Under lång tid har samhällen i Väst, och ett flertal utanför denna sfär, dominerats av extremvänstern och dess ideologi, omfattande företeelser som kvotering, *2SHBTQIAP++ och annan woke, kraftiga inskränkningar av yttrande- och informationsfriheterna, inrättande av sanningsministerier i syfte att «faktagranska» ståndpunkter medelst ett vänsterliberalt raster, historierevisionism, ikonoklasm, kulturredigering, massinvandring, ekofascism och antinativ repression. Men nu kan skönjas allt fler tecken på att denna vänsterkommunistiska dominans är bruten.
Vänstern har haft många verktyg i sin låda för att undertrycka opposition och motstånd, allt ifrån statsfinansierade informationsbyråer som Expo till den djupa statens engagemang, exempelvis att beröva meningsmotståndare bankkonton och andra fundamentala verktyg. Eller så har man stigmatiserat motståndet genom att klassificera det som «extremism», så som är fallet med det liberalkonservativa partiet AfD i Tyskland, alternativt kastat i finkan sådana figurer som opponerar sig mot den etablerade ordningen, som Tommy Robinson i Storbritannien. I USA har FBI hårdhänt kontrollerat narrativet i sociala medier.
Men samtidigt har verkligheten kommit i kapp denna etablissemangsvänster, med massivt kriminellt våld i form av skjutningar och sprängningar, som man är oförmögen att hantera. Populasen anar att allt inte står rätt till, och ser sig om efter alternativ. Sakta men säkert vinner moderata krafter terräng i ett vänsterextremt landskap som länge har präglats av politiskt vanvett och ideologiskt dårskap.
Ändå är det nog inte sagostunder med transor eller tamponger på herrtoan som är den primära orsaken till det folkliga upproret, utan den kontinuerligt minskade tryggheten, det eskalerande våldet och den krympande ekonomin. Butiker rapporterar om frekvent svinn av kött och ost, vilket väl illustrerar hur det nya Fattigsverige ter sig när arbetslösheten breder ut sig och recessionen biter sig fast.
Den vänsterlutande moderatregimen får samtidigt inte mycket uträttat, utan föredrar att trycka på symbolfrågor kring *2SHBTQIAP++ och «förintelsen», på exakt samma vis som den forna socialistregimen. Sprängningarna fortsätter således att öka, och symptomatiskt nog är det dissidenter som provokonstnären Dan Park som åter hamnar bakom lås och bom, trots förment anstaltsbrist. Det kriminella blattebuset går däremot fortsatt fritt, medan Strömmer publicerar ännu en meningslös debattartikel och tillsätter ännu en utredning som inte leder någon vart.
Italiens Giorgia Meloni och Argentinas Javier Milei har varit instrumentala i att slå in en kil i det vänsterextremistiska fortet, och andra krafter som AfD i Tyskland har bidragit till att sakta börja erodera den väldiga socialistmuren. Men det är framförallt Trumps USA som med kraft slår hål på den vänsterliberala ordningen, bland annat genom att med ett enkelt penndrag avskaffa wokeismen och återupprätta sunda förnuftet.
När den vänsterliberala moderatregimen under Kristersson i socialdemokratisk anda tillsätter en lång rad utredningar och låter politiken gå i långbänk, agerar Trump med omedelbarhet, väl förberedd som han är. Deporteringarna inleds således med omedelbar verkan, medan Kristersson tvärtom fortsätter att importera från Afrika och Mellanöstern. Utrensningarna i den djupa staten sker omedelbart under Trump, medan extremvänstern alltjämt styr det offentliga Sverige via dess myndigheter, i allt från Livsmedelsverket till Polisen.
Trump knyter till sig landets teknokratiska elit i syfte att bedriva innovation, samtidigt som han drar sig ur proxykonflikter och drar in Zelenskyjs fortsatta bidrag. Men i Sverige fortsätter kriget, då Kristersson spärrar in sig i sitt «situationsrum» och vräker ut pengar på krigsmateriel som aldrig kommer till användning alternativt hamnar på museum i Moskva. Kapital som bättre kunde ha nyttjats för forskning och utveckling, gruvnäring eller satsningar på infrastruktur och energi.
Viktigast av allt är ändå att USA åter blir yttrandefritt, att sociala medier och till och med medier som WaPo och NYT rättar in sig i ledet efter att Elon Musk tagit initativet genom att stöpa om Twitter i X. Fröoljevänstern i Sverige regurgiterar dock reflexmässigt, och ser genast en nazist i den store visionären. Kristersson och Strömmer… ja, de går förstås i motsatt riktning med ett «förintelseförnekelseförbud» initierat av socialistregimens Morgan, samt delibererar ytterligare inskränkningar i form av blasfemiförbud, utöver att fängsla dissidenter och konstnärer.
Den kraft som kunde ha gjort skillnad i vårt land är samtidigt passiv och tystlåten, tydligen nöjd med att ha släppts in i det politiska finrummet. Sverigedemokraterna angriper inte längre statsmedierna och dess sanningsministerium, utan rättar in sig i det politiskt korrekta ledet i allt fler frågor. Man har anpassat sig.
Man kanske aspirerar på en plats i en kommande regering, men å ena sidan är frågan vad man ska med en sådan regeringsplats till om man inte vill förändra, och å den andra varför man tror att Tidöregimen skulle få förnyat mandat när man inte får tummen ur röven…? Även Sverige måste slutligen komma ur det vänsterliberala skräpparadigmet.