas från ett türkiskt ord Töpüt med betydelsen bergig plats. Ingen känner med säkerhet etymologin i fråga. Den tibetanska termen är för övrigt Böd (བོད་), som även det har en motsvarighet i kinesiskans Tubo (吐蕃), som dock mer syftar på det forna tibetanska imperiet. Historien är lång och synnerligen komplicerad, och så även skiftningar i språk, namn och begrepp.
Man får helt enkelt anta att man med ordvalet vill inskärpa att Xizang är en autonom region i Kina snarare än ett eget land eller en region föremål för utländsk inblandning, som ett sätt att «harmonisera» begrepp under ett enhetligt kulturellt paraply istället för att nyttja ett i grunden västligt lånord. Även om ingen lyssnar eller bryr sig.
