Även italienska donnan Giorgia Meloni kan nu hänföras till skaran av Washingtons nickedockor. Efter ett besök hos husse Sleepy Joe Biden, har Melonis kabinett plötsligt – som av en händelse – fått kalla fötter avseende Ett bälte, en väg (一带一路, nya sidenvägen), det gigantiska infrastrukturprojekt man valde att ingå i 2019.
Italien är det enda av så kallade G7-länder som medverkar i projektet, medan det traditionella Väst inklusive Quad-länderna USA, Japan, Australien och Indien har valt att stå utanför. Detta för att man ser Kina som en strategisk rival, samtidigt som man sent omsider har lanserat halvkvädna ambitioner på egna infrastrukturprojekt.
Creepy Joe orerade häromdagen att USA aldrig kan leda världen genom att inta en förnedrande fjortonde plats i fråga om infrastruktursatsningar, samtidigt som Kina är ohotad etta. Men å andra sidan kan Washington inte ensam utmana Kina, utan behöver EU och andra partner. USA har helt enkelt inte de ekonomiska musklerna.
Men EU är splittrat, och östeuropeiska länder som Polen och Ungern är självskrivna medlemmar i bältesprojektet – och samtidigt Melonis traditionella anförvanter i europeisk politik. Italien har vidare långvariga och goda relationer med Kina, ända sedan Marco Polos tid, om man så vill.
Som svepskäl anger Meloni att Kinas export till Italien har gynnats, medan motsvarande inte har skett för den italienska exporten. I verkligheten har den italienska exporten gynnats i den utsträckning man kan förvänta efter så kort tid – trettio procent på tre år –, samtidigt som den kinesiska är en effekt av pandemin och efterföljande utveckling. Vinsterna av Ett bälte, en väg ligger längre fram i tiden.
I realiteten ansluter Italien till Västs ambition att knoppa av Kina så långt det går – eller «riskminimera», som man hellre uttrycker det – och det är uppenbart att Melonis regim agerar under amerikanskt hot om sanktioner eller andra åtgärder.
Handeln med Kina är visserligen inte särskilt stor, men Gucci och andra italienska lyxmärken är höggradigt beroende av den kinesiska marknaden. Man kan utgå från att kinesiska konsumenter kommer att reagera negativt på ett italienskt utträde, och därmed välja andra märken – eller möjligen låta plagiaten flöda fritt.
