*2SHBTQIAP++ vann före Ukraïna och Israel i den politiska sångtävlingen i EBU:s regi. Nej, jag såg naturligtvis inte spektaklet, eftersom det äcklar mig djupt och nivån är infantil. Icke desto mindre har det antagit en intressant politisk dimension, som måste redas ut och småningom åtgärdas.
Studerar man röstlistor för det besynnerliga evenemanget under europeiska statsteveorganisationers ledning kan man notera att det bidrag som på musikaliska grunder borde ha vunnit är Kroatien, givet att man höstade hem flest folkliga röster och även återfanns på tredje plats i juryns omröstning. Man hamnade sedermera på en kombinerad andraplats i den officiella resultatlistan.
Samma resonemang ger att Frankrike i musikalisk mening borde ha hamnat på andra plats efter Kroatien, då bidraget värderades näst högst av juryn och bland folket erhöll fjärde plats. Därefter tycks det ha varit jämnt skägg mellan Italien och Irland, bland de nationer som inte hade en politisk konnotation i sina bidrag.
Officiell vinnare blev Schweiz, vars bidrag utfördes av en transsexuell man som dessutom viftade med en «ickebinär» flagga i den förment «opolitiska» tävlingen. Man kan förmoda att EBU av detta skäl ändå inte kommer att diskvalificera den tävlande, eftersom *2SHBTQIAP++ numera är en underliggande doktrin i arrangemanget. Transan vann statstevejuryns hjärtan, medan han hade mindre framgång bland folkets mass-SMS-röster.
Det är nämligen så att man inte bara har en röst, utan kan skicka ett betal-SMS hela tjugo gånger, naturligtvis i syfte att maximera intäkterna. Det rimmar illa med demokratins grundtanke. Men därmed har man även bäddat för den politiska kalabalik som präglar spektaklet, enkannerligen under årets upplaga.
Bruset i diverse fora indikerar nämligen att det har funnits stort intresse av att medelst sådan massröstning stödja det judiska bidraget, inte för att man särskilt omhuldar den sionistiska saken utan för att man hatar muslimer och «vänstern». Israel erhöll således en andraplats i teleröstningen, men bara en tolfteplacering i juryns värdering.
Noterbart här är att högsta poängantal – tolv – utdelades till Israel av femton länders teleröstare, men att bidraget inte fick en enda tolva i juryröstningen. Omvänt fick Schweiz hela tjugotvå tolvor i jurysystemet, men bara en enda i teleröstningen. Sådan våldsam diskrepans är inte statistiskt försvarbar, utan indikerar att politiska värderingar här föreligger och dessutom trumfar de artistiska.
Om skrikhögern gjorde vad man kunde för att lyfta det sionistiska bidraget, motarbetades man således av statetevevänstern i juryn, som valde att lägga hela sin kraft bakom transagendan. En enkel aritmetisk övning ger emellertid att *2SHBTQIAP++-vänstern hade förlorat om allmogen hade röstat politiskt neutralt, eftersom Kroatien då hade erhållit fler SMS-tolvor och slutligen stått som segrare.
En komplicerande faktor är att Ukraïna – som vann tävlingen 2022 på samma politiska grunder genom sympatiröstning bland folket – erhöll betydligt fler SMS-röster än jurynomineringar, och därmed bidrog till att splittra populasen i politisk mening. Det betyder att sympatierna för Kievs sak har svalnat i ljuset av det israeliska folkmordet på palestinier, samtidigt som sionisthögern har fått rejäl blodvittring.
Israelhögern föll således på eget grepp, varvid transvänstern kunde kamma hem segern under full koncentration på woke. Säkert fanns bland statstevefolket även en viss ånger över det spöke man släppt lös, varför man valde att rösta ned Tel Avivs bidrag något för att «kompensera» för en förväntad SMS-anstormning. Därmed neutraliserades bomben, och spektaklet överlever ännu något år.
