Den västliga diskussionsklubben G7 har samlats i italienska Apulia för sitt årliga sammanträde, under värdskap av Giorgia Meloni, för tillfället draperad i rosa utstyrsel. Där har «världsledarna» avhandlat ämnen i stort och smått, men med en närmast kolonial attityd av att tro sig vara världens herremän.
I den kommuniké som drogs upp under mötet betonar gruppen att man strävar efter att möta globala utmaningar under iakttagande av demokratiska principer och respekt för lagstyre, och att man avser söka stärka internationella regler och normer till allas båtnad.
Men redan punkt ett på dagordningen innehåller givetvis ett abrupt avsteg från sådana internationella regler och normer, eftersom den «regelbaserade världsordningen» är högst tänjbar och i princip definieras godtyckligt av USA i varje tidsögonblick, på det att man själv och allierade alltid gynnas främst.
Avbräcket består i att nyttja räntor och andra intäkter från frysta ryska tillgångar för att stödja Ukarïna, inalles omfattande femtio miljarder US-dollar. För sådan appropriering finns inget som helst stöd i internationell lag, och det är just sådant godtycke som riskerar att ytterligare smutsa ned Västs anseende – andra länder kan inte lita på att tillgångar inte beslagtas och drar sig därför undan från västliga institutioner.
Internationell rätt i denna mening är helt enkelt meningslös så länge det inte finns institutioner som kan överpröva agerande från rövarband som G7, och i slutändan kokar allt ned till realpolitik. Innebörden är att Moskva kommer att svara med motsvarande appropriering av västliga tillgångar, inte minst privata sådana, för att reglera skulden. Även andra former av vedergällning kan komma i fråga, vilket riskerar att leda till ytterligare destabilisering i Europa.
Även Kina angrips i kommunikén, som bär Vita husets tydliga signum. De regionala ledarna samt EU tycks här fullt ut ha låtit sig dras med i den amerikanska kampen om global hegemoni, givet det märkliga narrativet.
Man åberopar även här «internationella regler» när man klagar på Kinas «överkapacitet» och varnar för kinesisk exportkontroll av mineraler och annat gods. Detta efter att ha initierat ett fullskaligt handelskrig med Kina, förbjudit Huawei, ZTE och andra telekomföretag att verka på västliga marknader samt tillämpat omfattande exportkontroll gentemot Kina avseende litografisk utrustning och annan kritisk halvledarteknologi… «reglerna» här är således att Kina inte ska svara på knytnävsslagen, utan sitta still i sandlådan och bara låta busen fortsätta slå.
De gängse harangerna om mänskliga rättigheter i Tibet, Xinjiang och Hongkong samt territorialdispyter i Sydkinesiska havet förekommer också i texten, spottloskor som levereras alldeles efter att man har begärt att Kina ska ansluta till den västliga bojkotten av Ryssland och pressa landet att upphöra med aggressionen.
Dokumentet fortsätter på samma vis att angripa i stort sett hela världen utanför Väst för förmenta tillkortakommanden, medan man mer eller mindre ignorerar det israeliska folkmordet i Gaza och inte med ett ord berör de egna problemkomplexen med omfattande våld, hemlöshet och annat. Man borde nog städa upp framför egen dörr först.
En mer övermaga kommuniké kan nog inte tänkas, och gruppens uppblåsthet accentueras kraftigt av att den är formerad kring regionala pajsar som Kanadas Trudeleau och den brittiske överklasspakistaniern Sunak. Det är en i allt förlegad institution, ett arv från fordom.
Eftersom EU numera är en «ickenumrerad medlem» i gruppen tycks det vidare vara överflödigt att ge Scholz, Macron och Meloni särskild vikt, eftersom de länder som dessa figurer representerar numera är dussinstater. Spektaklet borde reduceras till G3, som i USA, EU och marionetten Japan, i en västlig koalition mot resten av världen, framförallt Kina.
