Internationella yogadagen firas i dag för femte året, efter att FN låtit instifta dagen på premiärminister Modis begäran. Enligt nyhetsflödet orsakar Modis marknadsföring av yoga interna konflikter, då landets religiösa minoriteter menar att hindunationalisten Modi försöker göra Indien mer hinduiskt.
Det gör han nog, och det gör han rätt i. Om inte Indien vårdar det hinduiska arvet, vem ska då göra det? Kristendom och islam är inte inhemska religioner, och kan inte ha samma ställning som en flertusenårig kultur som definierar landet.
Samtidigt missuppfattar man saken, då yoga inte är en hinduisk företeelse. Det finns visserligen en hel filosofisk tradition inom hinduism som behandlar yoga, men själva praktiken har betydligt äldre rötter och systematiserades först av buddismen, som också har en särskild skola i yogacara.
Yoga är således ett sekulärt indiskt kulturarv som ingår som element i olika religioner och filosofier. Det har sin närmaste motsvarighet i kinesisk qigong, som ingår i ett otal filosofier och kampsporttraditioner. Mahayanabuddism har typiskt slagit samman traditionerna i en för att underlätta meditation.
Saken visar emellertid hur blandkulturer kan utvecklas negativt, med minoritetskrav om att den traditionella kulturen ska undertryckas. Det har paralleller i Sverige, där svensk sed och kultur allt oftare utmanas av invandrade element. Även här gäller att om inte Sverige vårdar sina inhemska traditioner, vem ska då göra det?