Sitter med Taylor Swift i lurarna och funderar en smula över året som har gått och det som kommer, om det nu verkligen är meningsfullt att avgränsa tiden sålunda. Skämt åsido – jag har väl för fan inte Taylor Swift i lurarna! – men artisten i fråga blev av någon anledning utsedd till «årets person» av en amerikansk journal med den traditionen.
Inte för att det är något fel på Swift – en snygg, talangfull och framgångsrik kvinna – eller hennes fans (främst bland millenniumgenerationens vänsterväljare), utan snarare då att hon och den muzak i huvudfåran som hon representerar framhålls som crème de la crème 2023. Det säger kanske mer om Väst än Swift, vid närmare eftertanke.
Ett mer rationellt val hade annars varit Jevgenij Prigozjin, Wagner-gruppens befälhavare som gjorde myteri, korsade Dnepr åt andra hållet för att tåga mot Moskva och utmana kejsaren Vladimir Putin, och sedermera togs av daga av nämnda imperator i ett effektfullt fyrverkeri på hög höjd. Men Time ville kanske inte ge Ryssland mer uppmärksamhet i ett skede då Moskva är i färd med att vinna kriget, utan valde att istället piffa upp atmosfären med en smula flärd, glitter och drömsk countrymuzak.
Allra helst som 2023 blev en naturlig fortsättning på det svåra tjugotalet, med ytterligare en front öppnad i Palestina, jordbävning i Türkiet, recession i Sverige och Europa samt fortsatt käbbel och bråk mellan stormakterna USA och Kina, innefattande en bisarr episod kring en kinesisk väderballong som förirrat sig in över Nordamerika.
Detta kommer emellertid att ha sin givna fortsättning under 2024, som i traditionell kinesisk tideräkning utgör drakens år (龙年), i vart fall från tionde februari och framåt. Den kinesiska lunisolarkalendern förlitar sig på en sexagesimal indelning av tiden genom att kombinera tio så kallade himmelska stammar (天干) med motsvarande tolv jordiska grenar (地支), vilket ger en annan sorts referensram än löpande årtal.
Zodiakens djur sammanfaller med de jordiska grenarna, varför draken återkommer vart tolfte år. Draken är förstås i egenskap av symbol för Kina självt den mest omtyckta av figurerna, varför drakår brukar ge en mindre babyboom – något Kina kan behöva efter att ha nått toppen på befolkningskurvan och sedermera passerats av Bharat under 2023.
Ledargarnityret i Zhongnanhai är visserligen av det mest rationella och jordnära slag man kan föreställa sig, men det finns i den kinesiska kulturen ändå ett ganska stort mått av vidskeplighet, som kan spela in i politiken. Exempelvis sågs det som ett oroväckande omen när en förödande jordbävning inträffade i Tangshan 1976 (ett drakår), och mycket riktigt avled Mao Zedong bara någon månad senare, vilket i sin tur ledde till kursändring i Kina med den närmast ofattbara utveckling som har lett till dagens kinesiska supermakt.
På samma sätt kan drakens år 2024 ge extra skjuts i någon viss riktning, och det är inte helt otänkbart att Beijing drar nytta av tumultet i Ukraïna och Palestina för att slutligen befria (eller invadera) Taiwan. Tiden rinner nämligen ut för ett sådant företag, och läget blir kanske aldrig bättre än nu.
Visserligen skulle Xi vilja rusta militären ytterligare några snäpp för att vara säker på att segra, särskilt under amerikansk intervention, ty annars kan en smärre katastrof vänta landet och dess befolkning. Men att vänta ytterligare i en tid då USA pressar hårt med exportkontroll och andra instängningsmekanismer kan å andra sidan göra att tillfället försvinner för alltid, vilket naturligtvis är Washingtons intention och förhoppning.
Den amerikanska pressen gör emellertid att Kina under alla omständigheter måste agera, exempelvis genom att svara med samma mynt kring exportkontroll av kritiska råvaror och produkter där man har övertaget. Vita huset spelar ett högt spel när man försätter Kina i trångmål.
Mycket talar visserligen för att Kina över tid kan övervinna de amerikanska handelshindren, och man har redan avancerat snabbare än väntat i halvledarteknik och utveckling av supderdatorer med inhemska komponenter, men man förlorar samtidigt moment i den aktuella AI-konkurrensen och annan forskning utan ledig åtkomst till de ledande processorerna.
Kina har också överlägsen produktionskapacitet, men då både Washington och EU talar högt i termer av «derisking» och att återindustrialisera i tillämpliga delar, är nu det bästa tillfället att agera i frågan kring Taiwan. Vid ett slag mellan Kina och USA i Sydkinesiska sjön kan Kina tack vare sin kapacitet snabbt rikta om ekonomin mot krigsproduktion av fartyg och annan materiel, medan USA inte längre förfogar över den förmågan.
Ytterligare en faktor som talar för kinesisk intervention är att provinsval hålls i Taiwan i början av året, med förväntad utgång i att Framstegspartiet JMD behåller makten och därmed att anspråken på självständighet förnyas och intensifieras. Nationalistpartiet GMD saboterade för sig själv genom att inte komma överens med Folkpartiet MZD om en gemensam plattform.
Ett avgörande kring Taiwan kan därför bli huvudnumret under kommande år, och det skulle i så fall leda till omfattande effekter på världsekonomin. Den inflation och nedgång i ekonomin vi har sett under kriget i Ukraïna är en västanfläkt i jämförelse med vad som väntar under en drabbning mellan USA och Kina, om än aldrig så begränsad till just Taiwan – och allt talar för att en sådan utveckling inte blir begränsad. Håll i hatten, för nu kan det börja blåsa på allvar!
